28 Jul 2013

Att Ta Fina Medeltidsbilder

När du har fått ihop en snygg medeltidsdräkt och äntligen får använda den kan det vara roligt att dokumentera detta med fina bilder. Jag är ingen fotograf så jag kommer inte gå in på tekniska frågor, men några enkla saker att tänka på om du vill få en medeltida känsla i dina fotografier kan vara att:

Ta av/bort alltför uppenbart moderna saker, som glasögon, nappar, hand- och kameraväskor, läskburkar, vattenflaskor och kanske skor. Vissa av dem kan vara nödvändiga för komforten eller säkerheten annars, men de ser tråkiga ut på bild. Lägg undan dem tills fotograferingen är över.

 Har ditt sovande barn en napp i munnen så kan du 
enkelt dölja den vid fotografering. Bild (c) J. Wagner.

Försök hitta en så neutral bakgrund du kan, utan bilar, vägskyltar, stuprör, modernt klädda människor, papperskorgar och så vidare. Natur är bra (det går ofta att hitta en liten plätt även i stadsmiljö – se upp för importerade växter som inte fanns här under medeltiden), en gammal mur eller kyrkovägg likaså.  

 Frej. Bild av Karin.

Med lite ansträngning kan till och med ett hörn av det egna hemmet få en lätt medeltida, eller i alla fall en inte alltför uppebart modern, karaktär. Här en vanlig säng bäddad på medeltida sätt, med bokhyllan från IKEA maskerad till sängförhänge.


Även om du skulle vara så illa tvungen att ta en bild på dig själv så kan resultatet bli bra om du tänker på det ovanstående.

 Petra i Carnis med dotter.

Försök se naturlig ut. Det togs givetvis inga fotografier på medeltiden, så låtsa gärna att du inte vet om att kameran är där. Det ser trevligt ut om du hittar på något: gå längst en väg, kasta stenar i en sjö, krama din make/maka/barn/hund, rätta till din huvudduk, knyt dina skor, klappa en katt, sitt och sy, hugg ved. Undvik att se alltför ”nu ställer vi upp oss fint och ler stort”-poserande ut.

Bild av Vix.

Låt någon ta bilder på dig när du inte vet om det, de blir ofta underbart spontana och levande. Observera att du enligt lag inte får lov att ta bilder på andra människor i privata miljöer, som i deras hem, i omklädningsrum och på toaletter. I medeltidssammanhang kan det vara klokt att tänka på att ett tält faktiskt är någons tillfälliga hem, och att det kan upplevas som kränkande att det fotograferas när man själv eller ens barn tar sin middagslur där. Det kan också kännas kränkande om någon tar bilder på en när man ammar sin bebis, eller byter om till medeltidskläder utanför sin bil. Respektera andra människors privata sfär, särskilt barns!

Bild (c) J. Wagner. 

Tänk på detaljerna; en detaljbild har ofta en bättre stämning än en bild på en folkmassa.

Matlagning i Albrechts läger. Bild (c) J. Wagner.

Ibland lyckas man få bilder som ser ut som om de vore tagna av en tidsresenär och det är riktigt roligt.

SENAST UPPDATERAD 17 JUNI 2014

15 Jul 2013

Att Sy Knapphål

Det finns några skillnader mellan våra dagars maskinsydda knapphål och de handsydda medeltida knapphålen. De moderna knapphålen klipps inte upp förrän de är sydda – de medeltida knapphålen klipptes först upp, för att sedan sys. Våra dagars knapphål har ofta flera stygn sydda på varandra i ändarna för att förhindra att de rivs upp (titta på knapphålen i en skjorta så förstår du vad jag menar) – medeltida knapphål syddes likadant hela vägen runt. Tänk på att använda rätt sorts tråd.


För att ge extra stadga kunde en remsa i linne eller siden sys fast på insidan av knäppkanten; så här ser det ut när knapphålen är färdiga. 


- Börja med att markera var du vill ha dina knapphål. Medeltida knappar satt oftast tätt, inte sällan så tätt att de rörde vid varandra. Vill du att det ska gå snabbt och enkelt att markera var dina knapphål ska vara så kan du använda till exempel tummen som mått, eller vika kanten som ska knäppas på mitten, markera med en nål, vika igen, markera och så vidare tills du är nöjd med hur det ser ut. Det behöver inte vara på millimetern lika.


- Klipp upp ett hål: det måste vara tillräckligt stort för att de knappar du har lätt ska gå igenom, men inte så stort att plagget knäpps upp av sig själv. Gör ett prov-knapphål på en bit överblivet tyg om du är osäker.


- Sy langettstygn runt hela knapphålet, se till att fånga upp tyget på baksidan också. På medeltida knapphål ser man ofta att ändarna lämnats osydda.


- Fäst tråden med ett extra stygn över det första. Färdigt!


- Klipp upp nästa knapphål. Använder du en lång tråd kan den användas till flera knapphål utan att klippas av. Dra tråden synlig på baksidan (finns exempel på detta bland Londonfynden) eller mellan tyglagren, från det gamla knapphålet till det nya och fäst tråden med ett langettstygn.

- Sy det nya knapphålet på samma sätt som det förra.

Detta är ett av de tillfällen då det inte gör något om du inte är lika bra på att sy som du skulle önska; det finns bevarade fragment av knäppta plagg med riktigt fult sydda knapphål. Är du ändå inte nöjd finns det bara ett sätt att bli bättre; sy fler plagg med knappar och knapphål.


Länkar till andra återskapade knapphål:
Cotte Simple

Referenser:
Crowfoot, E., Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2014

14 Jul 2013

Grunderna i Handsömnad Del 4 - Langettstygn

Från Grunderna i handsömnad del 2 - Förstygn och Efterstygn: ”Alla kläder på medeltiden syddes för hand, och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.” Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr langettstygn. Langettstygn användes under medeltiden till att sy knapphål och snörhål med. 

- Fäst tråden genom att sy ett par stygn över varandra.
- Stick upp nålen genom tyget mot dig, lite till höger om de tidigare stygnen. 


- För nålen igenom öglan som bildas.


- Dra åt tråden.


- Upprepa. 


- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra. 

 Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 1 - Redskap

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

11 Jul 2013

Mäns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om manskläder och det mesta av det som skrivs här gäller även pojkar över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

Skjorta, kjortlar och hosor - några av de plagg 
som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder
Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin moderna siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder fyller ut, och får de andra kläderna att sitta fint. 

 Gideon kallas, Maciejowski-bibeln, mitten av 1200-talet. 
Ett par av männen arbetar i bara brokor och mössa - kveiv/coif. 
På mannen till vänster ser man brokorna under hosorna och kjorteln.

Under hela medeltiden bestod en mans underkläder av en rak skjorta, utan krage och manschetter. Han hade också brokor (medeltidens svar på kalsonger), som varierade i utseende beroende på modet. Då långa, vida kläder var i bruk var brokorna långa och pösiga. När modet föreskrev korta, tighta kläder krympte brokorna. 

 "Juni", Très Riches Heures du Duc de Berry, 1410-tal.
Mannen i mitten arbetar i skjorta och små brokor.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgas och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel
- Hoppa inte över underkläderna! De kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre.
- Om du av någon anledning kommer att gå med bar överkropp så se till att dina moderna kalsonger – om du väljer att använda dem – inte sticker upp över kanten på brokorna. Det är inte snyggt. (Det enda egentligt giltiga skälet till att gå med bar överkropp är hårt kroppsarbete eller prygel, så för de flesta moderna medeltidare lär sådana tillfällen inte komma särskilt ofta.)

Skjorta och långa brokor av äldre modell i oblekt linne.

Hosor
Något att ha på ben och fötter kom sedan. Hosor sydda i tyg användes av både män och kvinnor. Mäns hosor varierade i utseende med tiden, men täckte i allmänhet större delen av benen och knöts fast i ett bälte eller i medeltidens slut i jackan. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (på skrå) av tyget. Hosor hade som regel fötter, men man kan ibland - på tiggare, lekare och andra på samhällets botten - se hosor med bara en stropp under foten. Om de gjorts så eller om fötterna slitits ut och detta är vad som fanns kvar är svårt att säga säkert. Stickning var inte i allmänt bruk i Skandinavien förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan användas.

 Voeux du paon (PML G.24, fol. 32r), ca 1350.  
Lekare (gycklare) med hosor fästa vid samma bälte brokorna 
sitter uppe med. Hosorna har stroppar under fötterna.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Hosor skulle sitta tight – vill du att dina kläder ska passera som medeltida får du lära dig att älska, eller i alla fall acceptera, det. Byxor användes som regel inte på medeltiden, så gör inte det du heller.
- Ylle är det mest korrekta materialet till hosor, eller kanske siden till fint om du ska föreställa rik. Köper du ylle av bra kvalitet är det inte vare sig varmt eller kliigt. Linne användes sällan i hosor, så undvik det.

Yllehosorna knyts med hjälp av yllesnoddar 
fast i bältet som håller brokorna uppe.

Skor
Det fanns en uppsjö av olika skomodeller under medeltiden; enklast kan de delas in i lågskor, kängor och stövlar. Det finns många skor bevarade så kunskapen om dem är förhållandevis stor. Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som man kommer dina fötter med största sannolikhet att synas, så välj noga vad du har på dem. 


För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Undvik gympaskor, sandaler och skor med skrikiga färger.

Vändsydda läderskor.

Kjortel
Över skjortan, brokorna och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. kyrtil, cotte, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle eller, om man var rik, kanske siden till fint. Den hade långa ärmar och kunde beroende på modet och åldern hos bäraren vara allt mellan vristlång, knälång och höftlång. Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida, långa och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli allt snävare tills det inte gick att ta sig i dem utan knäppning eller snörning.

Tysk borgare, ca 1370.  Den figursydda kjorteln snörs fram. 
Den är ett exempel på mi-parti, det vill säga att höger och vänster
halva av plaggen har olika färg. I det här faller gäller det även 
hosorna; en är grön, den andra röd.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot). Den kunde variera otroligt mycket i utseende beroende på bärarens ålder och rådande mode; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med armbågskorta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid du är intresserad av. Det kan vara svårt att se vad som är en undre kjortel, och vad som är en övre. Man kan kanske säga att en övre kjortel var vanlig vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök och givetvis användes kjortlar i flera lager också om det var kallt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet som man ibland kan se på medeltidsmarknader har förvisso en medeltida anknytning, men är inte representativa för den stora massan av befolkningen, och bör därför undvikas i de flesta fall.
- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du tror att ylle är, linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.
- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger halva (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster halva i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!

Yllekjortel i kort, snäv modell enligt sent 1300-talsmode. 
Just denna snörs fram och har knäppta ärmar.

Hår och Skägg
Hur hår och ansiktsbehåring skulle se ut var naturligtvis en lika stor modefråga som kläderna. Kammar är vanliga fynd, så vi vet att medeltidens människor var måna om sitt utseende. Titta på bilder från den tid du valt för att få det rätt. Som man är det tyvärr ofta svårt att få till en snygg medeltida frisyr om du har en modern frisyr till vardags. Kvinnor kan alltid dölja en modern frisyr med huvuddukar, men mäns hår syns oftast.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Med lite tur kan du dölja det mesta av din moderna frisyr (och det inkluderar dreadlocks) under en coif/kveiv (tättslutande mössa i vitt linne) – men bara om du porträtterar en tid när den var i bruk. Att ha en eventuell struthätta uppfälld är också en idé, men kan vara varmt på sommaren. Annars kan du försöka undvika att ha en för uppenbart modern frisyr eller en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang, så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En väldigt modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. 

Struthätta i ylle, fodrad med tunnare ylle. 
Kan dölja en för uppenbart modern frisyr.

Huvudbonader
Under medeltiden hade vuxna oftast någon form av huvudbonad. De kanske vanligaste huvudbonaderna man tänker på för en medeltida man är struthättan och ”Robin Hoodmössan”. Båda dessa är medeltida, men som alltid gäller det att se till att de olika plaggen passar ihop tidsmässigt – de ovan nämnda exemplen är typiska 1300-talsplagg, även om struthättan förekom i lite olika varianter både tidigare och senare. Det fanns en mängd andra sorters hattar och mössor, även halmhattar. Som alltid: titta på bilder! Med undantag av den ovan nämnda coifen/kveiven och halmhatten var de flesta huvudbonader gjorda i ylle eller kanske siden. Barn ses ofta (men inte alltid) gå barhuvade på medeltida bilder.

Bodleian Library MS Bodl. 264, 1300-talets mitt. 
Påsmössa och knäppt överkjortel med korta ärmar.

 För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Håll dig till en tidsperiod och ha inte morfars fars (eller barnbarnsbarnets) hatt till ditt medeltida jags kläder.
- Fodra hellre en struthätta med ylle eller päls än med linne. Yllet och pälsen håller värmen även när de är fuktiga, men fuktigt linne blir kallt och otäckt att ha mot ansiktet.

Så kallad påsmössa, börjar dyka upp under 
1300-talets senare del och oftare på 1400-talet.
 
Ytterkläder
Mantlar var vanligt förekommande under den tidiga medeltiden, både som ytterkläder och som modedräkt, men efter hand användes de mindre ofta och då framför allt vid dåligt väder. Mantlar var oftast skurna som halvcirklar, eventuellt med ett uttag för halsen och under senare tid kanske med insnitt över axlarna. De hade inte huvor, utan bars i kombination med struthättor. Kommer du inte att ha händerna fria till att hålla ihop manteln är det dock varmare och mer praktiskt att ha en extra kjortel.

Pojke pallar körsbär, Luttrell-psaltaren, 1320-40. Det måste ha varit 
en kall sommar; mannen bär dubbla kjortlar, uppdragen struthätta och vantar.  
Pojken har också dubbla kjortlar och struthätta, men har lämnat sina skor på marken.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Överväg dina behov och bär inte mantel bara för att vara cool. Om det är varmt och klar himmel (dvs. du riskerar inte att frysa eller att bli blöt) så lämna den hemma – om du inte är klädd i kläder från tidig medeltid eller föreställer en man på resa.

 Överkjortel i ylle. Knäppt framtill och på ärmarna med många 
knappar, som modet föreskrev under 1300-talets andra hälft.
Det saknas bara vantar och ett par nålbundna sockar för 
att detta ska fungera som en varm vinterdräkt.

Accessoarer och Utsmyckning
Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte och så vidare så förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om de köps färdiga, men om detta är en hobby som du kommer att vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om du däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera dina källor, och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten, och beroende på vilken samhällsklass du siktar på kan en väska vara för enkel eller för fin för dig.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Ta av moderna smycken, som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.
- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.
- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns, och i så fall hur de såg ut.
- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.
- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska, dolk eller kniv) hänga från bältet – om man ser ett bälte över huvud taget. Ofta bars det mellan de två kjortlarna.

Bälte med reproduktion av ett medeltida spänne och en enkel väska.

Länkar till återskapade plagg
Johans presentation av tio sätt att bära en struthätta

Rikus ländkläde/brokor

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 9 MARS 2015

7 Jul 2013

Grunderna i Handsömnad Del 3 - Kaststygn och Fållstygn

Från Grunderna i handsömnad Del 2 - Förstygn och Efterstygn: ”Alla kläder på medeltiden syddes för hand, och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.

Viktigt i all handsömnad är att inte göra för stora stygn, för då blir sömmen svag och ser slarvig ut. En del blir så rädda för att göra för stora stygn att de istället gör dem för små – hur stora stygn du ska göra beror på hur tjockt ditt tyg är och hur stor belastning det kommer att vara på sömmen. Ju tunnare tyg du har eller ju större belastning sömmen kommer att utsättas för, desto mindre stygn. Att göra alla stygn ungefär lika stora är också bra, då det både ser bra ut, och som regel blir stadigare.” Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr kaststygn och fållstygn.

Kaststygn
Kaststygn kan användas till att sy ihop två tygstycken som inte kommer att fransa sig, till exempel fina stadkanter i linne, eller väl filtat ylle. Sömmen är ekonomisk, då det inte går åt extra tyg till sömsmåner, och sömmen blir nästan helt platt. Gör små (bara en till tre millimeter djupa), regelbundna stygn.

- Fäst tråden genom att sy flera stygn över varandra, eller gör en knut på den.

 
- För nålen bort från dig, över kanten på tyget och stick in nålen genom tyglagren mot dig. 


 - Upprepa.


- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.
- Avigsida: en lätt ås.


- Rätsida: nästan helt platt söm.



Fållstygn
Fållstygn används, precis som det låter, till att sy fållar med. Du kan också använda dem till att sy ner, fälla, sömsmåner: fällda sömsmåner kommer att förhöja utseendet på dina plagg väldigt mycket - de kommer se mer "färdiga" ut - och dessutom förhindra att sömsmånerna fransar sig, ungefär som våra dagars zick-zack eller overlock. Om du är noggrann kommer stygnen bara synas som små prickar eller fördjupningar på tygets rätsida. Eftersom dessa stygn inte används till bärande sömmar behöver de inte vara lika små som för- och efterstygn (undantaget huvuddukar och andra linneplagg – där är det bättre ju mindre stygnen är), men de ska inte vara absurt långa heller. Försök som alltid att göra dem lika stora, det blir snyggast.

- Ska du, som här, fälla sömsmåner åt samma håll är det en bra idé att trimma ner den undre av dem till hälften, så blir det mindre klumpigt.


- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra, eller knyt en knut på den (visas nedan).
- Fånga upp en eller två trådar av tyget. 


- Stick ner nålen under sömsmånen, vinkla den lite åt vänster.


- Stick upp nålen lite längre bort. 


- Upprepa.
- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.


Övriga delar i serien om handsömnad hittar du här:

Del 1 - Redskap
Del 2 - Förstygn och Efterstygn
Del 4 - Langettstygn

Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2013