Grunderna i Handsömnad Del 2 - Förstygn och Efterstygn

Alla kläder på medeltiden syddes för hand och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt väldigt mycket. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.

Viktigt i all handsömnad är att inte göra för stora stygn, för då blir sömmen svag och ser slarvig ut. En del blir så rädda för att göra för stora stygn att de istället gör dem för små – hur stora stygn du ska göra beror på hur tjockt ditt tyg är och hur stor belastning det kommer att vara på sömmen. Ju tunnare tyg du har eller ju större belastning sömmen kommer att utsättas för, desto mindre stygn bör du sy. Ofta är 2-3 millimeter lagom. Att göra alla stygn ungefär lika stora är också något att sträva mot, då det både ser bra ut och som regel blir stadigare. Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr förstygn och efterstygn.

Förstygn

Förstygn är de lättaste stygn du kan tänka dig, och är vanliga i Londonfynden. De kallas med god anledning för ”running stitch” på engelska, då de går snabbt att sy. Förstygn kan användas till att fålla plagg, att sy ner sömsmåner (”remsan” som blir mellan sömmen och kanten på tyget) med och även till att sy ihop plaggdelar med.

- Fäst tråden genom att sy ett par-tre stygn över varandra, eller gör en knut på den.

- Stick nålen upp och ner genom tyglagren flera gånger, med 2-3 millimeters mellanrum. 

- Dra igenom tråden.

 

- Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

Efterstygn

Efterstygn är inte svårare att göra än förstygn, men de tar lite längre tid att sy. I gengäld ger de också en mycket starkare söm. På engelska heter de ”back stitch”, vilket är ett mer förklarande namn än det svenska. Efterstygn används framför allt till att sy ihop plaggdelar med, särskilt där plaggen kommer att utsättas för stor belastning, som i hosor och andra åtsittande kläder, eller i ärmhål och i toppen av kilar. Även här är 2-3 millimeter en bra längd på stygnen.

- Fäst tråden genom att sy ett par-tre stygn över varandra, eller gör en knut på den.

- Stick ner nålen i tyget och stick upp den lite längre bort. 

 - Stick ner nålen på samma plats där det tidigare stygnet slutar (alltså tillbaka) och dra igenom tråden.

- Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

Förstygn + Efterstygn

Efterstygn kan med fördel kombineras med förstygn. Har du en söm som bara kommer att utsättas för "normal" belastning kan du sy den med förstygn, med ett efterstygn varje 1-4 centimeter. 

Detta sätt att sy går fortare än om du bara använder efterstygn, och blir starkare än om du bara använder förstygn. Du kan också sy efterstygn i den delen av en söm som kommer belastas mycket (som här, i toppen av en ärmkil) och sy förstygn, eller för- och efterstygn blandat i resten av sömmen.

 Dessa två stygn kommer du mycket långt med i tillverkningen av dina medeltidskläder.

Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 1 - Redskap
Del 3 - Kaststygn och Fållstygn  
Del 4 - Langettstygn

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2013

Grunderna i Handsömnad Del 1 - Redskap

Symaskinen var, som sagts tidigare, ännu inte uppfunnen på medeltiden, så det historiskt korrekta sättet att sy medeltidskläder på är att göra det för hand. Det finns flera andra fördelar med handsömnad framför maskinsömnad (Maria har skrivit en liten bloggserie om det här), till exempel att

- du kan sy precis var som helst; i soffan, ute i solen, eller i bilen (i fullständig panik) på väg till ett event

- det är tyst, så du kan till exempel titta på en film eller lyssna på en ljudbok samtidigt. Du kan också göra    det på tider när andra behöver eller vill ha det tyst, som tidiga morgnar eller sena kvällar. Det stör ingen.

- det går långsamt, så du hinner ofta upptäcka fel innan du hinner göra dem

- det är meditativt – du kan låta dina tankar vandra medan dina händer arbetar

 Medeltida synål i mässing, från Stockholms Medeltidsmuseum.

Medeltida fingerborg, från Stockholms Medeltidsmuseum.

Vare sig du bestämmer dig för att bara sy fållarna på dina kläder för hand, eller vill prova att handsy ett helt plagg, så finns det några redskap som du behöver. Ska du ofta sy på medeltida event kan du fundera på att investera i reproduktioner av medeltida sömnadsredskap, men om du ska sy hemma kan du använda moderna redskap. De har precis samma funktion nu som då, så vilka du använt kommer inte att synas på det färdiga plagget.

Synål

Alla har olika preferenser för hur grova och långa nålar ska vara, så du kan behöva prova dig fram. För bästa resultat är det bra att använda en så tunn nål som möjligt. Nålen måste dock matcha tråden – ju kraftigare tråd, desto grövre nål.

Reproduktioner av medeltida synålar i 

mässing till vänster, moderna synålar till höger.

Tråd

Under medeltiden användes tråd i ull, lin och silke. Lintråd bör vara vit eller oblekt, tråd i ull och silke kan vara färgad. Tänk på att ju tunnare ditt tyg är, desto tunnare bör din tråd vara. Tråd, liksom tyg, är en sak du inte kan fuska med och ändå få ett korrekt resultat. 

Lintråd, silketråd och ullgarn.

Syvax

Helt enkelt en klump bivax som du drar lintråden över/genom för att den ska glida lättare genom tyget, inte trassla sig lika mycket, och inte gå sönder lika lätt. Syvax finns att köpa i små bitar, eller så kan du ta ett ljus av rullad vaxplatta och trycka ihop. Absolut värt de kronor det kostar.

Nytt syvax till vänster, väl använt syvax til höger.

Fingerborg eller liknande

Den som aldrig har använt en fingerborg kan uppleva att den är klumpig och i vägen. Jag började inte använda en på allvar förrän mitt finger var så sönderstucket att jag bara inte kunde sy utan fingerborg. Nu har jag alltid fingerborg när jag syr och tycker att den är en underbar uppfinning.

Gammal (men inte så gammal som från medeltiden)

 fingerborg till vänster, modern fingerborg till höger.

Pryl/syl

Används till att göra eventuella snörhål med. Har du inte en pryl kan du använda något annat, som en lite grövre sticka.

Pryl i ben till vänster, modern sticka 

(för stickning, nummer 4½) till höger.

Det finns även andra redskap som är bra att ha, oavsett om du syr för hand eller på maskin:

Knappnålar

Hjälper till att hålla ihop dina tygstycken vid tillklippning och sömnad, eller att hålla en fåll på plats när du syr.

Reproduktioner av medeltida knappnålar i 

mässing till vänster, moderna knappnålar till höger.

Tygsax

Jag använder en stor sax till att klippa till plagg med och en liten när jag syr, för att klippa av trådar och trimma sömsmåner med. Du kan klara dig med bara en sax, men att klippa till hela plagg med en liten sax är jobbigt (och kan förstöra saxen) och att klippa små pilliga saker med en stor sax kan bli klumpigt, så en i var storlek är att föredra. Klipp aldrig något annat än tyg med din tygsax, då blir den förstörd!

 

Reproduktioner av medeltida saxar 

till vänster, moderna tygsaxar till höger.

Måttband

Kan behövas till exempel vid mönsterritning, tillklippning och för att mäta ut var eventuella snör-/knapphål ska vara.

Modernt måttband - varken plast eller 

metersystemet fanns på medeltiden. 

Skräddarkrita

För olika slags markeringar på tyg. Skräddarkrita är att föredra framför blyertspennor och annat, eftersom den går att borsta bort från de flesta tyger. Det finns specialpennor att köpa som ska blekna bort efter ett tag, men om du använder en sådan kontrollera först att den faktiskt försvinner från tyget du tänker använda. Det händer att den inte gör det.

Väl använd (modern) skräddarkrita.

Känner du att tanken på att sy för hand känns överväldigande, men ändå skulle vilja prova, så gör något enkelt först. Fålla ärmarna på ditt plagg. Känner du att det gick bra kan du om du vill fålla halsringningen och kanske den nedre fållen. Efter ett tag kanske du tycker om att sy för hand – en del som syr historiska kläder (som jag själv) upptäcker att de tycker bättre om handsömnad än maskinsömnad. Eller så tycker du inte om det - men då vet du det och är en erfarenhet rikare.

Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 2 - Förstygn och Efterstygn
Del 3 - Kaststygn och Fållstygn
Del 4 - Langettstygn
Att Göra Knappar i Tyg
Att Sy Knapphål
Att Sy Snörhål

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 24 MAJ 2015

Innan Barnvagnen - Att Bära Barn

Under medeltiden fanns det givetvis inga barnvagnar eller ergonomiska bärselar. För de flesta föräldrar var det nog sällan nödvändigt att bära med sig barnen någon längre sträcka (de flesta gifta kvinnor hade familjens och hushållets skötsel som sitt primära ansvarsområde), men det hände. Vill du lämna barnvagnen hemma är här några medeltida sätt som du bära med dig den lille på.

Bärsjal.

Det finns flera bilder på barn som bärs i ett tygstycke, lagt tvärs över kroppen på bäraren, med vikten på ena axeln. På vissa bilder verkar tygstycket vara rätt smalt, och barnet förefaller balansera på det, med stöd från föräldern. Om det är en faktisk representation av hur det gick till, eller den inte helt insatta konstnärens tolkning är svårt att veta.

Italien, ca 1310.

Det finns dock exempel på något som påminner rätt mycket om våra kortsjalar, så en sådan kan vara helt acceptabel.



Till höger i bild: Frankrike, 1317.

Försök göra den i vitt eller oblekt linne, eller i ett tunnare ylletyg. Ett tyg i kypert (det vävsätt som används i jeans) är att föredra, då det formar sig runt bärare och barn. Tuskaft (samma vävsätt som i lakan) kan strypa blodtillförseln på ett otrevligt sätt. Hur du knyter kan du läsa om här, under rubriken "kortsjal" i menyn till höger. 

 Fia, medlem i Bondeuppbådet i Östergötland, med minstingen i bärsjal. 

Korg.
Det finns många bilder på korgar med axelremmar som bärs på ryggen.

Tacuinum Sanitatis, Italien, 1370-1400.

Det finns också exempel på att barn kan ha burits i dem.

Personerna på bilden ser ut att vara tiggare/gycklare/lekare,

och tillhörde alltså samhällets botten. De kan mycket väl ha haft

behov av att bära sina barn långa sträckor. England, ca 1338-44.

Sådana korgar finns ibland (med lite tur) att köpa på marknader för den som vill.

En av Carnis medlemmar med sina barn.

 Vagga.

Det finns ett flertal bilder på barn som bärs i vaggor och något som liknar kontar. Nu kanske du inte vill släpa runt på en vagga (om du mot all förmodan ens har en medeltida sådan), men det är ett roligt fakta.

 Fransk (?), ca 1350.

I famnen eller på axlarna.
Det kan aldrig bli fel. Men kanske tungt.

Länkar:
Den österrikiska gruppen Wienische Hantwërcliute 1350 visar olika bärsätt.
Referenser: 
Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag.

SENAST UPPDATERAD 13 AUGUSTI 2016