Barns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Detta inlägg bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om barns kläder från födseln och fram till ungefär 5-7 års ålder, då medeltida barn började använda små versioner av mäns kläder eller kvinnors kläder. 

Skjorta, koltar och nålbundna sockar – några av de 

plagg som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Barnkläder är ett område som det är lite svårt att forska om, då det finns förhållandevis få bilder av barn i den medeltida konsten och inte många bevarade plagg. De flesta bilder föreställer Jesusbarnet och i viss utsträckning Jungfru Maria som barn, vilket ibland kan göra det svårt att avgöra om bilden är trogen tiden den målades i eller är konstnärens tolkning av hur det såg ut i Palestina under antiken. Resultatet blir att gissningar och antaganden ibland måste göras, men när så är fallet är de så långt det går baserade på den kunskap som i nuläget finns om medeltida kläder i allmänhet.

Familjefriden är viktig för att få en trevlig dag. Även om du vill att ditt lilla barn ska se så korrekt medeltida ut som möjligt, så är det bra att komma ihåg att det faktiskt inte är hans eller hennes intresse, utan ditt. Kan du göra ditt barns kläder bekvämare genom att (hysh!) fuska snyggt och osynligt så gör det; om barnet insisterar på att ha till exempel ett visst halsband eller sin älskade napp som alltid är med överallt, låt det ha den - du kan ta bort nappen den lilla stunden då det ska tas bilder på din medeltida familj. 

Spädbarn

Lindor

Nyfödda barn lindades – hur länge och hur stora delar av kroppen som lindades kan ha varierat beroende på lokala traditioner och föräldrarnas preferenser – det finns beskrivningar på att barn inte lindades alls i till exempel medeltida Wales, men det var nog ovanligt. I svenska bilder ser man tydligt barn som är lindade från topp till tå. Lindningen tjänade två syften: den höll barnet varmt och (då medeltidens människor ansåg spädbarns kroppar vara så mjuka att de lätt kunde bli krokiga eller få armar och ben ur led) skyddade dem och såg till att armar och ben växte rakt. 

Jesu födelse, kalkmålning i Brönnestads kyrka, ca. 1420.  

Jesus ligger lindad i krubban, som det står i Bibeln.

Lindningen kunde gå till ungefär så här: barnet fick på sig en tygblöja, eventuellt en liten skjorta och en mössa. Det lades sedan på ett tygstycke, armar och ben rätades ut, tyget veks upp för att täcka fötterna, och barnet sveptes sedan in stadigt och ordentligt, från huvudet eller axlarna till fötterna. Tygstycket fixerades med band som virades runt kroppen.

Nyfött lindebarn, med (lite för stor) linnemössa, linneduk svept runt kroppen och ylleband virade runt.

Lindningen pågick i det här fallet bara länge nog för att kunna ta bilder.

Den här lindningen kunde pågå den eller de första månaderna av barnets liv, och det fick oftast bara tillfälle att röra sig fritt vid lekstunder i samband med blöjbyten och bad. Efter en tid släpptes armarna fria från lindorna, och när barnet var gammalt nog att börja sitta och ta sig runt på egen hand började lindningen gradvis att avvecklas, i början endast på dagtid.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Idag är det inte många i Sverige som lindar sina bebisar, faktum är att man i Socialstyrelsens råd om hur man minskar risken för plötslig spädbarnsdöd kan läsa att spädbarn ska kunna röra sig fritt när de sover. Du kan istället klä ditt barn i kolt – det blir inte riktigt rätt, men ser acceptabelt ut.

Koltbarn

Skjorta

Närmast kroppen bars antagligen en skjorta i blekt eller oblekt linne eller hampa och när det var varmt ute kunde småbarn, efter vad man kan ana av vissa medeltida bilder, gå i bara skjortan.

 Madonna och barn, tillskriven den flamländske  

Flemallemästaren, 1400-talets första hälft. 

Skjorta med slits i halsringningen och i nertill mitt fram.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Vitt eller oblekt linne är historiskt korrekt. Undvik färgat linne.

Hosor och Sockar

Många bilder på småbarn (oftast Jesusbarnet) visar nakna ben och fötter, men när det var kyligt måste barnen givetvis ändå ha haft något varmt på sig. Exakt vad är lite oklart, men knähöga yllehosor liknande de som kvinnor använde är en tänkbar möjlighet, nålbundna yllesockar en annan.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Stickning var inte i allmänt bruk på medeltiden, så undvik så långt det går strumpor och strumpbyxor. Använder du strumpbyxor på ditt barn, ta ett par omönstrade i en diskret färg.

Enkel linneskjorta och nålbundna yllesockar.

Skor

Skor var under medeltiden tillverkade i läder och syddes ut och in för att sedan vändas rätt. Många barn till ekonomiskt begränsade föräldrar sprang säkert barfota under de varmare månaderna, men skor förefaller inte ha varit så dyrt under medeltiden som under senare århundraden när de blev mer avancerade. Det finns rätt många fynd av barnskor, även till riktigt små barn.

 
Småbarnskänga från Medeltidsmuseet, 

hittad på Helgeandsholmen, daterad till 13-1400-tal.

Bild från Medeltidsmuseets Facebooksida.

Att köpa eller sy skor till ditt växande barn känns kanske inte självklart. Du kan låta honom eller henne gå barfota (men det finns det givetvis risker med), sy lädersulor på hosorna eller använda ett par så diskreta skor som möjligt, helst i naturliga läderfärger.

Vändsydda småbarnsskor.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Undvik så långt det går gympaskor, sandaler och foppatofflor.

 Kolt

Över skjortan hade barnet en kolt – ett långt eller halvlångt, enkelt skuret plagg i ylle som många idag kanske skulle kalla klänning. Efter vad som kan bedömas av källmaterialet var den ungefär likadan för pojkar och flickor, och ändrades en smula med modet. Kolten användes av barnet minst så lång tid som det tog att bli blöjfritt, men ofta till dess det var gammalt nog att själv klara att klä sig och klara toalettbesöken i de (framför allt för pojkar) mer avancerade vuxenkläderna. Under kolten hade barnet troligtvis först en blöja och när det slutat med blöjor ingenting, precis som vuxna kvinnor.

Madonna och barn, tysk, 1300-talets andra kvartal.

Jesus har en kolt med ärmar i det tidiga 1300-talets stil.

Den moderna människan kan kanske undra varför kolten användes. Svaret är enkelt: när barnet behövde gå på pottan var den lätt att dra upp, och sedan ner igen. Eftersom resårens uppfinning låg många hundra år i framtiden hölls underkroppens kläder (brokor och långa hosor för män och pojkar) fast med bälten och/eller snörning – ett elände att knyta eller knäppa upp när femåringen är akut kissnödig, eller varje gång en blöja ska bytas på ettåringen. Den tidens tygblöjor läckte också mycket lättare än våra moderna engångsblöjor. Genom att låta barnen bära kolt blev mängden tvätt avsevärt mindre. (Faktum är att olika sorters koltar användes av både pojkar och flickor ännu en bra bit in på 1900-talet, men vid det laget bara tills dess att barnet var runt året – även om koltarna gradvis tappade i popularitet så verkar den sista kolten inte ha försvunnit förrän med cellstoffblöjorna på 50-talet!)

Eftersom tyg var så dyrt kan det antas att barnkläder, precis som under senare tidsåldrar, gjordes av slitna vuxenkläder eller restbitar från tillverkningen av föräldrarnas kläder. Kläderna ärvdes säkert mellan syskonen, och barn hade plaggen från det att de var alldeles för stora till dess de var urvuxna eller utslitna.

Jesusbarnet, spansk, 1300-talets andra hälft. 

Med sin tids typiska modedetalj: knappar.

För att undvika vanliga nybörjarfel:
- Koltar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger sida (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster sida i en annan. Sy inte kilar i avvikande färg, det är inte representativt för medeltida dräkt.

- Klä inte riktigt små barn i mer avancerade kläder av vuxenmodell. En kolt kräver mindre arbete, och är mer tidsenlig.

- Håll igen med broderier, band och annan utsmyckning, om du inte gör ett plagg för ett högättat barn till ett ceremoniellt tillfälle – men sådana kläder är inte nödvändigtvis så lämpliga att bära på en marknad.

- Vissa pojkar börjar kanske tycka att det känns konstigt att gå i ”klänning” efter ett tag. Om din son protesterar, gör en förenklad version av manskläder till honom, till exempel en drygt knälång kolt med hosor och brokor (kanske med resår i brokorna för att underlätta toabesöken) till. Byxor användes som regel inte under medeltiden, så undvik sådana.

- Gör gärna kläderna tillräckligt stora för att kunna passa även nästa år, det spar tid och pengar.

- Ha neutrala underkläder på ditt barn – en kolt kasar lätt upp när barnet leker eller blir buret, så även om medeltidens barn gick med rumpan bar under kolten så känner nog de flesta av oss att det är säkrast att låta barnen ha underkläder – men det behöver kanske inte vara bilar eller fjärilar på dem. Vill du kan du sy små underbyxor i ofärgat linne. Inte tidsenligt, men ser bättre ut än Spindelmannenkallingarna.

Yllekolt med knäppning fram.

Frisyrer

Små pojkar i medeltida konst har ofta hår ner till käkbenen, gärna vågigt eller lockigt, men frisyren ändrades med modet. Det verkar som om flickors hår fick växa sig långt och hängde fritt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Dölj alltför otidsenliga frisyrer (som till exempel onaturliga hårfärger) med en huvudbonad.

Huvudbonader

På medeltida bilder är barn i majoriteten av fallen barhuvade. Ibland kan man se en liten mössa eller en hätta, liknande de vuxnas. Det bör noteras att de allra flesta bilder av små barn föreställer inomhusscener, så vad de hade på sig utomhus är svårt att veta.

Fransk, ca 1475. Gosse i skjorta, knäkort öppen kolt, skor och mössa. 
Bilden är en utomhusscen - är det därför man ser en mössa på barnet?

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Ska du ha en mössa på ditt barn (vilket ju alltid är klokt när det gäller riktigt små barn) så gör en enkel coif/kveiv i vitt eller oblekt linne, liknande vuxna mäns mössor. Det finns vissa belägg för dem. Flickor kan också ha en linneduk knuten runt håret – den har även fördelen att skydda nacken mot solen.

- Undvik ”jungfrukransar”, struthattar, brynjehuvor av paljettyg och gycklarhuvor, faktiskt i princip alla huvudbonader för barn som går att köpa på medeltidsmarknader. De är nästan garanterat felaktiga i snitt, material eller användes inte av småbarn på medeltiden. Spara dem till utklädningslådan hemma.

Linnemössa (coif/kveiv) liknande de burna av vuxna män. 

En extra yllekolt bärs utanpå den första för värmens skull.

Ytterkläder

Det var troligtvis vanligare att barn använde en extra kolt när det var kallt än en mantel, som inte är särskilt praktisk att leka i. En hätta i ylle värmde gott runt axlar, hals och huvud.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Gör en eventuell mantel knälång eller lite längre. Gör den inte hellång, för barnet kommer att snubbla på den. Den kommer dessutom suga upp vatten om det är vått ute, och bli tung och otrevlig att ha på sig.

Yllehätta, fodrad med mjukt ylle.

Accessoarer

Småbarn hade inget större behov av en mängd accessoarer (som till exempel väska, kniv, nycklar och pengar som ofta ses på avbildningar av vuxna), lika lite som de har idag. De hade kanske ett spänne för att hålla ihop kolten i halsen, och någon sorts enkelt bälte, men inte mycket mer.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Less is more: häng inte på ditt barn smycken och andra tillbehör bara för att. Har det inte en funktion så lämna det hemma.


Vill du läsa om vilka kläder du bör satsa på till dina små barn utan att kompromissa för mycket vare sig med bekvämlighet, det praktiska eller det historiska intrycket så kan du göra det här.

Referenser:

Crowfoot, E., Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Piponnier, F. & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Shahar, S. (1990). Childhood in the Middle Ages. London: Routledge.

Socialstyrelsen. (2006). Minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Stockholm: Socialstyrelsen.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 16 JUNI 2014