Mäns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om manskläder och det mesta av det som skrivs här gäller även pojkar över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

Skjorta, kjortlar och hosor - några av de plagg 

som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder

Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin moderna siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder fyller ut, och får de andra kläderna att sitta fint. 

 Gideon kallas, Maciejowski-bibeln, mitten av 1200-talet. 

Ett par av männen arbetar i bara brokor och mössa - kveiv/coif. 

På mannen till vänster ser man brokorna under hosorna och kjorteln.

Under hela medeltiden bestod en mans underkläder av en rak skjorta, utan krage och manschetter. Han hade också brokor (medeltidens svar på kalsonger), som varierade i utseende beroende på modet. Då långa, vida kläder var i bruk var brokorna långa och pösiga. När modet föreskrev korta, tighta kläder krympte brokorna. 

 "Juni", Très Riches Heures du Duc de Berry, 1410-tal.

Mannen i mitten arbetar i skjorta och små brokor.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgas och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel

- Hoppa inte över underkläderna! De kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre.

- Om du av någon anledning kommer att gå med bar överkropp så se till att dina moderna kalsonger – om du väljer att använda dem – inte sticker upp över kanten på brokorna. Det är inte snyggt. (Det enda egentligt giltiga skälet till att gå med bar överkropp är hårt kroppsarbete eller prygel, så för de flesta moderna medeltidare lär sådana tillfällen inte komma särskilt ofta.)

Skjorta och långa brokor av äldre modell i oblekt linne.

Hosor

Något att ha på ben och fötter kom sedan. Hosor sydda i tyg användes av både män och kvinnor. Mäns hosor varierade i utseende med tiden, men täckte i allmänhet större delen av benen och knöts fast i ett bälte eller i medeltidens slut i jackan. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (på skrå) av tyget. Hosor hade som regel fötter, men man kan ibland - på tiggare, lekare och andra på samhällets botten - se hosor med bara en stropp under foten. Om de gjorts så eller om fötterna slitits ut och detta är vad som fanns kvar är svårt att säga säkert. Stickning var inte i allmänt bruk i Skandinavien förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan användas.

 Voeux du paon (PML G.24, fol. 32r), ca 1350.  

Lekare (gycklare) med hosor fästa vid samma bälte brokorna 

sitter uppe med. Hosorna har stroppar under fötterna.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Hosor skulle sitta tight – vill du att dina kläder ska passera som medeltida får du lära dig att älska, eller i alla fall acceptera, det. Byxor användes som regel inte på medeltiden, så gör inte det du heller.

- Ylle är det mest korrekta materialet till hosor, eller kanske siden till fint om du ska föreställa rik. Köper du ylle av bra kvalitet är det inte vare sig varmt eller kliigt. Linne användes sällan i hosor, så undvik det.

Yllehosorna knyts med hjälp av yllesnoddar 

fast i bältet som håller brokorna uppe.

Skor

Det fanns en uppsjö av olika skomodeller under medeltiden; enklast kan de delas in i lågskor, kängor och stövlar. Det finns många skor bevarade så kunskapen om dem är förhållandevis stor. Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som man kommer dina fötter med största sannolikhet att synas, så välj noga vad du har på dem. 

Medeltida sko på Historiska Museet.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Undvik gympaskor, sandaler och skor med skrikiga färger.

Vändsydda läderskor.

Kjortel

Över skjortan, brokorna och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. kyrtil, cotte, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle eller, om man var rik, kanske siden till fint. Den hade långa ärmar och kunde beroende på modet och åldern hos bäraren vara allt mellan vristlång, knälång och höftlång. Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida, långa och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli allt snävare tills det inte gick att ta sig i dem utan knäppning eller snörning.

Tysk borgare, ca 1370.  Den figursydda kjorteln snörs fram. 
Den är ett exempel på mi-parti, det vill säga att höger och vänster
halva av plaggen har olika färg. I det här faller gäller det även 
hosorna; en är grön, den andra röd.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot). Den kunde variera otroligt mycket i utseende beroende på bärarens ålder och rådande mode; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med armbågskorta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid du är intresserad av. Det kan vara svårt att se vad som är en undre kjortel, och vad som är en övre. Man kan kanske säga att en övre kjortel var vanlig vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök och givetvis användes kjortlar i flera lager också om det var kallt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet som man ibland kan se på medeltidsmarknader har förvisso en medeltida anknytning, men är inte representativa för den stora massan av befolkningen, och bör därför undvikas i de flesta fall.

- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du tror att ylle är, linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.

- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger halva (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster halva i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!

Yllekjortel i kort, snäv modell enligt sent 1300-talsmode. 

Just denna snörs fram och har knäppta ärmar.

Hår och Skägg

Hur hår och ansiktsbehåring skulle se ut var naturligtvis en lika stor modefråga som kläderna. Kammar är vanliga fynd, så vi vet att medeltidens människor var måna om sitt utseende. Titta på bilder från den tid du valt för att få det rätt. Som man är det tyvärr ofta svårt att få till en snygg medeltida frisyr om du har en modern frisyr till vardags. Kvinnor kan alltid dölja en modern frisyr med huvuddukar, men mäns hår syns oftast.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Med lite tur kan du dölja det mesta av din moderna frisyr (och det inkluderar dreadlocks) under en coif/kveiv (tättslutande mössa i vitt linne) – men bara om du porträtterar en tid när den var i bruk. Att ha en eventuell struthätta uppfälld är också en idé, men kan vara varmt på sommaren. Annars kan du försöka undvika att ha en för uppenbart modern frisyr eller en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang, så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En väldigt modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. 

Struthätta i ylle, fodrad med tunnare ylle. 

Kan dölja en för uppenbart modern frisyr.

Huvudbonader

Under medeltiden hade vuxna oftast någon form av huvudbonad. De kanske vanligaste huvudbonaderna man tänker på för en medeltida man är struthättan och ”Robin Hoodmössan”. Båda dessa är medeltida, men som alltid gäller det att se till att de olika plaggen passar ihop tidsmässigt – de ovan nämnda exemplen är typiska 1300-talsplagg, även om struthättan förekom i lite olika varianter både tidigare och senare. Det fanns en mängd andra sorters hattar och mössor, även halmhattar. Som alltid: titta på bilder! Med undantag av den ovan nämnda coifen/kveiven och halmhatten var de flesta huvudbonader gjorda i ylle eller kanske siden. Barn ses ofta (men inte alltid) gå barhuvade på medeltida bilder.

Bodleian Library MS Bodl. 264, 1300-talets mitt. 

Påsmössa och knäppt överkjortel med korta ärmar.

 För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Håll dig till en tidsperiod och ha inte morfars fars (eller barnbarnsbarnets) hatt till ditt medeltida jags kläder.

- Fodra hellre en struthätta med ylle eller päls än med linne. Yllet och pälsen håller värmen även när de är fuktiga, men fuktigt linne blir kallt och otäckt att ha mot ansiktet.

Så kallad påsmössa, börjar dyka upp under 

1300-talets senare del och oftare på 1400-talet.

 

Ytterkläder

Mantlar var vanligt förekommande under den tidiga medeltiden, både som ytterkläder och som modedräkt, men efter hand användes de mindre ofta och då framför allt vid dåligt väder. Mantlar var oftast skurna som halvcirklar, eventuellt med ett uttag för halsen och under senare tid kanske med insnitt över axlarna. De hade inte huvor, utan bars i kombination med struthättor. Kommer du inte att ha händerna fria till att hålla ihop manteln är det dock varmare och mer praktiskt att ha en extra kjortel.

Pojke pallar körsbär, Luttrell-psaltaren, 1320-40. Det måste ha varit 

en kall sommar; mannen bär dubbla kjortlar, uppdragen struthätta och vantar.  

Pojken har också dubbla kjortlar och struthätta, men har lämnat sina skor på marken.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Överväg dina behov och bär inte mantel bara för att vara cool. Om det är varmt och klar himmel (dvs. du riskerar inte att frysa eller att bli blöt) så lämna den hemma – om du inte är klädd i kläder från tidig medeltid eller föreställer en man på resa.

 Överkjortel i ylle. Knäppt framtill och på ärmarna med många 

knappar, som modet föreskrev under 1300-talets andra hälft.

Det saknas bara vantar och ett par nålbundna sockar för 

att detta ska fungera som en varm vinterdräkt.

Accessoarer och Utsmyckning

Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte och så vidare så förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om de köps färdiga, men om detta är en hobby som du kommer att vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om du däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera dina källor, och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten, och beroende på vilken samhällsklass du siktar på kan en väska vara för enkel eller för fin för dig.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Ta av moderna smycken, som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.

- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.

- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns, och i så fall hur de såg ut.

- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.

- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska, dolk eller kniv) hänga från bältet – om man ser ett bälte över huvud taget. Ofta bars det mellan de två kjortlarna.

Bälte med reproduktion av ett medeltida spänne och en enkel väska.

Länkar till återskapade plagg
Johans presentation av tio sätt att bära en struthätta

Rikus ländkläde/brokor

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 9 MARS 2015