Praktiska Tips för Småbarnskläder

Många är de erfarna medeltidare som blir föräldrar, eller som börjar medeltida när de redan har familj och undrar hur i all världen de ska lösa småbarnens kläder. Hur går man från bomullstrikå till ylle utan att det blir obekvämt för barnen? Här ska du som har sådana funderingar förhoppningsvis få några bra idéer. En del är historiskt korrekta lösningar, andra är snygga fusklösningar, för att inte kompromissa vare sig med barnens bekvämlighet (det är trots allt inte primärt deras hobby, de hänger bara med) eller med det historiska intrycket för mycket.

Först kan det vara bra att få en uppfattning om hur medeltidens barn klädde sig på riktigt, innan man börjar fuska; läs om barnskläder här om du inte redan gjort det. Det här inlägget är framför allt anpassat till småbarnskläder (från bebisar och upp till 5-7 år); större barn kan i de flesta fall klä sig i mindre versioner av vuxenkläder utan problem.

Särk

En långärmad särk sydd i tättvävt, tunt, mjukt linne skyddar bättre mot bränna än solskyddsfaktor och kan varma dagar vara det enda barnet har på sig. Gör ett sprund i halsen för att kunna få särken över huvudet på barnet utan att behöva ha en så stor urringning att den kasar ner över axeln.

Är ditt barn så litet att det inte kan krypa eller gå är det inte dumt att låta särken sluta en bra bit nedanför barnets fötter – de kasar lätt upp när man bär barnet och vips är hela magen bar. Ett längre plagg är något lättare att hålla på plats och skyddar dessutom benen och fötterna mot solen. Ett heltäckande plagg skyddar också bättre mot eventuellt kliiga ylleplagg. Barn som kan gå kan ha en särk som slutar vid vristerna, vilket ger maximalt skydd utan att förhindra rörelseförmågan.

Se gärna till att ha mer än en särk, särskilt om du har en kräkbebis eller ett barn som spiller mycket.

Hur sprundet i särken ska stängas är en bra fråga: det finns inga bilder på knytband, men vill du ha sådana är det ju ett alternativ. Ett litet spänne eller några stora stygn ovanpå varandra är andra, kanske mer historiskt trovärdiga alternativ.

Liten linnesärk, med breda fållar på ärmarna som kan läggas ner när barnet växer.

Kveiv

En liten linnemössa, kveiv/coif, skyddar huvudet mot sol och drag, samt mot en eventuellt kliig yllehätta eller halmhatt. 

Två små linnemössor, den ena skarvad.

Halmhatt

Har du ett något större barn kan du med fördel låta det ha en halmhatt som ytterligare skydd mot solen. Halmhattar finns belagda över i princip hela medeltida Europa (i alla fall på vuxna) och det finns en del bilder på hur de såg ut. En vanlig halmhatt (äkta halm, inte papper) köpt i vilken affär som helst kan enkelt blötas i ljummet vatten och försiktigt formas om efter behag för att få en mer medeltida form. 

Vanlig flickhatt i halm som lagts i blöt och formats om 

till en mer medeltida modell över en skål med lämplig form.

Kolt

Inte sällan ser man föräldrar som i ren omsorg av sina barn väljer att sy koltar i linne för att de ska slippa kliigt ylle. Problemen kommer dock om det blir kallt eller blött: inte alla sommardagar är varma och ska ni vara ute kvällstid kan det vara skönt med mer än ett lager ylle för både stora och små. Vill du försäkra dig om att ditt barns direktkontakt med yllet ska bli minimal kan du fodra övre delen av plagget med linne. Det finns inga historiska belägg för detta, men det är ett fusk som inte kommer att synas om det görs bra. Det i kombination med en långärmad särk borde göra att ditt barn är helt bekvämt.

Linnefoder i övre delen av en yllekolt. Fodret sitter bara fast i sömmarna

och runt halsöppningen, vilket gör att det inte syns när plagget används.

Sätt ett sprund i kolten precis som på särken för att kunna ha ett så litet halshål som möjligt och därmed förhindra drag runt axlarna. En del föräldrar sätter sprunden i särkar och koltar på olika ställen (till exempel bak på ena plagget och fram på det andra) för att ytterligare skydda mot drag. Gör gärna kolten för lång på små bebisar, precis som särken. Försök också sy mer än en kolt – dels är det bra att ha i reserv och blir det kyligt är det skönt att ha dubbla lager.

Sprundet i kolten kan hållas ihop med ett litet spänne eller, om du håller på med senare medeltid, med knappar. Liksom på särken så går det att sy några stora stygn över varandra. 

 

Fuskblöja

Oavsett om du använder engångsblöjor eller moderna tygblöjor så ser de inte historiskt korrekta ut. Risken för att ditt barns blöja kommer att synas är stor, då särkar och koltar som sagt har en besvärlig tendens att kasa upp på burna barn och småbarn i övrigt inte har en tanke på att deras sätt att sitta, slå kullerbyttor, springa och klättra kan visa upp blöjbaken för omgivningen. 

Välklädd mamma, välklädd bebis - men modern blöja.

Att sy en blöjbyxa som vid en snabb blick kan passera för en medeltida tygblöja kan därför vara något att fundera på. En sådan kan göras på flera sätt, det viktigaste är att den döljer blöjan och inte drar uppmärksamhet till sig. Detta är ett sätt som kräver minimal mönsterkonstruktion och sömnad men ger ett rätt blöjlikt utseende (denna gjordes av en sliten, missfärgad linnehandduk från second hand och har därför skarvats lite).

 Klipp ut en triangel, där diagonalen (den övre kanten på bilden) 

är lika stor som ditt barns midjemått (inklusive rörelsevidd) + hälften. 

Dvs. om ditt barns midjemått är 43 cm och du lagt till rörelsevidd på 7 cm 

(tillsammans 50 cm) så ska den färdiga längden vara 75 cm.

Klipp till en rektangel som ska bli grenen, eller formklipp direkt om du har mer tyg. 

Måttet från kanten på denna bit och upp till den diagonala ska vara detsamma 

som när du mäter från barnets rygg, över rumpan och upp på magen, 

plus rörelsevidd på några centimeter. 

Glöm inte sömsmån! Fålla kanterna eller låt dem vara.

 Sy fast rektangeln. När du viker blöjbyxan på mitten så 

ska den passa över barnets blöjrumpa, så gör den inte för kort.

 Vik in den diagonala kanten en tredjedel från ena sidan.

  Gör likadant från andra sidan.

 Vik ner en linning och sy. Lämna ett litet hål, trä i mjuk resår och sy sedan igen.

 Färdiga blöjbyxor på en alldeles för liten nalle.

Hosor och sockar

Det enklaste sättet för att hålla småbarn varma om benen är att låta dem ha vanliga strumpbyxor i en neutral färg, kombinerat med nålbundna sockar om det är lite kallt. Vill du inte använda strumpbyxor så går det givetvis att använda hosor istället. Det troligaste är att småbarn använde ungefär samma sorts hosor som kvinnor, det vill säga att de slutade vid knäna. Problemet med hosor är att barns fötter växer så fort. En potentiell lösning (ej historiskt belagd) är att sy hosor som är lite för breda och långa, med stroppar (ungefär som på overaller och galonbyxor, fast i samma tyg som hosan) istället för fötter, kombinerat med nålbundna sockar. På det viset kan de passaa längre. Ett annat alternativ är att nålbinda sockar som går en bra bit upp på benet – men inte heller detta är belagt.

I stället för skor

Vill du ha ett alternativ till moderna skor, men känner att det blir för mycket jobb med att sy ett par medeltida som barnet snart växer ur, så kan du sätta lädersulor på ditt barns hosor eller nålbundna sockar. Det håller naturligtvis inte ute vatten, men är det torrt väder fungerar det fint. Det finns medeltida exempel på att detta gjorts på hosor för vuxna, så det är inte helt gripet ur luften.

Sockarna Anna gjorde till sin son.

Hätta

En yllehätta med slag (i princip en stuthätta utan strut som barnet kan trassla in sig i) kommer att se till att ditt barn är varmt och skyddat från drag från huvudet och ner till axlarna, eller ännu längre. Det är ett underbart plagg om det blåser eller när kylan kommer krypande på kvällen. Om du håller på med sen medeltid kan du sätta knappar fram, för att lättare kunna sätta på hättan. Knäppta hättor syns dock framför allt under 1300-talets andra hälft och mest på kvinnor.

Haklapp

Det finns mig veterligt inga belägg på haklappar före 1500-talet (om du har det så dela gärna med dig), men har du en kräkbebis kan det kännas skönt att inte kolten behöver ta den stora smällen. Antingen syr du en riktig haklapp i linne, eller, vilket känns mer historiskt, så knyter du en linnetrasa runt barnets hals. Har du gjort något av ovanstående måste du dock hålla ett väldigt noggrant öga på barnet så att det inte fastnar och stryps! Ett alternativ är att sy en tryckknapp som knappt kommer att synas, men lätt går upp om haklappen fastnar någonstans. Inte historiskt, men säkert.

Välj mjuka tyger

Om det är någon gång det är värt att investera lite extra i att få riktigt mjuka och gosiga tyger, både linne och ylle, så är det till småbarn. Båda materialen kan, om de är av rätt kvalitet, vara underbara att ha mot huden. Många frestas att torktumla linnet för att få det mjukare, men det förstör tyget. Att försiktigt tvätta och mangla det är bättre. Fuska inte med kvaliteten - blanda inte in syntetmaterial. De försämrar skyddet mot både kyla och värme och kan, om olyckan är framme och ni kommer för nära en öppen låga, smälta in i barnets hud.

Gör kläderna för stora

Gör du ditt barns kläder för stora så kan de användas under minst två säsonger. 

 Samma barn och samma kolt, men ett års skillnad: på första 

bilden är barnet fyra månader, på den andra sexton månader.

Tänk på att barn växer både på längden och på bredden. Det är helt i sin ordning om ditt barns kläder är för stora: det har förmodligen många barns kläder varit med jämna mellanrum genom historien.

Länkar till återskapade plagg
Petras babykläder
Sarahs småbarnskolt

SENAST UPPDATERAD 30 MARS 2015