Mäns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om manskläder och det mesta av det som skrivs här gäller även pojkar över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

Skjorta, kjortlar och hosor - några av de plagg 

som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder

Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin moderna siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder fyller ut, och får de andra kläderna att sitta fint. 

 Gideon kallas, Maciejowski-bibeln, mitten av 1200-talet. 

Ett par av männen arbetar i bara brokor och mössa - kveiv/coif. 

På mannen till vänster ser man brokorna under hosorna och kjorteln.

Under hela medeltiden bestod en mans underkläder av en rak skjorta, utan krage och manschetter. Han hade också brokor (medeltidens svar på kalsonger), som varierade i utseende beroende på modet. Då långa, vida kläder var i bruk var brokorna långa och pösiga. När modet föreskrev korta, tighta kläder krympte brokorna. 

 "Juni", Très Riches Heures du Duc de Berry, 1410-tal.

Mannen i mitten arbetar i skjorta och små brokor.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgas och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel

- Hoppa inte över underkläderna! De kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre.

- Om du av någon anledning kommer att gå med bar överkropp så se till att dina moderna kalsonger – om du väljer att använda dem – inte sticker upp över kanten på brokorna. Det är inte snyggt. (Det enda egentligt giltiga skälet till att gå med bar överkropp är hårt kroppsarbete eller prygel, så för de flesta moderna medeltidare lär sådana tillfällen inte komma särskilt ofta.)

Skjorta och långa brokor av äldre modell i oblekt linne.

Hosor

Något att ha på ben och fötter kom sedan. Hosor sydda i tyg användes av både män och kvinnor. Mäns hosor varierade i utseende med tiden, men täckte i allmänhet större delen av benen och knöts fast i ett bälte eller i medeltidens slut i jackan. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (på skrå) av tyget. Hosor hade som regel fötter, men man kan ibland - på tiggare, lekare och andra på samhällets botten - se hosor med bara en stropp under foten. Om de gjorts så eller om fötterna slitits ut och detta är vad som fanns kvar är svårt att säga säkert. Stickning var inte i allmänt bruk i Skandinavien förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan användas.

 Voeux du paon (PML G.24, fol. 32r), ca 1350.  

Lekare (gycklare) med hosor fästa vid samma bälte brokorna 

sitter uppe med. Hosorna har stroppar under fötterna.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Hosor skulle sitta tight – vill du att dina kläder ska passera som medeltida får du lära dig att älska, eller i alla fall acceptera, det. Byxor användes som regel inte på medeltiden, så gör inte det du heller.

- Ylle är det mest korrekta materialet till hosor, eller kanske siden till fint om du ska föreställa rik. Köper du ylle av bra kvalitet är det inte vare sig varmt eller kliigt. Linne användes sällan i hosor, så undvik det.

Yllehosorna knyts med hjälp av yllesnoddar 

fast i bältet som håller brokorna uppe.

Skor

Det fanns en uppsjö av olika skomodeller under medeltiden; enklast kan de delas in i lågskor, kängor och stövlar. Det finns många skor bevarade så kunskapen om dem är förhållandevis stor. Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som man kommer dina fötter med största sannolikhet att synas, så välj noga vad du har på dem. 

Medeltida sko på Historiska Museet.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Undvik gympaskor, sandaler och skor med skrikiga färger.

Vändsydda läderskor.

Kjortel

Över skjortan, brokorna och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. kyrtil, cotte, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle eller, om man var rik, kanske siden till fint. Den hade långa ärmar och kunde beroende på modet och åldern hos bäraren vara allt mellan vristlång, knälång och höftlång. Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida, långa och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli allt snävare tills det inte gick att ta sig i dem utan knäppning eller snörning.

Tysk borgare, ca 1370.  Den figursydda kjorteln snörs fram. 
Den är ett exempel på mi-parti, det vill säga att höger och vänster
halva av plaggen har olika färg. I det här faller gäller det även 
hosorna; en är grön, den andra röd.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot). Den kunde variera otroligt mycket i utseende beroende på bärarens ålder och rådande mode; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med armbågskorta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid du är intresserad av. Det kan vara svårt att se vad som är en undre kjortel, och vad som är en övre. Man kan kanske säga att en övre kjortel var vanlig vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök och givetvis användes kjortlar i flera lager också om det var kallt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet som man ibland kan se på medeltidsmarknader har förvisso en medeltida anknytning, men är inte representativa för den stora massan av befolkningen, och bör därför undvikas i de flesta fall.

- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du tror att ylle är, linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.

- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger halva (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster halva i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!

Yllekjortel i kort, snäv modell enligt sent 1300-talsmode. 

Just denna snörs fram och har knäppta ärmar.

Hår och Skägg

Hur hår och ansiktsbehåring skulle se ut var naturligtvis en lika stor modefråga som kläderna. Kammar är vanliga fynd, så vi vet att medeltidens människor var måna om sitt utseende. Titta på bilder från den tid du valt för att få det rätt. Som man är det tyvärr ofta svårt att få till en snygg medeltida frisyr om du har en modern frisyr till vardags. Kvinnor kan alltid dölja en modern frisyr med huvuddukar, men mäns hår syns oftast.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Med lite tur kan du dölja det mesta av din moderna frisyr (och det inkluderar dreadlocks) under en coif/kveiv (tättslutande mössa i vitt linne) – men bara om du porträtterar en tid när den var i bruk. Att ha en eventuell struthätta uppfälld är också en idé, men kan vara varmt på sommaren. Annars kan du försöka undvika att ha en för uppenbart modern frisyr eller en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang, så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En väldigt modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. 

Struthätta i ylle, fodrad med tunnare ylle. 

Kan dölja en för uppenbart modern frisyr.

Huvudbonader

Under medeltiden hade vuxna oftast någon form av huvudbonad. De kanske vanligaste huvudbonaderna man tänker på för en medeltida man är struthättan och ”Robin Hoodmössan”. Båda dessa är medeltida, men som alltid gäller det att se till att de olika plaggen passar ihop tidsmässigt – de ovan nämnda exemplen är typiska 1300-talsplagg, även om struthättan förekom i lite olika varianter både tidigare och senare. Det fanns en mängd andra sorters hattar och mössor, även halmhattar. Som alltid: titta på bilder! Med undantag av den ovan nämnda coifen/kveiven och halmhatten var de flesta huvudbonader gjorda i ylle eller kanske siden. Barn ses ofta (men inte alltid) gå barhuvade på medeltida bilder.

Bodleian Library MS Bodl. 264, 1300-talets mitt. 

Påsmössa och knäppt överkjortel med korta ärmar.

 För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Håll dig till en tidsperiod och ha inte morfars fars (eller barnbarnsbarnets) hatt till ditt medeltida jags kläder.

- Fodra hellre en struthätta med ylle eller päls än med linne. Yllet och pälsen håller värmen även när de är fuktiga, men fuktigt linne blir kallt och otäckt att ha mot ansiktet.

Så kallad påsmössa, börjar dyka upp under 

1300-talets senare del och oftare på 1400-talet.

 

Ytterkläder

Mantlar var vanligt förekommande under den tidiga medeltiden, både som ytterkläder och som modedräkt, men efter hand användes de mindre ofta och då framför allt vid dåligt väder. Mantlar var oftast skurna som halvcirklar, eventuellt med ett uttag för halsen och under senare tid kanske med insnitt över axlarna. De hade inte huvor, utan bars i kombination med struthättor. Kommer du inte att ha händerna fria till att hålla ihop manteln är det dock varmare och mer praktiskt att ha en extra kjortel.

Pojke pallar körsbär, Luttrell-psaltaren, 1320-40. Det måste ha varit 

en kall sommar; mannen bär dubbla kjortlar, uppdragen struthätta och vantar.  

Pojken har också dubbla kjortlar och struthätta, men har lämnat sina skor på marken.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Överväg dina behov och bär inte mantel bara för att vara cool. Om det är varmt och klar himmel (dvs. du riskerar inte att frysa eller att bli blöt) så lämna den hemma – om du inte är klädd i kläder från tidig medeltid eller föreställer en man på resa.

 Överkjortel i ylle. Knäppt framtill och på ärmarna med många 

knappar, som modet föreskrev under 1300-talets andra hälft.

Det saknas bara vantar och ett par nålbundna sockar för 

att detta ska fungera som en varm vinterdräkt.

Accessoarer och Utsmyckning

Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte och så vidare så förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om de köps färdiga, men om detta är en hobby som du kommer att vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om du däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera dina källor, och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten, och beroende på vilken samhällsklass du siktar på kan en väska vara för enkel eller för fin för dig.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Ta av moderna smycken, som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.

- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.

- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns, och i så fall hur de såg ut.

- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.

- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska, dolk eller kniv) hänga från bältet – om man ser ett bälte över huvud taget. Ofta bars det mellan de två kjortlarna.

Bälte med reproduktion av ett medeltida spänne och en enkel väska.

Länkar till återskapade plagg
Johans presentation av tio sätt att bära en struthätta

Rikus ländkläde/brokor

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 9 MARS 2015

Grunderna i Handsömnad Del 3 - Kaststygn och Fållstygn

Från Grunderna i handsömnad Del 2 - Förstygn och Efterstygn: ”Alla kläder på medeltiden syddes för hand, och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.

Viktigt i all handsömnad är att inte göra för stora stygn, för då blir sömmen svag och ser slarvig ut. En del blir så rädda för att göra för stora stygn att de istället gör dem för små – hur stora stygn du ska göra beror på hur tjockt ditt tyg är och hur stor belastning det kommer att vara på sömmen. Ju tunnare tyg du har eller ju större belastning sömmen kommer att utsättas för, desto mindre stygn. Att göra alla stygn ungefär lika stora är också bra, då det både ser bra ut, och som regel blir stadigare.” Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr kaststygn och fållstygn.

Kaststygn

Kaststygn kan användas till att sy ihop två tygstycken som inte kommer att fransa sig, till exempel fina stadkanter i linne, eller väl filtat ylle. Sömmen är ekonomisk, då det inte går åt extra tyg till sömsmåner, och sömmen blir nästan helt platt. Gör små (bara en till tre millimeter djupa), regelbundna stygn.

- Fäst tråden genom att sy flera stygn över varandra, eller gör en knut på den.

 

- För nålen bort från dig, över kanten på tyget och stick in nålen genom tyglagren mot dig. 

 - Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

- Avigsida: en lätt ås.

- Rätsida: nästan helt platt söm.

Fållstygn

Fållstygn används, precis som det låter, till att sy fållar med. Du kan också använda dem till att sy ner, fälla, sömsmåner: fällda sömsmåner kommer att förhöja utseendet på dina plagg väldigt mycket - de kommer se mer "färdiga" ut - och dessutom förhindra att sömsmånerna fransar sig, ungefär som våra dagars zick-zack eller overlock. Om du är noggrann kommer stygnen bara synas som små prickar eller fördjupningar på tygets rätsida. Eftersom dessa stygn inte används till bärande sömmar behöver de inte vara lika små som för- och efterstygn (undantaget huvuddukar och andra linneplagg – där är det bättre ju mindre stygnen är), men de ska inte vara absurt långa heller. Försök som alltid att göra dem lika stora, det blir snyggast.

- Ska du, som här, fälla sömsmåner åt samma håll är det en bra idé att trimma ner den undre av dem till hälften, så blir det mindre klumpigt.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra, eller knyt en knut på den (visas nedan).

- Fånga upp en eller två trådar av tyget. 

- Stick ner nålen under sömsmånen, vinkla den lite åt vänster.

- Stick upp nålen lite längre bort. 

- Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

Övriga delar i serien om handsömnad hittar du här:

Del 1 - Redskap
Del 2 - Förstygn och Efterstygn
Del 4 - Langettstygn

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2013

Grunderna i Handsömnad Del 2 - Förstygn och Efterstygn

Alla kläder på medeltiden syddes för hand och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt väldigt mycket. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.

Viktigt i all handsömnad är att inte göra för stora stygn, för då blir sömmen svag och ser slarvig ut. En del blir så rädda för att göra för stora stygn att de istället gör dem för små – hur stora stygn du ska göra beror på hur tjockt ditt tyg är och hur stor belastning det kommer att vara på sömmen. Ju tunnare tyg du har eller ju större belastning sömmen kommer att utsättas för, desto mindre stygn bör du sy. Ofta är 2-3 millimeter lagom. Att göra alla stygn ungefär lika stora är också något att sträva mot, då det både ser bra ut och som regel blir stadigare. Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr förstygn och efterstygn.

Förstygn

Förstygn är de lättaste stygn du kan tänka dig, och är vanliga i Londonfynden. De kallas med god anledning för ”running stitch” på engelska, då de går snabbt att sy. Förstygn kan användas till att fålla plagg, att sy ner sömsmåner (”remsan” som blir mellan sömmen och kanten på tyget) med och även till att sy ihop plaggdelar med.

- Fäst tråden genom att sy ett par-tre stygn över varandra, eller gör en knut på den.

- Stick nålen upp och ner genom tyglagren flera gånger, med 2-3 millimeters mellanrum. 

- Dra igenom tråden.

 

- Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

Efterstygn

Efterstygn är inte svårare att göra än förstygn, men de tar lite längre tid att sy. I gengäld ger de också en mycket starkare söm. På engelska heter de ”back stitch”, vilket är ett mer förklarande namn än det svenska. Efterstygn används framför allt till att sy ihop plaggdelar med, särskilt där plaggen kommer att utsättas för stor belastning, som i hosor och andra åtsittande kläder, eller i ärmhål och i toppen av kilar. Även här är 2-3 millimeter en bra längd på stygnen.

- Fäst tråden genom att sy ett par-tre stygn över varandra, eller gör en knut på den.

- Stick ner nålen i tyget och stick upp den lite längre bort. 

 - Stick ner nålen på samma plats där det tidigare stygnet slutar (alltså tillbaka) och dra igenom tråden.

- Upprepa.

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra.

Förstygn + Efterstygn

Efterstygn kan med fördel kombineras med förstygn. Har du en söm som bara kommer att utsättas för "normal" belastning kan du sy den med förstygn, med ett efterstygn varje 1-4 centimeter. 

Detta sätt att sy går fortare än om du bara använder efterstygn, och blir starkare än om du bara använder förstygn. Du kan också sy efterstygn i den delen av en söm som kommer belastas mycket (som här, i toppen av en ärmkil) och sy förstygn, eller för- och efterstygn blandat i resten av sömmen.

 Dessa två stygn kommer du mycket långt med i tillverkningen av dina medeltidskläder.

Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 1 - Redskap
Del 3 - Kaststygn och Fållstygn  
Del 4 - Langettstygn

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2013

Grunderna i Handsömnad Del 1 - Redskap

Symaskinen var, som sagts tidigare, ännu inte uppfunnen på medeltiden, så det historiskt korrekta sättet att sy medeltidskläder på är att göra det för hand. Det finns flera andra fördelar med handsömnad framför maskinsömnad (Maria har skrivit en liten bloggserie om det här), till exempel att

- du kan sy precis var som helst; i soffan, ute i solen, eller i bilen (i fullständig panik) på väg till ett event

- det är tyst, så du kan till exempel titta på en film eller lyssna på en ljudbok samtidigt. Du kan också göra    det på tider när andra behöver eller vill ha det tyst, som tidiga morgnar eller sena kvällar. Det stör ingen.

- det går långsamt, så du hinner ofta upptäcka fel innan du hinner göra dem

- det är meditativt – du kan låta dina tankar vandra medan dina händer arbetar

 Medeltida synål i mässing, från Stockholms Medeltidsmuseum.

Medeltida fingerborg, från Stockholms Medeltidsmuseum.

Vare sig du bestämmer dig för att bara sy fållarna på dina kläder för hand, eller vill prova att handsy ett helt plagg, så finns det några redskap som du behöver. Ska du ofta sy på medeltida event kan du fundera på att investera i reproduktioner av medeltida sömnadsredskap, men om du ska sy hemma kan du använda moderna redskap. De har precis samma funktion nu som då, så vilka du använt kommer inte att synas på det färdiga plagget.

Synål

Alla har olika preferenser för hur grova och långa nålar ska vara, så du kan behöva prova dig fram. För bästa resultat är det bra att använda en så tunn nål som möjligt. Nålen måste dock matcha tråden – ju kraftigare tråd, desto grövre nål.

Reproduktioner av medeltida synålar i 

mässing till vänster, moderna synålar till höger.

Tråd

Under medeltiden användes tråd i ull, lin och silke. Lintråd bör vara vit eller oblekt, tråd i ull och silke kan vara färgad. Tänk på att ju tunnare ditt tyg är, desto tunnare bör din tråd vara. Tråd, liksom tyg, är en sak du inte kan fuska med och ändå få ett korrekt resultat. 

Lintråd, silketråd och ullgarn.

Syvax

Helt enkelt en klump bivax som du drar lintråden över/genom för att den ska glida lättare genom tyget, inte trassla sig lika mycket, och inte gå sönder lika lätt. Syvax finns att köpa i små bitar, eller så kan du ta ett ljus av rullad vaxplatta och trycka ihop. Absolut värt de kronor det kostar.

Nytt syvax till vänster, väl använt syvax til höger.

Fingerborg eller liknande

Den som aldrig har använt en fingerborg kan uppleva att den är klumpig och i vägen. Jag började inte använda en på allvar förrän mitt finger var så sönderstucket att jag bara inte kunde sy utan fingerborg. Nu har jag alltid fingerborg när jag syr och tycker att den är en underbar uppfinning.

Gammal (men inte så gammal som från medeltiden)

 fingerborg till vänster, modern fingerborg till höger.

Pryl/syl

Används till att göra eventuella snörhål med. Har du inte en pryl kan du använda något annat, som en lite grövre sticka.

Pryl i ben till vänster, modern sticka 

(för stickning, nummer 4½) till höger.

Det finns även andra redskap som är bra att ha, oavsett om du syr för hand eller på maskin:

Knappnålar

Hjälper till att hålla ihop dina tygstycken vid tillklippning och sömnad, eller att hålla en fåll på plats när du syr.

Reproduktioner av medeltida knappnålar i 

mässing till vänster, moderna knappnålar till höger.

Tygsax

Jag använder en stor sax till att klippa till plagg med och en liten när jag syr, för att klippa av trådar och trimma sömsmåner med. Du kan klara dig med bara en sax, men att klippa till hela plagg med en liten sax är jobbigt (och kan förstöra saxen) och att klippa små pilliga saker med en stor sax kan bli klumpigt, så en i var storlek är att föredra. Klipp aldrig något annat än tyg med din tygsax, då blir den förstörd!

 

Reproduktioner av medeltida saxar 

till vänster, moderna tygsaxar till höger.

Måttband

Kan behövas till exempel vid mönsterritning, tillklippning och för att mäta ut var eventuella snör-/knapphål ska vara.

Modernt måttband - varken plast eller 

metersystemet fanns på medeltiden. 

Skräddarkrita

För olika slags markeringar på tyg. Skräddarkrita är att föredra framför blyertspennor och annat, eftersom den går att borsta bort från de flesta tyger. Det finns specialpennor att köpa som ska blekna bort efter ett tag, men om du använder en sådan kontrollera först att den faktiskt försvinner från tyget du tänker använda. Det händer att den inte gör det.

Väl använd (modern) skräddarkrita.

Känner du att tanken på att sy för hand känns överväldigande, men ändå skulle vilja prova, så gör något enkelt först. Fålla ärmarna på ditt plagg. Känner du att det gick bra kan du om du vill fålla halsringningen och kanske den nedre fållen. Efter ett tag kanske du tycker om att sy för hand – en del som syr historiska kläder (som jag själv) upptäcker att de tycker bättre om handsömnad än maskinsömnad. Eller så tycker du inte om det - men då vet du det och är en erfarenhet rikare.

Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 2 - Förstygn och Efterstygn
Del 3 - Kaststygn och Fållstygn
Del 4 - Langettstygn
Att Göra Knappar i Tyg
Att Sy Knapphål
Att Sy Snörhål

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 24 MAJ 2015

Innan Barnvagnen - Att Bära Barn

Under medeltiden fanns det givetvis inga barnvagnar eller ergonomiska bärselar. För de flesta föräldrar var det nog sällan nödvändigt att bära med sig barnen någon längre sträcka (de flesta gifta kvinnor hade familjens och hushållets skötsel som sitt primära ansvarsområde), men det hände. Vill du lämna barnvagnen hemma är här några medeltida sätt som du bära med dig den lille på.

Bärsjal.

Det finns flera bilder på barn som bärs i ett tygstycke, lagt tvärs över kroppen på bäraren, med vikten på ena axeln. På vissa bilder verkar tygstycket vara rätt smalt, och barnet förefaller balansera på det, med stöd från föräldern. Om det är en faktisk representation av hur det gick till, eller den inte helt insatta konstnärens tolkning är svårt att veta.

Italien, ca 1310.

Det finns dock exempel på något som påminner rätt mycket om våra kortsjalar, så en sådan kan vara helt acceptabel.



Till höger i bild: Frankrike, 1317.

Försök göra den i vitt eller oblekt linne, eller i ett tunnare ylletyg. Ett tyg i kypert (det vävsätt som används i jeans) är att föredra, då det formar sig runt bärare och barn. Tuskaft (samma vävsätt som i lakan) kan strypa blodtillförseln på ett otrevligt sätt. Hur du knyter kan du läsa om här, under rubriken "kortsjal" i menyn till höger. 

 Fia, medlem i Bondeuppbådet i Östergötland, med minstingen i bärsjal. 

Korg.
Det finns många bilder på korgar med axelremmar som bärs på ryggen.

Tacuinum Sanitatis, Italien, 1370-1400.

Det finns också exempel på att barn kan ha burits i dem.

Personerna på bilden ser ut att vara tiggare/gycklare/lekare,

och tillhörde alltså samhällets botten. De kan mycket väl ha haft

behov av att bära sina barn långa sträckor. England, ca 1338-44.

Sådana korgar finns ibland (med lite tur) att köpa på marknader för den som vill.

En av Carnis medlemmar med sina barn.

 Vagga.

Det finns ett flertal bilder på barn som bärs i vaggor och något som liknar kontar. Nu kanske du inte vill släpa runt på en vagga (om du mot all förmodan ens har en medeltida sådan), men det är ett roligt fakta.

 Fransk (?), ca 1350.

I famnen eller på axlarna.
Det kan aldrig bli fel. Men kanske tungt.

Länkar:
Den österrikiska gruppen Wienische Hantwërcliute 1350 visar olika bärsätt.
Referenser: 
Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag.

SENAST UPPDATERAD 13 AUGUSTI 2016