Bokrecension: Historisk dräkt – inifrån och ut: 1400-talets andra hälft - Mansdräkt

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Klädvård Efter Event

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Kampen Om Underbyxorna

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Att Välja Ylletyg

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

10 Punkter om Medeltida Skor

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Särkars, Skjortors och Kjortlars Anatomi

Under större delen av medeltiden bestod de flesta särkar, skjortor och kjortlar (det vill säga de plagg som täckte överkroppen – för enkelhetens skull samlade under ordet livplagg i det här inlägget), för både män, kvinnor och barn, av ungefär samma delar.

Småbarnssärk, bestående av bål (utan axelsömmar), 

kilar i sidorna, ärmar och ärmspjäll. Även många kjortlar från tidig medeltid 

var konstruerade på ett liknande sätt - så enkelt det bara kan bli. 

Manskjortel/tröja av sent 1300-talssnitt, sedd bakifrån. 

Figursydd bål utan kilar, åtsittande ärmar med söm och kil på armens baksida.

Variationer fanns, och delarnas utseende ändrades med modet, som du kan se på de två exemplen ovan (ursäkta de primitivt utritade linjerna), men ett helt vanlig livplagg bestod oftast av:

Bål

Den del av plagget som täckte överkroppen. I början av medeltiden var det oftast ett rektangulärt stycke tyg utan axelsömmar, med ett hål klippt för huvudet. Med tiden började kjortlarna göras mer figurformade, med axelsömmar och formade ärmhål, för att till slut bestå av två eller fler figursydda fram- och bakstycken. Skjortor och särkar var oftast skurna på enklast tänkbara sätt hela medeltiden igenom och, med vissa variationer, ända in på 1800-talet.

Kilar

Livplaggen fick sin vidd nertill genom isydda kilar (triangelformade bitar av tyget). Det vanligaste är att särkar hade kilar endast i sidorna (att döma av särkar från senare perioder – det finns ytterst få underplagg bevarade från medeltiden) och att kjortlar hade kilar både fram, bak och i sidorna. Skjortor och de korta, åtsittande kjortlar/tröjor som var populära hos män i slutet av 1300-talet och in på 1400-talet behövde inga kilar alls. Då ytterst få saker brukar vara huggna i sten så fanns det givetvis variationer. Kilar brukade som regel sys i från midjan eller högre.

Ärmar

Underklädernas och de tidigmedeltida kjortlarnas ärmar var mycket enkla: raka rektanglar, eller avsmalnande ner mot handleden. Allt eftersom modet växlade varierade kjortlarnas ärmar mycket i utseende, och kunde vara åtsittande eller vida. I början av medeltiden satt ärmsömmen på armens undersida, som på de flesta kläder idag, men när de under 1300-talet blev allt tightare flyttade ärmsömmen till armens baksida, där de för passformens skull nödvändiga knapparna syntes bättre och rörligheten blev större.

Ärmkil/ärmspjäll

Ärmkilen var en fyrkantig, rombformad eller trekantig bit av tyget som fälldes in i ärmsömmen uppe vid ärmhålet. När ärmsömmen satt på armens undersida satt ärmkilen i armhålet; när ärmsömmen flyttade bak gjorde ärmkilen det med och hamnade någonstans i höjd med skulderbladen. Ärmkilen bidrog till ökad elasticitet, vilket gav större rörlighet och förhindrade att plagget sprack.

Dessa fyra grundelement kunde varieras på nästan hur många sätt som helst - vill du se fler exempel på hur de olika delarna i en kjortel kunde se ut så titta på den här sidan, som har många principskisser på olika bevarade medeltida kjortlar.

Referenser:

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Att Välja Linnetyg

Till kläder användes linne främst till underkläder, förkläden och kvinnors huvuddukar.  Linnetyger som ska användas i kläder bör vara vävda i tuskaft - samma vävsätt som i vanliga lakan. Det finns belägg för andra vävsätt, men de förefaller ha använts i hemtextilier (till exempel handdukar), och blöjor.

Linne finns att köpa i många olika kvaliteter, men få av dem man kan hitta i vanliga tygaffärer påminner om de medeltida. Oftast är de alldeles för glest vävda, med stora mellanrum mellan trådarna. När du ska köpa linne så försök hitta ett tyg där trådarna slagits tätt tillsammans.

 Båda linnetygerna har trådar av ungefär samma grovlek, 

men medan den vänstra är tät och fin är den högra alltför gles.

Grovlek

Vilken grovlek du vill ha på ditt linnetyg beror på vad du ska ha det till. Till underkläder och huvuddukar vill du ha finare, mjukare linne än vad du vill ha i till exempel ett tält eller ett rustplagg.

 Linne i flera olika grovlekar.

Vilken samhällsklass du vill porträttera påverkar också vilken grovlek du väljer i tyger till kläder. En bondes vardagsskjorta var troligtvis grövre än hans finskjorta, och finskjortan var förmodligen sydd i ett grövre tyg än den lokale herremanens vardagsskjortor. Hur fina linnetyger du väljer beror också på om de kommer att synas eller ej, då fint linne var en statussymbol. Man kan tänka sig att en kvinnas särk var sydd i ett kraftigare tyg än hennes huvuddukar, eftersom alla skulle se dem.

Mycket grovt linne och fint linne.

Färg

Linne var som bekant oftast ofärgat. Enklare människor kunde använda det som det var, i sitt oblekta (naturfärgade) tillstånd. Även ursprungligen oblekta linnetyger blir med tiden ljusare med användning, tvätt och torkning i solen.

 Linne i olika oblekta nyanser.

Finare människor, och kanske även vanligt folk till högtid, använde blekt (olika vita nyanser) linne till sina kläder. Fläckfritt vitt linne var, liksom dess finhet, en statussymbol.

 Linne i olika blekta och halvblekta nyanser.

Det finns enstaka bevarade exempel på färgat linne, men de är oftast använda som foder (och blektes därför inte i solen) och färgade med vejde/indigo (som ger olika blåa nyanser), ett av ytterst få naturliga färgämnen tillgängliga i Europa på medeltiden som fäster riktigt bra på linne. Dessa bevarade exemplar är dock så få och använda på ett så speciellt sätt att det i de allra flesta fall inte ger något historiskt belägg för att använda färgat linne synligt i yttre plagg.

Var kan du då hitta linnetyger av bra kvalitet? Det bästa är så klart om du har möjlighet att känna på det (ibland finns bra textilförsäljare på historiska marknader), men om det inte är möjligt så är ett tips att vända sig till de företag som inriktar sig mot historiskt återskapande och säljer över nätet:  Medeltidsmode och Historiska Rum i Sverige eller Naturtuche i Tyskland. Vissa hemslöjdsbutiker och de som säljer tyger till folkdräkter kan vara värda att kolla upp. Även LinneHem har linnetyger av olika kvalitet.

Innan du syr något av ditt nya linnetyg så tvätta det för att förhindra att det krymper i efterhand. För att ditt tyg ska få de bästa förutsättningarna för att hålla sig vackert och inte skrynkla, läs om hur du tvättar linne här.

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.

SENAST UPPDATERAD 16 MAJ 2015

Tiggare eller Myten om Jutesäcken

En jutesäck med hål klippta för huvud och armar, buren med ett rep i midjan – en syn som ibland dyker upp på marknader. För så såg man ju ut på medeltiden – eller? Nej. Till att börja med fanns inte jute i Europa förrän Brittiska Ostindiska Kompaniet började handla med det på 1600-talet, det vill säga ett bra tag efter medeltidens slut. De sorters säck- eller packväv som användes under medeltiden var, beroende på användningsområde, vävda av grövre hampa eller djurhår.

Tillverkning av ost - kan det vara en tiggare som får sig ett mål mat i hörnet?

Hosor med avslitna fötter, hål eller lappar både vid knän och armbågar - men knappar framtill helt i tidens anda.
Tacuina sanitatis, italiensk, sent 1300-tal.

Att döma av de bilder som finns från medeltiden (som förvisso kan behöva tas med en nypa salt ibland) så var inte ens tiggarna klädda i säck, med eventuellt undantag för de allra värst utsatta. Medeltidens tiggare må ha varit utblottade, men de kunde ibland få gamla avlagda plagg som allmosor. Att ge till de fattiga var en plikt för en god kristen och kyrkan använde en del av tiondet till att sörja för de behövande – faktiskt stod de för vad som kan kallas den första sociala välfärden. 

 Sankt Martin delar sin mantel med en tiggare. Flamländsk, 1469.

Gamla plagg kunde dessutom köpas billigt ibland, sedan de först burits av kanske en köpman, dennes son och slutligen sonens tjänare; kläder och tyger var vanliga att testamentera bort till både släktingar och tjänstefolk och det fanns en blomstrande andrahandsmarknad för kläder. Kläderna en tiggare bar kunde alltså ursprungligen ha varit av bra kvalitet, men burits, slitits, lappats och lagats så mycket att ingen bättre beställd människa längre ville ha dem. 

 Blind tiggare med lappade kläder som har moderiktiga tippets. Brittisk, 1340.

Det fanns såklart de som hade det riktigt illa, som bokstavligt talat bara hade trasor att skyla sig med. Men även i de fallen hade trasorna i de flesta fall sannolikt en gång varit kläder och i de fall säckväv faktiskt användes var den av en helt annan kvalitet än moderna jutesäckar.

Vill du klä dig på ett trovärdigt sätt som medeltida tiggare är det bästa alltså att utgå från vanliga, väl använda medeltidskläder. Att få kläderna i ett sådant tillstånd av förfall kan ta åratal av användning, alternativt ett svårt fall av mus-, pälsänger- eller malangrepp. 

Spara gamla slitna skor och kläder - de kan kanske 

komma till nytta om du någon gång vill föreställa en tiggare.

Behöver du snabbt skaffa tiggarkläder så kan du antingen köpa begagnat eller sy nytt och patinera så att kläderna ser riktigt smutsiga och slitna ut – men det skulle kanske kunna kännas som slöseri på bra material och är inget som kommer diskuteras närmare här.

Referenser:

Andersson, E. (2006). Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, Historiska Institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/16894

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag.

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Att Tvätta Linne

Den textil- och medeltidskunniga Maria, medlem i föreningarna Albrechts Bössor, Battle of Wisby och Carnis, gästbloggar idag. Hon delar här med sig av sitt mest lästa och uppskattade blogginlägg, nämligen om hur du på bästa sätt tar hand om ditt nyinköpta linne för att det ska hålla och vara vackert länge. Det mesta gäller också särkar, skjortor och andra linneplagg.

Ibland får jag frågor om linne. Jag ska försöka besvara de frågorna här, utan att bli alltför teknisk. Men några tekniska fakta finns det trots allt :)

Linfibrer är raka(tänk på rakt hår, fibrerna ser väldigt lika ut). Detta betyder att de nästan inte har någon flexibilitet och stretchighet alls. De innehåller naturligt lim. När du spinner lintråd tillsätter du vatten till fibrerna och och limmet klibbar ihop dem vilket gör tråden väldigt stark.

1. När du köper tyg. Det är att föredra att du tvättar ditt linnetyg innan du syr något av det. Linne krymper ca 5% vid första tvätten - vissa kvaliteter kan krympa så mycket som 10%.

2. För att undvika permanent brutna fibrer måste du lägga tyget i blöt innan tvätt. Detta är enklast att göra i ett badkar. Försök lägga ner tyget så slätt som möjligt i karet. Jag försöker alltid ringla ner tyget i badkaret, från en sida till den andra. Efter att allt tyget är nerlagt fyller jag badkaret med ljummet vatten och låter tyget dra i 4-5 timmar. Detta tillåter fibrerna att absorbera så mycket vatten som möjligt. Första gången linfibrerna blir våta (efter att de spunnits vill säga) så kommer de att permanent ta till sig den form de har när de kommer i kontakt med vatten. Om du lägger dem platt så kommer de att mer eller mindre behålla den egenskapen i framtiden. Om du knölar in dem i en hög i tvättmaskinen kommer de att brytas och få permanenta brytlinjer.

 Linnetyg ringlas ner i badkaret (sett från kortsidan), det ska ej vikas.

Bild av Markus Andersson

3. Efter blötläggning kan du tvätta tyget i maskin. Det naturliga limmet i fibrerna tycker inte om högre temperaturer än 70 grader, så tvätta inte varmare än i 60 grader för att vara på den säkra sidan. Undvik om möjligt intensiv centrifugering i slutet av programmet.

4. Tvättmedel - utan optiskt blekmedel! Använd bara vanligt tvättmedel. Och INGET mjukgörande sköljmedel. Sköljmedel täcker fibrerna och förhindrar linnet att absorbera vatten och får det att förlora sin lyster. (Sköljmedel är också allergiframkallande och extremt dåligt för miljön.) "Men linne är så rivigt" tänker du kanske. Tja... om det behandlas rätt är linne mjukt. Eller så kanske du skulle skaffa bomull istället.

5. Torka. En rak fiber vill torka rakt.Det bästa är att hängtorka det. Här är klädnypor dina bästa vänner. Låt om möjligt tyget torka i normal rumstemperatur, eller utomhus. Om det inte är möjligt så fungerar ett torkrum med fläkt bra. Torktumling är ABSOLUT FÖRBJUDET! Varför? Hettan kommer att lösa upp klistret och fibrerna kommer att separeras. När de är separerade brister de lättare. Tyget kommer att bli luddigt på ytan, som flanell och dess förmåga att bli slätt och glansigt som silke kommer förloras för alltid.

6. En platt fiber är en lycklig fiber. Efter att tyget torkat är mangling att rekommendera. Om torkningen gjorts rätt så kommer linnet bli slätt och glansigt som siden. Dessutom förlänger du linnets liv varje gång det manglas. En mangel är inget som alla äger och de kan ibland vara svåra att hitta. Det viktiga är att det inte är en mangel med tillhörande värmeaggregat.

I Birka visar arkeologiska fynd att människorna där visste hur linne skulle skötas. Bland fynden finns skulderbladet från en älg och en glättsten. Den senare är en rund, slät klump av glas som när den gnuggades mot linnet, med det hårda skulderbladet som stöd under tyget, gjorde linfibrerna platta och glansiga.

Ett strykjärn kan också vara användbart, men undvik ångan! Även om strykjärnet ofta indikerar att linne ska strykas på den högsta temperaturen så kan du skruva ner temperaturen lite för att rädda det viktiga limmet i tyget.

Använd en sprayflaska med ljummet vatten för att fukta tyget innan du stryker. Vänta tills vattnet sugits upp av tyget och inte bara ligger på ytan. Stryk i samma riktning som varp och inslag och inte snett. Använd en hand till att hålla i kanten och sträck tyget och jobba dig mot handen med strykjärnet. Strykning kommer att göra ditt tyg platt och slätt, men inte särskilt glansigt.

7. Tillverka något fint till dig själv av ditt vackra tyg. Om det behandlas rätt så kommer ditt tyg att ha ett långt liv.

Om jag missat något, skulle kunna förklara något bättre, eller om du bara vill dela med dig något om linne, var snäll och berätta det för mig!

/Maria

SENAST UPPDATERAD 24 OKTOBER 2014

Förkläden

Behöver du skydda dina kläder vid olika sysslor är ett förkläde praktiskt och tacksamt att tillverka. Men även sådana enkla, praktiska plagg som förkläden påverkades av mode, om de var avsedda för män eller kvinnor och i någon grad av geografisk plats.

Eftersom förklädens funktion är att skydda kläderna från smuts, är det därför en fördel om de går att tvätta. Under senare perioder, när förkläden blir ett modetillbehör, finns det exempel på färgglada förkläden i ylle och siden, men de flesta medeltida bilder visar förkläden i vita och oblekta nyanser. Exempel på förkläden i olika färger (framför allt svarta) finns dock från 1400-talets senare del. De flesta som är insatta i medeltida dräktskick tror att förkläden, liksom kvinnors huvuddukar, generellt var sydda i linne eller hampa. 

Män

Mäns förkläden var ofta rätt korta och slutade vid knäna. Man ser oftast två sorters förkläden på män: den enklaste är en fyrkantig handduk eller tygbit som stoppats in i bältet eller knutits runt midjan. 

 Handduk instoppad i bältet, sent 1300-tal.

Denna form av förkläden dyker först upp i bilder från 1200-talet och kan sedan ses under resten av medeltiden. Om de användes tidigare är svårt att säga. Det låter troligt, men vad som känns logiskt för oss idag och vad som faktiskt gjordes då är ofta helt olika saker….

Samuel i templet: kock med tygstycke knutet runt midjan. Maciejowskibibeln, ca. 1250.

Midjeförkläden kan ibland ha smala knytband. 

Construction of Bucephalia, byggnadsarbetare i förkläden med knytband. 

History of Alexander (BNF Fr. 9342), 1400-talets mitt.

Den andra sortens förkläde har en bröstlapp som fästs på bröstet med ett spänne, eller med axelband som ser förvånansvärt moderna ut. Man ser oftast den här varianten på bilder av smeder och frågan som väcks är om det i de fallen handlar om ett förskinn snarare än ett förkläde. Då denna typ av förkläden även kan ses på andra yrkesgrupper blir det dock inte lika säkert, men det ena behöver förstås inte utesluta det andra.

Rustningssmed i förkläde med axelband. Codex Manesse, Tyskland, ca 1300-1340.

Det finns en eller två bilder av kvinnor i den här typen av förkläden/skinn, men de är allegoriska målningar och föreställer arbete i just en smedja. Att verkliga kvinnor använde den här typen av förkläden förefaller inte så troligt (med möjligt undantag för om de hjälpte sin man i hans arbete), då det mig veterligt inte finns några bilder som styrker det.

 Naturen i sin smedja, allegorisk bild. Roman de la Rose, Frankrike, ca. 1350-60.

Kvinnor

Kvinnors förkläden var oftast längre än mäns och slutade någonstans mellan knäna och marken. Även om man kan se kvinnor i tygstycken knutna runt midjan så verkar deras förkläden oftast vara en fyrkantig bit tyg som sytts slätt eller veckat till en linning med knytband – alltså vad vi ofta tänker på när vi hör förkläde idag. 

Enkelt midjeförkläde med knytband, sent 1300-tal.

Bilder av den här typen av förkläden dyker upp från 1300-talets början. De är oftast enkla, men det finns exempel på att de dekorerats i överkanten med något som antingen kan tolkas som smock eller broderier.

 Kvinna som matar höns klädd i ett dekorerat midjeförkläde. 

Luttrell psaltaren, England, ca 1325-40.

 Kvinnor som gör pasta, iförda enkla midjeförkläden med knytband.  

Tacuinum Sanitatis, Italien, ca 1370-1400.

Runt 1400-talets mitt dyker en annan sorts förkläde upp i framför allt tysktalande länder: det har axelband, är veckat upptill för att bilda en bröstlapp och är likadant fram och bak. Det kallas ibland ”barnmorskeförkläde” då det ofta syns på hjälpkvinnorna i målningar som illustrerar just födslar, men det kan även ses vid andra sysslor, som matlagning. 

 Hjälpkvinna i förkläde. The Birth of St. Roche, Tyskland ca 1475-1485.

Länkar till återskapade plagg
Vill du se hur andra medeltidares förkläden ser ut så kan du läsa följande blogginlägg (som ni kan se har det "gått inflation" i smockade förkläden bland återskapare, och inte många bloggar om mansförkläden tyvärr):

Fredriks sena 1300-talsförkläde med bröstlapp

Louises smockade 1300-talsförkläde (Engelska)

Machtelds smockade 1300-talsförkläden (Engelska)

Renikas "barnmorskeförkläde" från 1400-talet (Engelska)

Sarah Janes smockade 1300-talsförkläde (Engelska)

SENAST UPPDATERAD 15 JUNI 2014

Snören och Snoddar

Om du ska snöra din medeltidskjortel så är frågan vad du ska snöra den med. Någon sorts textil snodd är det bästa valet. Både silke och ull finns representerade i fynden, även någon enstaka snodd i lin. Silke är starkare i förhållande till sin grovlek och då det har en slät yta sliter det inte så mycket på snörhålen. Å andra sidan kan silkesnoddar lossna lättare. Yllesnoddar kan ge en stadigare snörning, men kommer oftast att vara grövre och kan slita mer på snörhålen. Undvik att snöra kläder med lädersnören.

Snoddar kunde givetvis användas till annat än snörning av kläder: till damväskor, radband, att fästa sigill på, att hänga upp hosor med osv. Behöver du en snodd i ditt medeltidande är chanserna stora att en textil sådan är det tidsenliga alternativet.

 Uppsnörd kjortel. En snörnäbb (långsmal metallkon i till 

exempel mässing) i änden av snodden underlättar snörningen.

Det finns några metoder för snoddtillverkning som vi vet användes och några som vi inte har några riktiga belägg för, men som är trovärdiga, funktionella och ser ok ut. Här presenteras några av dem kort.

Brickband

Brickband vävdes med tre-, fyr- eller sexkantiga kort eller tunna brickor i trä eller horn, med hål i varje hörn. Brickvävda snoddar till snörning har enligt Londonfynden vävts på lite olika sätt beroende på material: silkesnoddar har vävts med 12-16 brickor trädda med två trådar, men yllesnoddar har vävts med färre antal brickor, trädda i alla fyra hålen.  Brickorna har genomgående varit trädda från samma håll. Det gjorde att snoddarna vred sig runt sig själva, men det bidrog till deras styrka. Både enfärgade och mönstrade snoddar har hittats. Grunderna i brickbandsvävning kan du bland annat läsa om här. Tänk på att bara för att ett visst mönster går att göra så betyder det inte automatiskt att det användes på medeltiden.

Maria brickväver en snodd, med ull i varpen och silke i inslaget.

Öglefläta (Finger Loop Braid)

Dessa finns också representerade i Londonfynden och har varit flätade med 5 till 20 öglor. Problemet med den här tekniken är att det är svårt att göra riktigt långa snoddar, som de du behöver för att till exempel snöra en kjortel, på egen hand. Det finns en teori om att det varit minst två personer inblandade i att göra långa snoddar av den här typen. Vill du göra en snodd med fler än sju öglor kommer du också behöva hjälp. De flesta snoddar av den här typen som påträffats har varit enfärgade. Endast silkessnoddar finns omnämnda i Textiles and Clothing, men om det är en miss eller på grund av att endast silkessnoddar hittats är oklart. En schematisk beskrivning på hur du gör ögleflätor kan du läsa om här, har du lättare för att lära genom att se så kan du titta i Clothing and Textiles, eller hitta videos på YouTube.

 Två ögleflätade snoddar, 

den röda i ull, den blågröna i silke, gjorda av Vix.

Flätor

Olika sorters flätade snoddar är också vanliga i Londonfynden. Fyrkantiga flätor av åtta trådar är de absolut vanligaste, men även en snodd med sex trådar finns, samt en i ylle med tre. Alla de andra flätorna är i silke. Enfärgade flätor är vanligast, men något enstaka exempel på flerfärgade finns.

Gaffelpåtning

Det finns i nuläget inga bindande bevis för att gaffelpåtning (slyngning) användes under medeltiden, men då det hittats verktyg som ser ut att ha kunnat användas för påtning från långt innan medeltiden så kan det inte heller uteslutas. Många använder tekniken för att den är så enkel, ger fina snoddar och inte ser direkt fel ut. Här är en av många videos som visar hur man gör.

Gaffelpåtad snodd i ull, använd till att snöra en kvinnokjortel.

Fingerpåtning

Inte heller denna teknik finns det några belägg för, men om du snabbt behöver en snodd ser en sådan här mycket bättre ut än en läderremsa eller ett köpt satinband i polyester. Du kan byta ut det till något mer passande senare. Hur du gör kan du se i Medieval Tailor's Assistant av Sarah Thursfield.

Superenkla fingerpåtade snoddar i ull, här för att fästa upp hosor med. 

(Bilden visar övre delen av hosorna , med en förstärkningslapp av linne på insidan.)

Snoddar med rätt utseende är ett enkelt sätt att förhöja utseendet på din dräkt. Det kan också vara ett litet nätt hantverk att ta med dig ut på event om du känner att du vill pyssla med något.

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London

SENAST ÄNDRAD 25 AUGUSTI 2014

Köpa Medeltidskläder

Jag skulle gärna skriva ett inlägg med en lång lista på svenska ställen du kan köpa färdigsydda, någotsånär historiskt korrekta medeltidskläder från, men det har visat sig vara svårt, för det finns nästan inga sådana ställen. De flesta företag som påstår sig sälja medeltidskläder säljer kläder mer inspirerade av Hollywood än historia. Även de få försäljare som har använt sig av historiska förlagor använder ofta fel material i plaggen och har inte alltid klart utskrivet vilken tid plaggen ska föreställa vara ifrån. I utlandet finns det lite fler ställen att välja på, så jag har tagit med de bästa av dem också i den här listan.

Innan du handlar

Innan du lägger ut pengar på något är det en bra idé att fundera på vad du har för avsikt med dina medeltidskläder. Är det viktigt för dig att plaggen är så historiskt trovärdiga som möjligt är det bra att tänka på detta innan du köper:

- material (linne användes i underkläder, ylle och siden i yttre - det vill säga synliga - plagg)

- tidsperiod – ofta säljs plagg från flera perioder på samma ställe, se till att de olika dräktdelarna passar ihop tidsmässigt

- vill du ha kläder som är helt handsydda, maskinsydda med handsydda fållar eller duger det med helt maskinsydda kläder? Ibland kan du välja, så fundera på vilket som passar bäst för det syfte du har.

En liten brasklapp: jag har aldrig själv köpt något från nedanstående försäljare eller sömmerskor så jag vet inte hur deras kundservice är eller hur kvalitén på plaggen är; jag går endast på klädernas utseende och material. Jag har inget egenintresse i vilket alternativ du väljer – jag är inte på något sätt knuten till någon av nedanstående - de här recensionerna är endast i upplysande syfte. Med det sagt så kommer här några ställen, listade i alfabetisk ordning, som kanske kan vara värda att undersöka närmare.

Färdigsydda kläder

Historic Enterprices 

Amerikanskt företag som säljer både vikinga- och medeltidskläder till män, kvinnor och barn. De är på det hela taget på acceptabel historisk nivå. Tydligt utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer. Tänk på att det kan bli dyrt om paketet fastnar i tullen. 

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Kokosh’s Manufacture 

Polskt företag (engelsk text) med medeltidskläder för män, kvinnor och barn. Bra historisk korrekthet. Tydligt utskrivna tidsperioder. 

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Korps  

Svenskt företag med både vikinga- och medeltidskläder för män och kvinnor på acceptabel historisk nivå. Utskrivna tidsperioder.

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Lady Malina

Polskt företag (engelsk text) som framför allt syr väl dokumenterade kläder från 1300-1400-talen, men även tar beställningar från andra perioder. Det synliga är alltid handsytt, övrigt enligt kundens önskan. Jag har fått goda omdömen om henne från vänner.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

 Matuls

 

Polskt företag (engelsk text) med framför allt kläder till män, men även lite till kvinnor. Acceptabel nivå på historisk korrekthet. Mest 1400-tal. Har hört varierande åsikter om deras kundservice.

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Medieval Design 

Italienskt företag (engelsk text) med bra basutbud. Utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer.

  -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Mörk

Svenskt företag för småskalig tillverkning och försäljning av vikinga- och medeltidskläder. Det mesta är ok med hänsyn till historisk korrekthet.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Spec - Medieval Market 

Polskt företag (engelsk text), med av bilderna att döma fantastiska kläder för män och kvinnor. Tydligt utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer.

Specialsydda kläder

Veas – Historiska Dräkter 

Syr kläder på beställning från olika historiska perioder till män, kvinnor och barn. Ser väldigt bra ut (inte förvånande, då Vea, förutom att vara utbildad på området, dessutom själv är re-enactor), men kräver, då kläderna sys på beställning, framförhållning. Kommer dock sitta bra, eftersom de är gjorda specifikt för dig.

Känner du till någon bra försäljare som jag missat? Kommentera gärna! 

Vill du hellre sy dina egna medeltidskläder finns en recension över olika mönster här.

SENAST UPPDATERAD 26 OKTOBER 2014

Gycklare och Musiker

På så gott som varje medeltidsmarknad finns det både gycklare och musiker – under medeltiden kallade lekare - som bidrar till stämningen på ett trevligt sätt. Eftersom konsten antagligen är det primärt intressanta och kläderna kanske bara är en av flera olika scenkostymer, så riktar sig detta inlägg framför allt till dig som är marknadsunderhållare, för att du ska få en enkel guide till hur dessa personer kunde klä sig på medeltiden. Som vanligt är introduktionen och avsnitten om mäns och kanske kvinnors kläder också bra att läsa, eftersom detta inlägg bygger på dem.

 Jonatan "Skorpan" i Gycklargruppen Pyro. 

De snygga kläderna i stil med modet under 1300-talets mitt/slut
 är sydda av hans syster Tove i Carnis.

Till att börja med är det viktigt att förstå att lekare över lag tillhörde samhällets botten. Deras ostadiga, kringflackande tillvaro föraktades av bönder och hantverkare, de hade betydligt sämre lagligt skydd än bofasta medborgare och likställdes ofta med tiggare och andra vanartiga människor. Att vara lekare var alltså ingen glamourös dans på rosor.

Lekare i Härkeberga kyrka, Uppland. 

Målad av Albertus Pictor i slutet av 1400-talet.

Trots detta levde lekarna inte i ett socialt vakuum; de påverkades som alla andra av tidens strömningar och moden, även om deras yrke ibland krävde att de gav sina kläder en annorlunda twist. Under tidig medeltid verkar lekares kläder ha varit i princip identiska med vanligt folks, men på 1300- och 1400-talen började hättor med påsydda åsneöron, kanske mer än en strut (två är vanligt), ibland bjällror, bli vanliga. Ofta avbildas deras kläder som slitna och burna på ett mindre elegant sätt än vad som var moderiktigt, till exempel barfota eller med nerhasade hosor. En stav med en klump i ena ändan (som senare utvecklades till en sorts spira med narrhuvud) är också vanlig på bilder.

 En narr dansar bredvid kung David, England 1410-19. 

Trots de olikheter som fanns mellan vanligt folks kläder och lekares kläder så är det ett faktum att man ofta kan känna igen den moderna siluetten även i lekares kläder, något som man tyvärr inte ofta ser bland dagens gycklare och musiker. Det är troligt att de ofta köpte sina kläder på den blomstrande andrahandsmarknaden som fanns i städerna. En del, mer framstående, lekare kunde få mer eller mindre fast anställning hos någon herreman. Då kunde de få finare kläder som en del av sin lön.

 För akrobaters del är det förståeligt att kläderna måste gå att röra sig obehindrat i. Detta behöver inte vara en ursäkt för att tumma på den historiska korrektheten – tvärtom. Medeltida kläder i en stil som användes av vanligt folk är ofta mycket rörelsevänliga – trots allt arbetade de flesta hårt och kunde inte vara för begränsade i sitt rörelsemönster.

Tobias i Albrechts Bössor visar rörligheten i 

medeltidskläder under en dräktföreläsning.

Vill du att dina kläder ska kännas medeltida så är det bra att tänka på följande:

- sy själv eller låt någon annan sy dina kläder efter historiskt korrekta mönster, eller köp kläder gjorda efter historisk förlaga. Observera att nästan alla narrar i bildkällorna har tighta hosor: pösbyxor användes inte av medeltidens människor i Europa.

- använd korrekta material: vitt eller oblekt linne till underkläder, ylle i olika färger till allt annat.

- sy eventuellt på åsneöron på en vanlig struthätta

- undvik i görligaste mån moderna saker som till exempel solglasögon och gympaskor.

 Skorpans skor matchar resten av hans outfit.

Referenser:

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

SENAST UPPDATERAD 7 OKTOBER 2013 

Mäns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om manskläder och det mesta av det som skrivs här gäller även pojkar över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

Skjorta, kjortlar och hosor - några av de plagg 

som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder

Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin moderna siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder fyller ut, och får de andra kläderna att sitta fint. 

 Gideon kallas, Maciejowski-bibeln, mitten av 1200-talet. 

Ett par av männen arbetar i bara brokor och mössa - kveiv/coif. 

På mannen till vänster ser man brokorna under hosorna och kjorteln.

Under hela medeltiden bestod en mans underkläder av en rak skjorta, utan krage och manschetter. Han hade också brokor (medeltidens svar på kalsonger), som varierade i utseende beroende på modet. Då långa, vida kläder var i bruk var brokorna långa och pösiga. När modet föreskrev korta, tighta kläder krympte brokorna. 

 "Juni", Très Riches Heures du Duc de Berry, 1410-tal.

Mannen i mitten arbetar i skjorta och små brokor.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgas och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel

- Hoppa inte över underkläderna! De kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre.

- Om du av någon anledning kommer att gå med bar överkropp så se till att dina moderna kalsonger – om du väljer att använda dem – inte sticker upp över kanten på brokorna. Det är inte snyggt. (Det enda egentligt giltiga skälet till att gå med bar överkropp är hårt kroppsarbete eller prygel, så för de flesta moderna medeltidare lär sådana tillfällen inte komma särskilt ofta.)

Skjorta och långa brokor av äldre modell i oblekt linne.

Hosor

Något att ha på ben och fötter kom sedan. Hosor sydda i tyg användes av både män och kvinnor. Mäns hosor varierade i utseende med tiden, men täckte i allmänhet större delen av benen och knöts fast i ett bälte eller i medeltidens slut i jackan. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (på skrå) av tyget. Hosor hade som regel fötter, men man kan ibland - på tiggare, lekare och andra på samhällets botten - se hosor med bara en stropp under foten. Om de gjorts så eller om fötterna slitits ut och detta är vad som fanns kvar är svårt att säga säkert. Stickning var inte i allmänt bruk i Skandinavien förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan användas.

 Voeux du paon (PML G.24, fol. 32r), ca 1350.  

Lekare (gycklare) med hosor fästa vid samma bälte brokorna 

sitter uppe med. Hosorna har stroppar under fötterna.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Hosor skulle sitta tight – vill du att dina kläder ska passera som medeltida får du lära dig att älska, eller i alla fall acceptera, det. Byxor användes som regel inte på medeltiden, så gör inte det du heller.

- Ylle är det mest korrekta materialet till hosor, eller kanske siden till fint om du ska föreställa rik. Köper du ylle av bra kvalitet är det inte vare sig varmt eller kliigt. Linne användes sällan i hosor, så undvik det.

Yllehosorna knyts med hjälp av yllesnoddar 

fast i bältet som håller brokorna uppe.

Skor

Det fanns en uppsjö av olika skomodeller under medeltiden; enklast kan de delas in i lågskor, kängor och stövlar. Det finns många skor bevarade så kunskapen om dem är förhållandevis stor. Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som man kommer dina fötter med största sannolikhet att synas, så välj noga vad du har på dem. 

Medeltida sko på Historiska Museet.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Undvik gympaskor, sandaler och skor med skrikiga färger.

Vändsydda läderskor.

Kjortel

Över skjortan, brokorna och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. kyrtil, cotte, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle eller, om man var rik, kanske siden till fint. Den hade långa ärmar och kunde beroende på modet och åldern hos bäraren vara allt mellan vristlång, knälång och höftlång. Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida, långa och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli allt snävare tills det inte gick att ta sig i dem utan knäppning eller snörning.

Tysk borgare, ca 1370.  Den figursydda kjorteln snörs fram. 
Den är ett exempel på mi-parti, det vill säga att höger och vänster
halva av plaggen har olika färg. I det här faller gäller det även 
hosorna; en är grön, den andra röd.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot). Den kunde variera otroligt mycket i utseende beroende på bärarens ålder och rådande mode; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med armbågskorta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid du är intresserad av. Det kan vara svårt att se vad som är en undre kjortel, och vad som är en övre. Man kan kanske säga att en övre kjortel var vanlig vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök och givetvis användes kjortlar i flera lager också om det var kallt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet som man ibland kan se på medeltidsmarknader har förvisso en medeltida anknytning, men är inte representativa för den stora massan av befolkningen, och bör därför undvikas i de flesta fall.

- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du tror att ylle är, linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.

- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger halva (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster halva i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!

Yllekjortel i kort, snäv modell enligt sent 1300-talsmode. 

Just denna snörs fram och har knäppta ärmar.

Hår och Skägg

Hur hår och ansiktsbehåring skulle se ut var naturligtvis en lika stor modefråga som kläderna. Kammar är vanliga fynd, så vi vet att medeltidens människor var måna om sitt utseende. Titta på bilder från den tid du valt för att få det rätt. Som man är det tyvärr ofta svårt att få till en snygg medeltida frisyr om du har en modern frisyr till vardags. Kvinnor kan alltid dölja en modern frisyr med huvuddukar, men mäns hår syns oftast.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Med lite tur kan du dölja det mesta av din moderna frisyr (och det inkluderar dreadlocks) under en coif/kveiv (tättslutande mössa i vitt linne) – men bara om du porträtterar en tid när den var i bruk. Att ha en eventuell struthätta uppfälld är också en idé, men kan vara varmt på sommaren. Annars kan du försöka undvika att ha en för uppenbart modern frisyr eller en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang, så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En väldigt modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. 

Struthätta i ylle, fodrad med tunnare ylle. 

Kan dölja en för uppenbart modern frisyr.

Huvudbonader

Under medeltiden hade vuxna oftast någon form av huvudbonad. De kanske vanligaste huvudbonaderna man tänker på för en medeltida man är struthättan och ”Robin Hoodmössan”. Båda dessa är medeltida, men som alltid gäller det att se till att de olika plaggen passar ihop tidsmässigt – de ovan nämnda exemplen är typiska 1300-talsplagg, även om struthättan förekom i lite olika varianter både tidigare och senare. Det fanns en mängd andra sorters hattar och mössor, även halmhattar. Som alltid: titta på bilder! Med undantag av den ovan nämnda coifen/kveiven och halmhatten var de flesta huvudbonader gjorda i ylle eller kanske siden. Barn ses ofta (men inte alltid) gå barhuvade på medeltida bilder.

Bodleian Library MS Bodl. 264, 1300-talets mitt. 

Påsmössa och knäppt överkjortel med korta ärmar.

 För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Håll dig till en tidsperiod och ha inte morfars fars (eller barnbarnsbarnets) hatt till ditt medeltida jags kläder.

- Fodra hellre en struthätta med ylle eller päls än med linne. Yllet och pälsen håller värmen även när de är fuktiga, men fuktigt linne blir kallt och otäckt att ha mot ansiktet.

Så kallad påsmössa, börjar dyka upp under 

1300-talets senare del och oftare på 1400-talet.

 

Ytterkläder

Mantlar var vanligt förekommande under den tidiga medeltiden, både som ytterkläder och som modedräkt, men efter hand användes de mindre ofta och då framför allt vid dåligt väder. Mantlar var oftast skurna som halvcirklar, eventuellt med ett uttag för halsen och under senare tid kanske med insnitt över axlarna. De hade inte huvor, utan bars i kombination med struthättor. Kommer du inte att ha händerna fria till att hålla ihop manteln är det dock varmare och mer praktiskt att ha en extra kjortel.

Pojke pallar körsbär, Luttrell-psaltaren, 1320-40. Det måste ha varit 

en kall sommar; mannen bär dubbla kjortlar, uppdragen struthätta och vantar.  

Pojken har också dubbla kjortlar och struthätta, men har lämnat sina skor på marken.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Överväg dina behov och bär inte mantel bara för att vara cool. Om det är varmt och klar himmel (dvs. du riskerar inte att frysa eller att bli blöt) så lämna den hemma – om du inte är klädd i kläder från tidig medeltid eller föreställer en man på resa.

 Överkjortel i ylle. Knäppt framtill och på ärmarna med många 

knappar, som modet föreskrev under 1300-talets andra hälft.

Det saknas bara vantar och ett par nålbundna sockar för 

att detta ska fungera som en varm vinterdräkt.

Accessoarer och Utsmyckning

Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte och så vidare så förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om de köps färdiga, men om detta är en hobby som du kommer att vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om du däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera dina källor, och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten, och beroende på vilken samhällsklass du siktar på kan en väska vara för enkel eller för fin för dig.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Ta av moderna smycken, som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.

- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.

- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns, och i så fall hur de såg ut.

- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.

- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska, dolk eller kniv) hänga från bältet – om man ser ett bälte över huvud taget. Ofta bars det mellan de två kjortlarna.

Bälte med reproduktion av ett medeltida spänne och en enkel väska.

Länkar till återskapade plagg
Johans presentation av tio sätt att bära en struthätta

Rikus ländkläde/brokor

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 9 MARS 2015