Är Historiskt Korrekt Alltid Bäst?

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

”Hade De Haft Symaskiner På Medeltiden Så Hade De Använt Dem”

Bloggen är flyttad - detta inlägg kan du nu läsa HÄR.

Kampen Om Underbyxorna

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Moderna Medeltidare Del 6

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

"För Ett Skäligt Pris"

Bloggen har flyttat och detta inlägg finns nu HÄR.

Att Pressa Kostnader

Att leka medeltid är en rolig hobby, men som många andra fritidssysselsättningar kan den bli precis hur dyr som helst. Det är möjligt att dra ner kostnaderna lite, om viljan, tiden och envisheten finns. Här är några tips:

Den enes skräp den andres guld

Med lite tur kan du hitta fantastiska saker på second hand och loppis. Titta efter gamla gardiner och dukar (vävda i tuskaft eller kypert) i tättvävt vitt och oblekt linne att använda till underkläder, förkläden och huvuddukar. Vida yllekjolar (försök hitta sådana i 100 % ull) kan räcka till en mindre struthätta, mössa, barnkolt eller kvinnohosor. Lintråd och silketråd kan du också springa på ibland, men vilken kvalitet de har varierar. Ullgarn på second hand är bättre att köpa i härvor (då kan du titta igenom dem ordentligt), men var försiktig med nystan; har du otur kan det gömma sig pälsänger inne i dem och det vill du inte ha hem. Även yllefiltar, trätallrikar, träskedar och liknande som duger kan du ofta hitta för en billig peng, om du inte kan eller vill lägga pengar på reproduktioner av historiska fynd.

 Barnskjorta sydd av en gammal linnelöpare och medeltidig halmhatt 

omformad från en klassisk flickhatt - båda köpta på second hand för nästan ingenting.

Gör det själv

Tillverka så mycket av dina egna grejer som du kan. Lär dig att sy dina egna kläder. Lär dig att sy dina egna skor - jo det är möjligt! (Jag är tyvärr inte så bra på det, men jag har flera vänner som har blivit väldigt duktiga skomakare.) Lär dig att göra snoddar och band, lär dig nålbinda. Det kommer inte bara spara dig pengar, du kommer dessutom ha kläder som ingen annan har.

  

Skarva

Du kan spara en hel del tyg om du är villig att skarva ihop plaggdelarna. Det kräver dock lite extra tid och tålamod.

 En så kallad londonhätta, skarvad på flera ställen.

Den som spar han har

Släng inga tygbitar eller andra "rester". Du vet aldrig när du kan få nytta av dem, antingen till ett nytt projekt, eller till att reparera ett plagg som du redan har.

Lappa och laga

Medeltidens människor levde inte i ett slit och slängsamhälle. Eftersom allting gjordes för hand hade det ett mycket högre värde än de flesta saker har idag. Går din kjortel och dina hosor sönder, så laga dem – du behöver inte alltid nytt till varje event. Du sparar pengar och kommer att se mycket mer trovärdig ut i prydligt lagade kläder. Har du barn kan du sy deras kläder av dina gamla - oftast är bara delar av plaggen riktigt utslitna. 

Hosor med nya sulor påsydda efter att de gamla slitits ut.
Tyget i hosorna kommer ursprungligen från en gammal yllekjol köpt på second hand.

Byteshandel

Kanske kan du byta hantverk med någon annan medeltidare.

Låna

Känns det som en onödig investering att sy ett plagg som du bara kommer att använda en gång eller två så har du kanske tur och känner någon som du kan låna av? Det är bland annat vanligt att barnkläder lånas ut mellan vänner.

Köp begagnat

Det finns till exempel grupper på facebook där man kan köpa och sälja begagnade medeltidskläder och tillbehör.

Vilka är dina bästa spartips?

Moderna Medeltidare Del 5

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby. 

Namn: Robin Eriksson

Ålder: 25 år

Familj: Flickvän som jag tvingar med ibland ;) Mamma säljer på medeltidsmarknader.

Yrke: Jobbat som militär i 4 år men är tjänstledig nu och läser Landskapsvårdens Hantverk på Göteborgs Universitet. 

 Testar att skjuta i min nya brigandine, hösten 2013. Foto: Robin Eriksson.

Andra intressen du har: Långbågskytte och warbowskytte (skjuter med bågar som ligger på 100 pounds dragstyrka och uppåt) är lite av varför jag började med levande historia. Jag lekte mycket Robin Hood när jag var liten och har inte slutat än ;) På senare tid har jag också börjat med HEMA (Historical European Martial Arts)för att vara mer HK i min soldatroll.

En del av det historiska återskapandet är hantverket. Man får en inblick i historien när man står och hyvlar fram sina egna pilskaft, tar fjädrar från en egenskjuten gås och smider egna pilspetsar, allt tar så mycket längre tid och blir så mycket mer värdefullt.

Jag läser en del militär- och agrarhistoria. Kollar på mycket film och serier när jag sitter och syr. Är ute i skogen en del och jagar, fiskar och plockar svamp.

Sysslar lite med hobbysmide, här görs en bucklare. Foto: Göran Landström.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jag skriver en hel del på vår förenings blogg, Companie of Saint Sebastian.

Medeltidsföreningen du är med i: Är en av grundarna i Companie of Saint Sebastian, och gick med i St Hubert’s Rangers i höstas som är en internationell grupp som inriktar sig på medeltida jakt.

Favoritperioder: Favoriten är ju andra hälften av 1400-talet! Men åren 1346, 1356 och 1415 är ju lite speciella för alla som gillar historiskt bågskytte!

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Jag började nog i tioårsåldern… Mamma jobbade med ungdomar på ett kollektiv och de anordnade en medeltidsmarknad. Så hon sydde kläder till mig under en massa år tills jag började sy de synliga sömmarna för hand. Då tyckte hon att det var dags att jag lärde mig sy själv.

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Det tidigaste jag kommer ihåg var att jag hade en vit skjorta från försvaret. En grön tabard och ett par rostfärgade linnebyxor och en stickad ringbrynjehuva :)

Jag och medlurad flickvän på Kinnekulle. Foto: Robin Eriksson.

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Roligast är att man träffar likasinnade som är lika nördiga som en själv. Det kan vara personer från hela landet, i olika ålder och samhällsklass som sitter och diskuterar varför man inte kan reproducera lika bra strängar till tunna bågar i naturmaterial som man kunde för 600 år sedan.

Det är en stor tillfredställelse när det man byggt/sytt fungerar som det ska. Det trädet man högg ner, torkade, klöv, hyvlade och vägde in blev en pil som man kan skjuta 200 meter med. Det är också kul att man lär sig så mycket! Man får forska själv, leta källor, kolla på gamla manuskript, man snubblar på mycket onödigt vetande på vägen. Man lär sig hantverk, att jobba med personer och andra grupper med ett gemensamt mål.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? Att man inte har tillgång till rätt material kan vara jobbigt. Det är dyrt och svårt att få tag i bågar av idegran till exempel. De byggs inte i mängder och kostar inte två dagars lön som de gjorde 1474…

Det är också tråkigt att det kan bli någon form av rivalitet mellan olika grupper…

Pilar kan man aldrig ha för många av! Foto: Robin Eriksson.

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? Allt kan och bör inte vara så korrekt som möjligt men man kan dra det så långt att det fortfarande är kul och hälsosamt. Inga synliga spår av modern redskap/material på vare sig kläder eller rustningar. Alla prylar har flera historiska förlagor från perioden och är i autentiska material. Att rätt person har rätt grejer för det han/hon vill gestalta.

 

Ja det är viktigt att vara HK. För att lära sig så mycket som möjligt om historien bör man göra återskapandet så korrekt som möjligt (det ska ju fortfarande vara kul). Vi som håller på med historiskt återskapande måste vara medvetna om att personer som kommer till ett arrangemang antagligen tror att vi visar en så korrekt bild av historien som möjligt. Gör man bra ifrån sig får man ett bra rykte som kan få en medbjuden ut på evenemang runt om i världen. Själv blev jag bjuden på en resa till Kina för att deltaga i en bågskyttetävling med traditionella skyttar från hela världen. Jag och Bengt i CoSS stod i våra yllekläder i 35-gradig värme och skrev autografer på skolbarnens t-shirtar :) Galet!

Man får också visa hänsyn till de i tältet bredvid, så att man inte förstör deras event genom att visa en skev bild av historien.

Är allt rätt kan man nästan ta på gemenskapen och stämningen som blir när man sitter vid en eld i skogen, alla har ”korrekta” kläder på sig, inget modernt i närheten…

Något du vill tillägga? Ja, är man intresserad av historiskt återskapande ska man inte vara rädd för att ta kontakt. De flesta ger gärna tips om hur man kan börja.

Varför Historisk Korrekthet Spelar Roll

När det gäller att sy eller på annat sätt införskaffa historiska kläder finns det två stora skolor: de som vill att de ska vara så historiskt korrekta som möjligt i alla detaljer (material, snitt, konstruktion osv.) och att frisyrer och allt annat bör matcha, och så finns det de som anser att det inte spelar så stor roll, huvudsaken är att man har roligt. Mellan dessa ytterligheter finns det förstås alla variationer på åsikter och infallsvinklar. Vad som passar just dig bäst kan ingen annan bestämma, var och en måste få göra vad den finner nöje i, men här är några tankar om varför en strävan mot historisk korrekthet kan anses vara betydelsefull och varför många jobbar så hårt för att försöka uppnå det.

- Nästan alla som ser dig i historiska kläder kommer att förutsätta att de är korrekta, liksom de felaktigt förutsätter att kostymerna i historiska filmer är det. Om dina kläder är historiskt korrekta eller ej kanske inte spelar så stor roll för dig personligen, men du kommer genom att använda dem att bidra till en uppfattning om hur det var förr. Om dina kläder inte är grundligt studerade och tillverkade så kan du sprida gamla missuppfattningar eller skapa nya. Eftersom kläderna vanligtvis speglar ett lands ekonomi, religiösa och politiska åsikter, traditioner och aktuella händelser samt människosyn (till exempel synen på män och kvinnor, barn och vuxna, fattiga och rika, medborgare och utlänningar) kan ”fel” kläder i värsta fall leda till en form av historieförfalskning. Detsamma kan egentligen sägas om det faktum att de flesta syr överklasskläder – även i de fall de är helt historisk korrekta så ger det intryck av att alla hade det bra förr, och det var verkligen inte fallet. Historien var ofta grym och förfärlig också i vardagen, liksom världen är idag, på vissa platser mer så än i Sverige.  

 Barfotaflickor i urvuxna kjortlar. Lite is ligger kvar i  

strandkanten - det var inte alltid mysigt och glamoröst förr.

Att ta ansvar för hur du porträtterar historien är särskilt viktigt om du arbetar med historieförmedling i offentlig sektor (som ett museum) eller privat (som betald grupp eller individ på ex. marknader); det är då din och arbetsplatsens/gruppens skyldighet att göra det korrekt så långt det är möjligt, och det inkluderar kläderna (alla lager) , frisyrerna och tillbehören. Önskvärt vore att de som organiserar marknader och liknande också gjorde en större ansträngning i det avseendet: medeltiden var inte en blandning av Robin Hood, Ivanhoe, Arn och Sagan om Ringen.

Varför är det då viktigt att ge en korrekt spegling av historien? Helt enkelt för att vi som individer och samhället i stort är som vi är på grund av vad som hänt tidigare generationer. Vårt samhälle har inte uppkommit ur ingenting, eller blivit som det är av en slump. Det har utvecklats år efter år, årtionde efter årtionde, århundrade efter århundrade. Mode speglar varje tids åsikter och strömningar. Självklart ska det vara roligt att klä upp sig, men att ha roligt och att vara historiskt korrekt behöver inte vara varandras motsatser, särskilt inte nuförtiden när informationen om hur kläder såg ut och hur de tillverkades finns så pass lättillgänglig i böcker och genom internet. För många är det studerandet och det källbaserade återskapandet av det förflutna som är det roliga.

 En liten marknadsbesökare får hjälp med att prova en hjälm.

Bild (c) J. Wagner.

- Du kan inte uppleva det förflutna om du inte bär det. Att du använder rätt material, rätt snitt och kombinerar plaggen på rätt sätt är helt nödvändigt för att din dräkt ska kännas, se ut och röra sig på det sätt de gjorde förr. Det kommer att öka din förståelse för hur det var att leva i en viss tid: hur man rörde sig, hur man satt, vilken hållning som var eftersträvansvärd o.s.v. Det kommer också att öka din förståelse för varför alla dessa lager användes.

Att sy dina kläder för hand, kanske prova på att väva eller växtfärga själv, kommer att lära dig varför kläders värde var så högt förr. Du kommer inse att ditt plagg, även om det kanske inte är helt perfekt, är unikt - ingen annan har något precis likadant. Förr såg inte alla ut som om de klivit ur en H&M-katalog. Du kommer att få en större förståelse och respekt för hur skickliga hantverkare och många kvinnor hemma var. Du kommer att lära dig att olika stygn användes på olika ställen på ett plagg för att spara tid, vara extra hållbara eller ge en viss effekt till det färdiga plagget. Ja, det tar tid att sy för hand, men du kommer att komma den tidens människor mycket närmare genom att göra något som de gjorde och ditt plagg kommer att bete sig på ett annat sätt än ett maskinsytt. 

En söm fälls (det vill säga sys ner), dels för att det 

ser snyggare ut, men också för att det gör sömmen starkare.

- Att fuska kan inte bara se fel ut, det kan också vara obekvämt eller till och med farligt; ett plagg i syntetmaterial kan smälta fast på huden om du kommer för nära en oskyddad låga och syntetfibrer blir ofta för varma på sommaren och för kalla på vintern; fel frisyr till dina kläder kommer att påverka helhetsintrycket menligt; Björn Borgkalsonger som sticker upp ovanför brokorna kommer att se tråkigt ut, liksom linjerna av en bh på ryggen. Det finns tidsenliga lösningar på det mesta, eller i alla fall fusk som inte syns.

- Det spar både tid och pengar att göra rätt från början. De flesta som syr historiska kläder nöjer sig med något som inte är korrekt som första dräkt, av okunskap eller av ekonomiska skäl. Många vill efter något eller några år uppgradera till plagg som är mer historiskt korrekta och kasserar sin första dräkt. Ta dig tid att forska ordentligt om din favoritperiod nu och spara tid och pengar senare. 

 Vix i sin första medeltidsklänning: resultatet av 

grundlig research. Mitt fösta försök var inte lika bra...

- Andrahandspriset är högre på bra grejer. Om du upptäcker att återskapande inte är din grej, eller att du föredrar en annan tidsperiod så kan du med lite tur sälja dina kläder för ett skäligt pris, för de som själva kräver autenticitet vet vad det är värt.

- Det är roligt! Det är ett interaktivt sätt att lära sig historia på, du kommer att utveckla nya färdigheter och förfina de du redan har. Medan du surfar på bloggar, hemsidor och forum kommer du att få nya vänner runt om i världen som har samma intresse som du. Den samlade kunskapen bland historiska återskapare och de som syr historiska kläder är stor och växer ständigt. Att inte ta hjälp av dem och få del av deras kunskap vore synd. 

 Emils workshop i snoddtillverkning i Battle of Wisbylägret 2013. 

Bild av Lisa H. Ekbom.

Var inte rädd – även den bäste var en gång nybörjare och många har gamla dräktsynder bakom sig som de skrattar åt idag. Ju mer du lär dig desto mer kommer du att inse att du inte kan - alla fortsätter vi att lära oss. Var öppen för ny kunskap, ödmjuk när någon berättar om ett bättre sätt att göra något på och ställ frågor när du inte hittar svar så kommer du att kunna få massor av hjälp och uppmuntran.

Men för att citera Introduktion till Medeltidskläder: "Det kan ändå vara bra att inse att oavsett hur mycket du forskar på ett område så kommer du aldrig kunna återskapa det förflutna helt. Materialen du använder idag är sällan helt identiska med de som fanns då. Du är ovan vid att bära den typen av kläder: de sitter åt på ställen moderna kläder inte sitter åt på, de kräver en annorlunda hållning och rörelsemönster som du inte vuxit in i sedan barnsben. Du har helt andra uppfattningar om politik, religion, utbildning, korrekt uppförande och mänskliga rättigheter än vad som fanns då, och hur mycket du än försöker så kommer ditt sätt att reagera på historiska händelser och företeelser att färgas av ditt moderna tankesätt.

Men det innebär inte att det är lönlöst att försöka. Med efterforskningar och tålamod kan du komma rätt nära, i alla fall vad gäller ditt utseende och en del av ditt uppträdande. Att se en person som lyckas med det visuella är ett sant nöje."

SENAST UPPDATERAD 2 AUGUSTI 2016.

Köpa Medeltidskläder

Jag skulle gärna skriva ett inlägg med en lång lista på svenska ställen du kan köpa färdigsydda, någotsånär historiskt korrekta medeltidskläder från, men det har visat sig vara svårt, för det finns nästan inga sådana ställen. De flesta företag som påstår sig sälja medeltidskläder säljer kläder mer inspirerade av Hollywood än historia. Även de få försäljare som har använt sig av historiska förlagor använder ofta fel material i plaggen och har inte alltid klart utskrivet vilken tid plaggen ska föreställa vara ifrån. I utlandet finns det lite fler ställen att välja på, så jag har tagit med de bästa av dem också i den här listan.

Innan du handlar

Innan du lägger ut pengar på något är det en bra idé att fundera på vad du har för avsikt med dina medeltidskläder. Är det viktigt för dig att plaggen är så historiskt trovärdiga som möjligt är det bra att tänka på detta innan du köper:

- material (linne användes i underkläder, ylle och siden i yttre - det vill säga synliga - plagg)

- tidsperiod – ofta säljs plagg från flera perioder på samma ställe, se till att de olika dräktdelarna passar ihop tidsmässigt

- vill du ha kläder som är helt handsydda, maskinsydda med handsydda fållar eller duger det med helt maskinsydda kläder? Ibland kan du välja, så fundera på vilket som passar bäst för det syfte du har.

En liten brasklapp: jag har aldrig själv köpt något från nedanstående försäljare eller sömmerskor så jag vet inte hur deras kundservice är eller hur kvalitén på plaggen är; jag går endast på klädernas utseende och material. Jag har inget egenintresse i vilket alternativ du väljer – jag är inte på något sätt knuten till någon av nedanstående - de här recensionerna är endast i upplysande syfte. Med det sagt så kommer här några ställen, listade i alfabetisk ordning, som kanske kan vara värda att undersöka närmare.

Färdigsydda kläder

Historic Enterprices 

Amerikanskt företag som säljer både vikinga- och medeltidskläder till män, kvinnor och barn. De är på det hela taget på acceptabel historisk nivå. Tydligt utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer. Tänk på att det kan bli dyrt om paketet fastnar i tullen. 

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Kokosh’s Manufacture 

Polskt företag (engelsk text) med medeltidskläder för män, kvinnor och barn. Bra historisk korrekthet. Tydligt utskrivna tidsperioder. 

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Korps  

Svenskt företag med både vikinga- och medeltidskläder för män och kvinnor på acceptabel historisk nivå. Utskrivna tidsperioder.

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Lady Malina

Polskt företag (engelsk text) som framför allt syr väl dokumenterade kläder från 1300-1400-talen, men även tar beställningar från andra perioder. Det synliga är alltid handsytt, övrigt enligt kundens önskan. Jag har fått goda omdömen om henne från vänner.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

 Matuls

 

Polskt företag (engelsk text) med framför allt kläder till män, men även lite till kvinnor. Acceptabel nivå på historisk korrekthet. Mest 1400-tal. Har hört varierande åsikter om deras kundservice.

 -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Medieval Design 

Italienskt företag (engelsk text) med bra basutbud. Utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer.

  -:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Mörk

Svenskt företag för småskalig tillverkning och försäljning av vikinga- och medeltidskläder. Det mesta är ok med hänsyn till historisk korrekthet.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:

Spec - Medieval Market 

Polskt företag (engelsk text), med av bilderna att döma fantastiska kläder för män och kvinnor. Tydligt utskrivna tidsperioder. Säljer även dräktdetaljer.

Specialsydda kläder

Veas – Historiska Dräkter 

Syr kläder på beställning från olika historiska perioder till män, kvinnor och barn. Ser väldigt bra ut (inte förvånande, då Vea, förutom att vara utbildad på området, dessutom själv är re-enactor), men kräver, då kläderna sys på beställning, framförhållning. Kommer dock sitta bra, eftersom de är gjorda specifikt för dig.

Känner du till någon bra försäljare som jag missat? Kommentera gärna! 

Vill du hellre sy dina egna medeltidskläder finns en recension över olika mönster här.

SENAST UPPDATERAD 26 OKTOBER 2014

Moderna Medeltidare Del 4

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Katarina

Ålder: 36

Familj: Man, två barn (en 6-årig pojke och en 3-årig flicka), två bonusbarn (en 15-årig flicka och en 13-årig pojke). Alla följer med på Medeltidsveckan, i lite olika utsträckning. 13-åringen och 3-åringen skulle vilja vara där i två veckor, 15-åringen vill vara med i tre dagar. På andra event har det varit lite blandad kompott. Ibland vill de med, ibland inte. Men jag, mannen och de två små åker alltid ihop. 

Yrke: Ortopedingenjör 

 Min senaste klänning: sent 1300-tal med 

knappar, buren med huvudduk och förkläde.

Andra intressen du har: Hantverk, särskilt textil men även skinn och jag har planer på trä. Jag gillar att måla, mest med oljefärg eftersom det kan bli så härligt kladdigt och det är lätt att göra om när det blir fel.  Jag älskar böcker, särskilt deckare, historisk skönlitteratur och fantasy, och gillar att ha fina böcker i bokhyllan som jag kan läsa om och om igen. Jag gillar film och gärna en välgjord fantasy eller science fiction film eller serie, vem älskar inte ”Game of Thrones” till exempel (där är inte min man lika imponerad tyvärr, så dem får jag oftast se själv). Jag tycker om att hålla på i trädgården också och har högtflygande planer om dammar, rabatter och odling, vi får se vad det blir av dem. Man ska ju ha tid att förverkliga allt. 

Din medeltidsrelaterade blogg: Tyvärr har jag inte någon, och har heller ingen ambition att skaffa en. Jag nöjer mig med att lägga upp mina färdiga projekt i mitt album på Sysidan. 

Medeltidsförening du är med i: Vi startade en egen förening, Nordheim, eftersom vi behövde tillhöra en förening för att bo i Styringheims läger under Medeltidsveckan 2012. Innan dess hade vi varit medlemmar i Styringheim, och det blev bara till namnet eftersom vi bor så långt bort. Fördelen var deras förmånliga familjemedlemsskap. Nordheim fick sitt namn efter vår gård (Nordhem) och är nog mest av allt en hantverksförening, vi har ingen direkt verksamhet utom att fyra av oss brukar ha symöten varannan vecka.  Vi startade den eftersom vi inte hade någon som fanns tillräckligt nära och som delade vårt nedstressade intresse, senare upptäckte vi att det fanns en SCA förening i närheten men då var det liksom försent…

Favoritperioder: Om ska jag välja en period blir det nog sent 1300-tal, vikingatid känner jag mig också lite sugen på, och tidigt 1900-tal skulle jag vilja prova på lite. Annars gillar jag nog de flesta perioderna.

Mina senaste två projekt som precis blivit 

klara: knäppt hätta och påsmössa, sent 1300-tal.

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Det började 2008. Vi bestämde oss för att åka till Medeltidsveckan på Gotland. Min svåger hade varit där året före med sin nya flickvän, som hade ett mångårigt medeltidsintresse bakom sig, och vi tänkte åka med dem dit. Så jag började sy kläder till min familj, och min svågers familj också, eftersom han är symässigt handikappad. Jag skaffade mig lite kunskap via internet, och fick sen till min lycka tag på mönster från… jo då, från Fru Sofias ateljé.

Sen blev det så att min man tyckte att vi skulle gifta oss där också, och helt plötsligt behövdes det ett och annat plagg extra, och även till min pappa med flickvän som givetvis skulle komma också. Det blev en stressig vår och sommar då jag sydde nästan nittio plagg; klänningar, hosor, kjortlar, skjortor och strumpor, hattar osv. 

Hur såg dina första medeltidskläder ut? Mina första medeltidskläder bestod av tre dräkter. Varför nöja sig med en, när man precis har hittat en anledning till att få sy en himla massa fantastiska klänningar.

En vardagsstass med underklänning i lila linne som var snörad i ryggen (så klart, riktigt idiotiskt) och en mörkbrun överklänning i blandylle, som jag faktiskt tycker mycket om ännu men liksom inte ”kan med” att ha eftersom den är ett fantasi-hopkok.  

Min finklänning i naturvit sammet med vävda band på armarna strax över klockärmarna, en riktig fantasy-klänning. Tyvärr fick jag inte klart underklänningen så klänningen blev inte använd, men den sitter verkligen som ett smäck.

Till sist min brudklänning i kritvit duchesse, med broderad bård längs överkanten. Fin - ja, medeltid - nej. Jag hade dessutom inte hunnit prova den ordentligt med snörningen i ryggen (japp, på den med). Så på min bröllopsdag, under tiden min kompis hjälpte mig att snöra den märkte hon att snöret i ryggen nog inte kommer att räcka. Lite lätt orolig frågar hon mig: ”Du har väl provat klänningen innan?” Jag svarar glatt att nej, det hann jag inte med. ”Ok” sa hon, ”då får jag snöra lite hårdare!” Jag kan ju nämna att jag var tvungen att släppa lite på snörningen under middagen sedan…

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Det roligaste är att sy. Det är egentligen kärnan i hela mitt intresse, att göra ett gott hantverk som dessutom används. Det är dessutom kul att hela tiden lära sig mer och mer (det är nörden i mig som talar nu).

Det andra som är det roligaste är att vi samlas och umgås på ett helt annat och mycket trevligare sätt när vi "medeltidar". Vi sitter runt brasan på kvällen och pratar eller handarbetar som jag gör tills det är för mörkt för att se något. Hemma sitter en vid datorn och en vid tv:n, och ytterligare en framför tv:n med datorn och hörlurar på. Inte lika mysigt.

Det tredje är att skjuta långbåge, som alla i vår grupp gör, från minstingen på tre år upp till äldsta 50-åringen. Den minsta minstingen är ju egentligen 3 månader men hon kommer säkert också vilja skjuta båge inom kort.

 Min lille kille på långbågetävlingen för barn MTV 2012, 

det regnade mycket den veckan och allt var blött och 

därför hade han mysbyxor och gympaskor medan det torkade.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? Det är så svårt att få reda på fakta angående föremål och klädesplagg, var, när, hur? Det är jättesvårt att hitta bilder och sedan förstå hur ett plagg bör vara konstruerat utefter det. Det blir ju så att jag då sneglar på hur andra har gjort. 

Jag tyckte också att det var svårt i början att få en överblick på vad man hade under vilken tid och vilken huvudbonad som passar till. Man vill ju inte skämma ut sig totalt. Nej, just det... försent ;)

 Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? Egentligen anser jag nog att stämningen är viktigast. Men helst skulle jag vilja att alla hade superkorrekta kläder och utrustning. Men man kan väl inte få allt. Men å andra sidan skulle jag inte klara mig helt utan moderniteter heller, jag vill bara inte att det ska synas. Jag fuskar med underkläder, moderna hygienartiklar och jag lägger en tunn slitsula på mina skor. (Jag kan också tänka mig att fuska med skor till barnen när det regnar flera dagar i rad och allt är blött.) 

Gruppens tre yngsta medlemmar under Medeltidsveckan 2013.

Inte heller i vår lilla förening är alla på samma nivå, många tycker att ”medeltidsinspirerat” räcker, även om jag försöker lära upp dem, moahaha…

Jag anser ändå att alla får välja hur korrekta de vill vara, men jag tycker att de ska få göra ett medvetet val. Jag irriterar mig på de där fina klänningarna man kan köpa i marknadsstånd, eftersom de mer eller mindre utger sig för att tillhandahålla ”medeltidskläder” i polyester som en ovetande nybörjare glatt köper utan att veta bättre.  

 Är det något du vill tillägga? Nej, tror inte det.

Moderna Medeltidare Del 3

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Mikael Ranelius

Ålder: 28

Familj: Medeltidande fästmö och katt. Ja, katten medeltidar alltså inte. Inte än i alla fall…

Yrke: Gymnasielärare i svenska och historia.

Kjortel med många, tätt sittande knappar på ärmarna, struthätta, hosor, bälte, 

väska och vändsydda skor, allt enligt modet under 1300-talets andra hälft.

Andra intressen du har: Förutom ett allmänt hantverks- och historieintresse som givetvis knyter an till min medeltidsfäbless ligger litteraturen mig varmt om hjärtat, både som läsare och textskapare. Nio av tio böcker som jag avverkar är historiska romaner eller historisk facklitteratur, vilket kanske inte får folk att trilla av stolen av förvåning med tanke på yrkesval och hobbies. Jag intresserar mig även för språk, musik, antropologi och politik.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jag har lagt ut smått och gott från medeltiden och andra tidsperioder på Historisk dräkt och hantverk, men i dagsläget har jag tagit bloggpaus på obestämd framtid. Jag har ambitionen att återuppta bloggandet framöver när det känns inspirerande och meningsfullt.

Medeltidsförening du är med i: Sedan ett par år tillbaka är jag med i föreningen Albrechts Bössor som återskapar ett bössekompani under kung Albrecht av Mecklenburgs regering 1364-1389.

Favoritperioder: Ett antal, men om jag ska begränsa mig till de viktigaste bör jag framhålla det forntida Egypten, medeltiden med tonvikt på 1300-talets mitt och mongolriket samt kolonialismen under 1800-talets andra hälft. Svensk förindustriell allmogekultur och dräkttradition.

Handsömnad av kläder.

  

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det?

Jag är född in i medeltiden! Inte kronologiskt, inte bokstavligt, men kulturellt i och med att jag är född i Visby inte många år efter att den första medeltidsveckan gick av stapeln; Jag brukar säga att det räcker som förklaring. Det ska såklart medges att alla visbybor inte per automatik växer upp till fullfjädrade medeltidsnördar, men för egen del har min födelseplats och tidiga uppväxt bland ruiner och ringmuren tveklöst haft ett avgörande inflytande på mitt medeltids- och historieintresse, ett intresse som kontinuerligt har närts av mina föräldrars böjelse för det förflutna även efter det att vi flyttade från Gotland. Vid fyra års ålder hade jag redan dragits med till merparten av Gotlands stenkyrkor, fornborgar och gravfält. Jag matades med bildstenar, trojaborgar, rostiga järnföremål i museimontrar och kyrkmålningar, och jag gillade det. Spåren efter medeltiden och perioder ännu längre tillbaka i historiens dimmor blev någonting tryggt och hemtamt, samtidigt som det alltid fanns mer att lära och mer att utforska. Jag kommer alltid att bära med mig picknicken med kycklingsmörgås utanför ringmuren, de småläskiga riddarna bakom sina tunnhjälmar på sina väldiga hästar, brända mandlar, de sommardoftande stigarna till ännu något fornminne som pekades ut av en kringelskylt. De är för alltid förankrade bland mina första minnen, så mitt nuvarande medeltidande innebär också ett sentimentalt återbesök till min egen historia lika mycket som en tidsresa 750 år tillbaka i tiden.

Det dröjde dock många år innan mitt småputtrande medeltidsintresse blommade ut på allvar och tog sig kreativa uttryck. Jag har alltid älskat att pyssla och arbeta med händerna, och redan vid 10 års ålder kom jag fram till att jag ville sy en karolineruniform i syslöjden (vilket aldrig förverkligades av praktiska skäl, även om fröken var förtjust över min entusiasm). I högstadiet blev jag fascinerad av traditionellt bågskytte, och den ena tanken ledde till den andra och tillslut satt man där med fjäderstålsringar och låsringstång till tonerna av filmmusiken från Sagan om ringen. 

När jag tog studenten var jag redan färdig med min första brynja och hade sytt både skjorta och brokor med klumpiga handsömmar av polyestertråd i fint linnetyg från Olssons tyger (jag har aldrig hittat ett lika fint linnetyg hos dem efter det). Ingen i min kompiskrets delade mitt esoteriska intresse så nätet och diskussionsfora såsom Historiska Världars forum kom att betyda mycket för min fortsatta väg in i den moderna medeltiden. År 2004 bar jag första gången medeltidskläder på medeltidsveckan (se nedan) och fyra år senare fick jag en inbjudan av albrechtarna att hänga med på deras Staffansfest. Och på den vägen har det fortsatt.

Hur såg dina första medeltidskläder ut?

Som tur är finns den dräkt som jag bar på medeltidsveckan 2004 förevigad på bild, dock i mina föräldrars album vilket innebär att jag inte har tillgång till dem här och nu. Mina brokor var ett tygmonster som slukat uppemot fem meter linnetyg, men de hade sytts så korta i grenen att de kändes obehagligt tajta samtidigt som de var minst tre gånger så voluminösa kring låren som de borde ha varit. Skjortan var en kort och tajt historia som jag nätt och jämnt kom i, med en ofrivilligt djärv V-ringning (min syster använde den sedan som pigblus på det lokala friluftsmuseet). Till detta kom ett par välskräddade hosor i äkta kornblå fleece, en köpt bockstenskjortel i mossgrönt mollskinn, en brun bockstenshätta i någon slags ylleblandning samt en maskinsydd linnecoif. Skorna var köpta, amatörmässigt vändsydda och luktade bacon.

Vad är roligast med den nutida medeltiden?

Jag värdesätter nog själva hantverksprocessen högre än användandet. Planerandet och sömnaden av en ny dräktdel eller accessoar innebär nästan alltid ett stimulerande och upplyftande projekt som kan hålla igång mig i veckor, det kan verkligen framkalla en kick. Känslan av att stå med svetten rinnande längst med tinningarna efter en intensiv strid med svärd och spjut kan framkalla en eufori som få aktiviteter kan mäta sig med. Genom medeltideriet har jag inte minst fått förmånen att stifta nya fantastiska bekantskaper och berikats av oskattbara upplevelser. 

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden?

Som bortklemad senmodern svensk som tar rinnande vatten och sängar för givet kan det primitiva lägerlivet vara påfrestande, inte minst när den fuktiga halmmadrassen knölar och solen utanför gassar på. Om jag ska dela med mig av min högst subjektiva verklighet så är medeltida kläder för det mesta ganska obekväma. De må vara finare än dagens shorts och t-shirts, men obekvämare och varmare. Jag har återskapat kläder från andra tidsperioder, alltifrån den romerska antiken till 1800-tal, och än så länge upplever jag det medeltida modet som det i särklass obekvämaste. Men vill man vara fin får man lida pin.  

Skugga.

Vad innebär historiskt korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför?

Historiskt korrekthet innebär att man i största möjligaste mån (och utrustat med ett välvässat källkritiskt omdöme) baserar sitt återskapande utifrån historiskt källmaterial och bevarade artefakter, med minimalt eller helst inget kompromissande. Jag menar att historiskt korrekthet är ett ideal som man kan välja att eftersträva, även om hundraprocentig överensstämmelse och perfektion av platonska mått kanske inte är uppnåeligt.

Historiskt korrekthet är viktigt för mig, då mitt medeltidsintresse i mångt och mycket drivs av frågan wie es eigentlich gewesen för att citera von Ranke. Jag vill känna på historien och nå insikter om några av de livsvillkor som har styrt människors liv, och då är autenticitet en förutsättning. Men historisk korrekthet eller HK styrs förstås av sammanhang och vilka anspråk man gör. Om andra historiska föreningar, filmer, böcker och annan media skildrar medeltiden på ett mindre ”purjo” vis rör det mig inte så länge man inte ger sken av att förmedla en historisk sanning.

Något annat att tillägga?

Du som läser detta, börja medeltida du med om du nu inte redan gör det!

Moderna Medeltidare Del 2

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.


Namn: Anna Lindemark

Ålder: 33

Familj: Jag är gift med en surgrävling som inte medeltidar. Innan vi träffades var jag helt inställd på att den jag valde nästa gång måste vara en annan reenactor. Det kändes helt omöjligt att leva ihop med någon som inte förstod eller var intresserad av samma saker, vilket kanske säger en del om hur stor del av mitt liv det här har slukat vid det här laget. Och hur ska man kunna förklara sitt tygsamlande, sina konstiga resor som bara verkar slitsamma utifrån sett, sitt maniska hantverkande eller den enorma mängden prylar som fyller hemmet från golv till tak ("din medeltidsskit"...) Men. Det har fallit förvånansvärt väl ut. Eftersom min make har den goda smaken att inte tvinga MIG att delta i något som jag lider av (segling, golf), ger jag honom samma frihet och sköter mitt reenactande på egen hand. Vi lever ändå ganska icke-symbiotiskt och sitter inte ihop vid höften. Sen har han visserligen nådigt låtit mig förfärdiga en grundutrustning åt honom, och följt med på ett par event av lättare karaktär, mest för att passa vår tvåårige son. Sonen har å andra sidan blivit ganska grundligt ekiperad och kommer att tvingas med på diverse reenactmentjippon tills han själv säger stopp när han blir tillräckligt gammal. (Det samma gäller hans blivande syskon som kommer i oktober.) Halva nöjet är ju lite att klä ut ungarna.

Yrke: Bibliotekarie. Helt utan hantverksbakgrund eller formella praktiska utbildningar inom något slöjdartat. Å andra sidan ger det mig goda möjligheter att leta reda på text- och bildkällor, artiklar i databaser och diverse annat matnyttigt både för mig själv och för gruppen.

 Haklin, huvudlin, moderiktiga flätkringlor 

och yllekjortel från 1300-talets senare del.

Andra intressen du har: Text! I alla former! Jag läser, skriver, språknördar och jobbar som översättare vid sidan av. Jag kryssar också för samtliga rutor på nördformuläret; rollspel, dataspel, figurspel, nördiga teveserier etc etc. När jag bara hade mig själv att tänka på hade jag femtio hobbies. Om man arbetar och har små barn kan man rimligen ha tid med kanske en (medeltidshantverk). Ska man träna också blir varenda minut en dyrbarhet. Blä. Men när jag levde brukade jag också fotografera, spela flöjt, lajva, sy kläder, bryta mig in i ödehus och faktiskt aktivt ägna mig åt det övriga som jag har listat ovan, även när ingen betalade mig för det eller fick ett psykbryt och skickade arga mail om jag inte levererade i tid.

Din medeltidsrelaterade blogg: Jungfruburen - kommer från och med nu att enbart vara på engelska. Eftersom man får så många trevliga utländska vänner när man håller på med det här.

Medeltidsförening du är med i: Albrechts Bössor. Hemsidan är för tillfället under redigering.

Favoritperiod: Sent 1300-tal.

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? När min före detta flyttade in hos mig hjälpte jag honom att packa upp, och hittade ett par gigantiska påsbrallor i gult och grönt, med en hallonröd codpiece. Jag stirrade på det sömnadstekniska missfostret och bara "Älskling, är det något du vill berätta?" Han hade en medeltidsförening i ärmen, som han inte var så väldigt aktiv i och därför hade missat att nämna. Jag hade slutat lajva sedan ett par år tillbaka, eftersom jag hade tröttnat på teaterelementet som allt som oftast brukar bli en rätt jobbig pannkaka på merparten av de lajv som jag varit på. Det funkar när man är femton, men sen blir skämskudden för tung. Reenactment var svaret - hantverk, socialt umgänge och olika projekt och utflykter, men utan att man behövde stå ut med tolvåriga "byäldste", fulsminkade orcher som desperat försökte konversera på genomusel högstadieengelska, eller förbipasserande bilar som folk skrek "DRAKE!!!" efter. Det finns andra typer av lajv, men de var inte inom räckhåll för mig där och då, och hobbyn har utvecklats oerhört mycket sedan dess. Just då ville jag bara lägga ner. Reenactment var svaret. Jämförelsevis minimal skämsfaktor. Ett tydligt avgränsat hantverksfält där man verkligen har chansen att fördjupa sig. Och någon slags akademisk förankring som gör att det känns mer bundet och befogat än att ägna sig åt helt fri design av kläder och föremål. Det är kanske trist men också tryggt att arbeta med återskapande av fynd än att ge sig ut i tomma intet och designa från grunden.

 Det var under den här städningen som maken för 

första gången lät helt allvarlig när han sa - Du har problem.

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Roligast är att hantverka. Och lära nytt inom det området. Textiltetris är otroligt rogivande, och när jag känner mig nere går jag och klappar på mitt tyg och funderar på vad jag ska göra av det. Det kanske är materialistiskt, men reenactment är nu en gång en materialsport. Roligast är också att alla är så glada, och i nio fall av tio kommer med stor entusiasm och vänlighet till bordet. Man träffar nya människor på ett sätt som jag inte gjort sen jag var femton, då alla är hypersociala, och det ska sägas att jag är Extremt Asocial och inte fungerar i sammanhang som jag inte valt själv. Jag har väldigt svårt att bidra med småprat, till exempel på jobbet och i andra mycket heterogena sällskap. Men i de här sammanhangen har man en given punkt att samlas kring. 

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? En ganska tråkig grej är å andra sidan skiktningen som ofrånkomligen uppstår när olika grupper möts. Finns det en strävan finns det alltid en rankning. Vem är mest korrekt? Vem är en paria med "fel" saker? Vem är okunnig om de historiska missar som begås? Vill man inspirera och uppmuntra, eller bara trumfa och gnälla? Jag vill att det ska finnas utrymme för allas hobbyutövande. Alla ska kunna göra det just DE vill. Sen kanske man måste välja en arena därefter och inte vänta sig att det man gör är gångbart överallt. Men ingen behöver ju vara dryg och elak för det.

"Reenactment är nu en gång en materialsport."

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Killen med påsbrallorna halade fram ett ex av Sarah Thursfields MTA (The Medieval Tailor’s Assistant), och sedan gjorde vi ett knorvligt block på mig, i grön yllefilt som var jättevarm. Särken jag sydde var snörd i ryggen, så jag kunde varken klä på mig själv eller röra armarna när jag väl fått den på mig. Ylleklänningen var framknäppt med ett slags skeva ulltumörer istället för knappar. Och jag "lånade" ett par skor av honom som han hade stulit från sin exflickvän och aldrig lämnat igen, eller hur det nu var. Men mina allra första "medeltidskläder" var nog egentligen ett par lajvklänningar i krossad plysch med lurexband som jag kände mig jättefin i på medeltidsveckan 1997.

"Ulltumörsklänningen"

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? Historisk korrekthet innebär för mig att det finns (i föreningsandan) minst två källor på en pryl eller ett plagg - för att den ska anses "ha funnits" så hårt att vi kan säga att det vi gör är en rekonstruktion. Det finns också, på gott och ont, en "föreningskanon" av accepterade modeller och snitt som man kan följa. Bara att reproducera den i sig skulle ta ett helt liv, så man MÅSTE inte amatörforska och hitta på nytt. Jag vill helst inte hitta på eller gissa något alls. Helst vill jag bara göra kopior av konkreta textilfynd, eller saker som ligger så nära att det kan göra det samma. Jag maskinsyr aldrig, och jag vill så långt det går ha saker som i alla fall teoretiskt sett skulle ha kunnat framställas med tidens färgämnen, redskap och material. Även sådant som inte syns plågar mig, för JAG vet, och det är ju för min egen skull jag gör detta. (Trots det har jag kontaktlinser, en lagad tand, underbysser från Lindex, solskyddsfaktor. Värktabletter och vätsekeersättning i magen. Och mitt barn har engångsblöjor, napp i truten, moderna skor om det regnar. Han ska inte lida bara för att jag är knäpp.) Och eftersom det tar lika lång tid och kostar lika mycket pengar att göra icke-belagda paltor och prylar som det tar att göra "kosher"-föremål, förstår jag ärligt talat inte varför någon överhuvudtaget vill lägga tid och energi på att sy hittepågrejer som inte bottnar i något, när man nu KAN få något som är likvärdigt med en museirekonstruktion för samma insats. Så långt har jag kommit i min sjukdom.

Något du vill tillägga? Jag kanske har rantat nog som det är?

Moderna Medeltidare Del 1

I den här serien träffar du några nutida medeltidare, som berättar lite om sig själva och sin syn på medeltiden som hobby.

Namn: Anna

Ålder: 29

Familj: Make, 3-årig dotter och katt, alla medeltidar utom katten (även om dottern gör det mest per medföljande).

Yrke: Biblioteksassistent och lärarstudentska.

Frontsnörd kjortel, flätkringlor, huvudduk
 och "fruhätta", från 1300-talets andra hälft.

Andra intressen du har: Jag har ett stort intresse för litteratur, textila hantverk och mode. Många av mina vänner höjer på ögonbrynen inför det sista men jag gillar mode, så länge det håller sig till före 1945 (eller ännu hellre före 1935). När det kommer till litteraturen läser jag mycket skönlitteratur, men är ganska kräsen med vilken typ. Jag har en förkärlek för 1800-talets brittiska klassiker och pusseldeckare. Den lilla facklitteratur som passerar mig är nästan enbart student eller textilnörds baserad. 

Din medeltidsrelaterade blogg: Sorgligt eftersatt: En Liljekonvaljemös Liv, Hantverk och Leverne.

Medeltidsförening du är med i: Nordic Knights. 

Favoritperiod: När det gäller medeltiden är det sent 1300-tal (kring 1360) även om jag ibland syr kläder från andra delar av medeltiden (och andra historiska epoker, där är 1800-talet favoriserat).

Hur länge har du hållit på med medeltiden och hur började det? Mitt intresse väcktes på medeltidsveckan i slutet av -90 talet men jag startade inte seriöst med medeltidandet fören 2007. När jag träffade min make, som är riddare med det här livet som livsstil, hade jag egentligen lagt allting på hyllan. Jag hade som ung, lättpåverkad och entusiastisk nybörjare träffat på ett antal människor som, genom elaka kommentarer om mina kläder (vi återkommer till dem) och min kompetens, knäckte mitt intresse. När jag träffade min man tog jag mig en allvarlig fundering över om detta var någonting jag ville börja med igen och kom fram till två saker. För det första, ja det ville jag och för det andra, jag ville göra det seriöst.

Hur såg dina första ”medeltidskläder” ut? Ja, jag var som sagt på medeltidsveckan och såg alla fina, färglada kläder. Sådana ville jag också ha! Sagt och gjort köpte jag de mönster som fanns att tillgå (Fru Sophias) och sydde mig en röd linneklänning med gröna kilar och lädersnörning i sidorna. För den skulle ju vara sådär tjusigt figursydd... Alla är nybörjare i början.

Vad är roligast med den nutida medeltiden? Roligast är den fantastiska gemenskap som blir när man träffar andra lika entusiastiska nördar. Som textilfantast tycker jag också att det är roligt med nya idéer och tekniker att arbeta i.

 Det medeltida tygförrådet och påbörjade projekt.

Vad är tråkigast/jobbigast med den nutida medeltiden? Tråkigast blir den inställning jag stöter på ibland, de som sågar andra som inte har samma ambitionsnivå eller som inte har kommit lika långt i sin utveckling.

Vad innebär historisk korrekthet för dig? Är det viktigt och i så fall varför? För mig innebär historisk korrekthet att jag använder mig av de material, modeller och hantverkstekniker som fanns till hands då. Jag vill gärna skapa ett medeltida utseende på det jag gör så långt som det är möjligt. För mig är det både roligt och viktigt men det faktum att jag anser att mitt återskapande ska vara roligt i första rummet gör att jag tummar på en del saker. Jag syr exempelvis alla mina osynliga sömmar på maskin innan jag fäller dem för hand (jag tycker långsömmar är mördande tråkiga och tar allt för lång tid för min otåliga vilja att se resultatet färdigt). När vi bor i tält försöker vi återskapa en riddares boning men jag skulle inte vilja ha en hömadrass i sängen utan för min trasiga ryggs skull är tältsängar eller en luftmadrass bättre. Av samma anledning har jag mina moderna (men diskreta) glasögon ute på event. Jag är inte bekväm med att riskera den lilla syn jag har för att se 100 procent medeltida ut.

Är det något du vill tillägga? Kort sagt, jag anser mig vara seriös i mitt återskapande men jag är väl medveten om att det finns de som är mer seriösa än vad jag valt att vara. Precis som jag vet att det finns de som inte vill vara fullt så seriös som jag är. Jag tycker det är viktigt att vi försöker både acceptera och respektera att alla inte vill ha samma nivå av historisk korrekthet som vi själva vill ha. Det här är trotts allt vårt fritidsintresse och på fritiden ska man ha roligt.

Gycklare och Musiker

På så gott som varje medeltidsmarknad finns det både gycklare och musiker – under medeltiden kallade lekare - som bidrar till stämningen på ett trevligt sätt. Eftersom konsten antagligen är det primärt intressanta och kläderna kanske bara är en av flera olika scenkostymer, så riktar sig detta inlägg framför allt till dig som är marknadsunderhållare, för att du ska få en enkel guide till hur dessa personer kunde klä sig på medeltiden. Som vanligt är introduktionen och avsnitten om mäns och kanske kvinnors kläder också bra att läsa, eftersom detta inlägg bygger på dem.

 Jonatan "Skorpan" i Gycklargruppen Pyro. 

De snygga kläderna i stil med modet under 1300-talets mitt/slut
 är sydda av hans syster Tove i Carnis.

Till att börja med är det viktigt att förstå att lekare över lag tillhörde samhällets botten. Deras ostadiga, kringflackande tillvaro föraktades av bönder och hantverkare, de hade betydligt sämre lagligt skydd än bofasta medborgare och likställdes ofta med tiggare och andra vanartiga människor. Att vara lekare var alltså ingen glamourös dans på rosor.

Lekare i Härkeberga kyrka, Uppland. 

Målad av Albertus Pictor i slutet av 1400-talet.

Trots detta levde lekarna inte i ett socialt vakuum; de påverkades som alla andra av tidens strömningar och moden, även om deras yrke ibland krävde att de gav sina kläder en annorlunda twist. Under tidig medeltid verkar lekares kläder ha varit i princip identiska med vanligt folks, men på 1300- och 1400-talen började hättor med påsydda åsneöron, kanske mer än en strut (två är vanligt), ibland bjällror, bli vanliga. Ofta avbildas deras kläder som slitna och burna på ett mindre elegant sätt än vad som var moderiktigt, till exempel barfota eller med nerhasade hosor. En stav med en klump i ena ändan (som senare utvecklades till en sorts spira med narrhuvud) är också vanlig på bilder.

 En narr dansar bredvid kung David, England 1410-19. 

Trots de olikheter som fanns mellan vanligt folks kläder och lekares kläder så är det ett faktum att man ofta kan känna igen den moderna siluetten även i lekares kläder, något som man tyvärr inte ofta ser bland dagens gycklare och musiker. Det är troligt att de ofta köpte sina kläder på den blomstrande andrahandsmarknaden som fanns i städerna. En del, mer framstående, lekare kunde få mer eller mindre fast anställning hos någon herreman. Då kunde de få finare kläder som en del av sin lön.

 För akrobaters del är det förståeligt att kläderna måste gå att röra sig obehindrat i. Detta behöver inte vara en ursäkt för att tumma på den historiska korrektheten – tvärtom. Medeltida kläder i en stil som användes av vanligt folk är ofta mycket rörelsevänliga – trots allt arbetade de flesta hårt och kunde inte vara för begränsade i sitt rörelsemönster.

Tobias i Albrechts Bössor visar rörligheten i 

medeltidskläder under en dräktföreläsning.

Vill du att dina kläder ska kännas medeltida så är det bra att tänka på följande:

- sy själv eller låt någon annan sy dina kläder efter historiskt korrekta mönster, eller köp kläder gjorda efter historisk förlaga. Observera att nästan alla narrar i bildkällorna har tighta hosor: pösbyxor användes inte av medeltidens människor i Europa.

- använd korrekta material: vitt eller oblekt linne till underkläder, ylle i olika färger till allt annat.

- sy eventuellt på åsneöron på en vanlig struthätta

- undvik i görligaste mån moderna saker som till exempel solglasögon och gympaskor.

 Skorpans skor matchar resten av hans outfit.

Referenser:

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

SENAST UPPDATERAD 7 OKTOBER 2013