Att Sy Snörhål

Under 1300-talets senare del och in på 1400-talet var kroppsnära kläder högsta mode. Tidigare hade plaggen oftast varit vida nog att dra över huvudet, men med det nya modet var det inte längre möjligt. Knappar och knapphål eller snörning användes för att komma i kläderna.

Katherine Mortimer och hennes make Thomas de Beauchamp,  

St Mary's Church, Warrick, England. Båda dog 1369.  

Katherines kjortel är snörd fram och har många små knappar på ärmarna.

I bildmaterialet förefaller det som att snörning fram eller i sidan var det som användes - inga bevis finns i nuläget för snörning bak. På medeltiden (faktiskt ända fram till en bit in på 1800-talet) var spiralsnörning det absolut vanligaste sättet att snöra kläder på. Spiralsnörning görs med en ände, inte två som vi oftast använder idag. Det bästa sättet att placera snörhålen på, för att under och överkant ska mötas snyggt, är förskjutet i förhållande till varandra, som på bilden ovan. Hur du gör detta finns utmärkt beskrivet här (endast på engelska). Har du redan snörda kläder där snörhålen inte är förskjutna så gör det ingenting – det finns massor av bildexempel på det också.Vill du läsa mer om snörning på kläder från sen medeltid så kan du göra det här (endast på engelska).

Kanten där du ska sy snörhål kan gärna förstärkas på insidan med en smal remsa linne eller siden.

Själva snörhålen kan sys så här:

- markera var du vill ha dem – ju tätare de sitter ju bättre kommer de hålla ihop öppningen på plagget, 1,5-2,5 cm är lagom. 

- ta en pryl (eller en grov sticka) och gör försiktigt ett hål. 

Att pryla upp ett hål kommer inte att ta sönder tyget på samma sätt som att stansa ut ett hål med håltagare, eftersom trådarna inte brister utan bara knuffas åt sidan. Snörhålet kommer därför bli mer hållbart.

- sy langettstygn runt hålet, två varv - tänk på att använda rätt sorts tråd.

- gör försiktigt hålet lite större igen med prylen – det drar ihop sig lite under sömnaden. 

- gå vidare till nästa hål – tråden kan dras synlig på baksidan mellan hålen, det finns fynd som är gjorda så.

Snörhålen måste vara stora nog för att snodden du ska snöra med ska kunna gå igenom, men de bör inte vara för stora heller. Lagom är bäst; är du osäker så prova dig fram på en spillbit först.

Referenser:  
Crowfoot, E., Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c. 1150-1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 30 JULI 2014

Mönster till Medeltidskläder

Det kanske första du vill göra när du bestämt dig för att sy dina egna medeltidskläder är att leta efter mönster, men innan du börjar leta efter mönster är det klokt att bestämma dig för vilken avsikt du har med dina medeltidskläder: ska de vara så historiskt korrekta som möjligt, eller räcker det om de är vagt medeltidsinspirerade? När du bestämt dig för vad du är ute efter så finns det två vägar att gå: antingen att köpa något av de kommersiella mönster som finns, eller att göra dem själv.

Jag lägger här in en brasklapp: jag gör mina mönster själv och de flesta av mönsterförlagen har jag ingen personlig erfarenhet av. Jag har därför bett mina medeltidsvänner att ge sina synpunkter på dem. Jag har inget egenintresse i vilket alternativ du väljer – de här recensionerna är endast i upplysande syfte.

Färdiga mönster

Beroende på vilken typ av kläder du bestämt dig för finns det olika mönster att välja på:

Sophias Ateljé

Kan räknas in i kategorin mönster till medeltidsinspirerade kläder. De är (med undantag för mönstret på Bockstensmannens kläder) inte historiskt korrekta vare sig i snitt eller i sömnadssätt, men väljer du bra tyger, är noggrann med vilka plagg du kombinerar och hur de dekoreras så kan resultatet ändå se helt acceptabelt ut. Fördelen med dem är att de är på svenska, är relativt enkla att förstå och de finns att köpa nästan överallt (till exempel på Sophias Ateljés Förlags hemsida och i många muséebutiker). Nackdelen är att de kräver mer tyg* än kläder sydda efter historiskt korrekta mönster gör och att de ofta känns igen som Sophia-kläder.

*  Medeltida särkar, skjortor och kjortlar konstruerades ofta av mer eller mindre geometriska former (rektanglar, kvadrater och trianglar), vilket gjorde det möjligt att klippa till tyg med litet eller inget svinn. Idag, när tyg är så otroligt mycket billigare än det var då, är tygsvinn inget vi bekymrar oss för på samma sätt och kläder skärs ofta till på ett väldigt tygslösande sätt.

Rushworth

Dessa mönster är, av det vi kan bedöma med den information vi har idag, historiskt korrekta. De innehåller enkla och tydliga beskrivningar på hur de ska sys på ett historiskt korrekt sätt och är översatta till svenska. De är med andra ord bra mönster - den enda nackdelen med dem är att de kräver en smula sömnadsvana. De finns att köpa hos Handelsgillet.

Reconstructing History

Även dessa är, efter vad som går att bedöma idag, historiskt korrekta. De finns i nuläget bara på engelska, kan enligt uppgift vara lite röriga att förstå och kräver sömnadsvana. Finns bland annat att köpa hos Handelsgillet och på Reconstructing History's hemsida.

Egenkonstruerade mönster

Vill du göra egna mönster så finns det hjälp både i tryckt form och på nätet.

The Medieval Tailor’s Assistant

Av Sarah Thursfield. Baslitteratur för dig som vill göra dina egna (och kanske familjens) medeltidskläder från grunden. I stort sett historiskt korrekt. Beskrivningar av hur du gör mönster till alla de vanligaste plaggen från år 1200 till år 1500 finns i den, inklusive beskrivningar av hur de ska sys. Går att beställa hos alla större bokförsäljare på internet. Även om den kostar lite att investera i så blir det billigare i längden än att köpa separata mönster till varje sorts plagg du vill göra. Vill du inte köpa den så finns den också på många bibliotek och skulle den saknas så går den att fjärrlåna. På engelska.

La Cotte Simple

Onlinesida som steg för steg förklarar och visar hur du gör mönster till en figursydd klänning från det senare 1300-talet och 1400-talet. Mycket informativ sida även för annat som rör medeltida sömnad. På engelska.

 Vill du sy med riktiga medeltida kläder som förlaga så är det här en bra sida. Där finns massor av principskisser på bevarade medeltida plagg.

Medeltidens kläder syddes ofta till personen som skulle använda dem och satt därför - särskillt hos de mer välbeställda - bättre än vad ett plagg vi idag syr efter standardiserade storlekar kommer att göra. Eftersom nästan alla människor har olika figurer så får du räkna med att behöva göra vissa förändringar i mönstret för att det färdiga plagget ska sitta riktigt bra. Skillnaden mellan att köpa ett färdigt mönster och att göra ett eget behöver i slutändan därför inte bli så stort som man kan tro.

Skulle du känna att du inte vill sy så kan du köpa färdiga kläder.

Behöver du hjälp med handsömnad så finns första delen i handsömnadsserien här, eller så hittar du dem alla i innehållsförteckningen ovan.

SENAST UPPDATERAD 5 FEBRUARI 2016

När Man Måste Fuska – Att Reflektera Över

Ibland kan du ställas inför situationer där du måste använda föremål som du upplever inte har en historiskt korrekt motsvarighet som fungerar för dig. Sådana föremål har ofta med barn att göra (nappar, nappflaskor, moderna gosedjur/snuttefiltar, barnvagnar) eftersom det inte alltid vore rätt att ställa samma, kanske höga, krav om korrekthet på dem som på sig själv. Det kan även gälla andra saker, nödvändiga för att vardagen ska fungera, som glasögon, rullstolar, proteser osv. Vad gör man åt det? Det finns några vanliga sätt att angripa problemet på som kan vara bra att fundera på. Att generellt säga vilket som är rätt eller fel går inte – det är upp till situation, person, grupp och event, men att tänka igenom alternativen är aldrig dåligt. Nedan följer funderingar runt ett par ofta återkommande problem.

 Länk.

Barnvagnar:

Om du åker på en marknad med ett litet barn kan det vara mycket utöver barnet, som du vill ha med dig, till exempel blöjor, extrakläder, eventuell ersättning eller annan mat, leksaker... Hur ska du få med dig allt detta??

Låta modernt vara modernt

Ska du köra barnet i den vanliga vagnen? Nackdelen med det är att den kanske inte känns så kul tillsammans med era snygga medeltidskläder, och att den sticker i ögonen på en del.  Fördelen är att ingen kommer tro att den är något annat än en modern vagn. Ingen kommer gå därifrån och tro att det fanns aluminiumchassin och mjukliftar med insydda reflexband på medeltiden. Det blir en ärlig kompromiss.

Försöka dölja det moderna

Ska du linda in vagnen i tyg? Nackdelen med det är att det kommer vara uppenbart att du försökt dölja en modern vagn. Det kommer vara lika lite historiskt och nästan lika iögonfallande med en runtsläpad tyghög, som om vagnen användes som vanligt. Jag kan inte hitta några egentliga fördelar med detta, men det finns säkert någon som jag inte tänkt på.

Modern funktion, gammal look

Ska du skaffa en skrinda som ditt barn kan åka runt i? Nackdelen med det är att många kommer att tro att det var så man gjorde på medeltiden, när sanningen är att vi i nuläget inte har några belägg för det. Det blir en form av historieförfalskning.  

(Den tidigast kända barnvagnen uppfanns 1733 av den brittiske trädgårdsarkitekten William Kent, för att användas av Hertigen av Devonshire’s barn, och var avsedd att dras runt i parken av en get eller liten ponny. Inte förrän vid 1800-talets mitt började någon större produktion av vad vi skulle känna igen som barnvagnar, och det var långt efter medeltidens slut.)

Fördelen är att den (beroende på modell) inte kommer sticka ut lika mycket och att du inte behöver bära långa perioder.

 Amerikanskt hemmabygge avsett att användas under Renaissance Fairs. 

Liknande fordon kan säkert ses på en medeltidsmarknad nära dig. 

Cool, praktisk, rätt snygg, men utan någon egentlig historisk förankring.

Göra på det medeltida viset

I det här fallet innebär det att bära barnet. Det finns flera dokumenterade sätt att göra detta på. Fördelen är givetvis att det blir rätt ur historisk synvinkel. Nackdelen är att det kan bli tungt om du är ute många timmar och inte är en van bärare.

Glasögon: 

Det finns många (inklusive mig) som ser mer eller mindre dåligt idag, men med hjälp av glasögon och kontaktlinser klarar vi oss bra ändå. 

Låta modernt vara modernt

Om du har dina moderna glasögon så kommer de flesta att känna igen dem som moderna. Ja, de kommer att synas och kanske vara iögonfallande, det är nackdelen. Fördelen är, som ovan att det är en ärlig kompromiss.

Försöka dölja det modern

Det kanske bästa sättet - om dina ögon klarar av sådana - är att använda kontaktlinser. De är ett modernt fusk som inte kommer att synas. Ett annat sätt att försöka dölja fusket på är att ha riktigt diskreta bågar. Lämna de grova plastbågarna hemma om du kan och ta ett par tunna, i en färg som inte drar omgivningens blickar till sig på tiotal meters håll.

Modern funktion, gammal look

Det fanns glasögon på medeltiden, men de var rätt få förunnade. Reproduktioner av sådana glasögon finns att köpa idag och du kan be din optiker att sätt i glas av rätt styrka i dem. Men ska du inte föreställa någon lärd person som har det skrivna ordet som sysselsättning kan det kanske vara bäst att undvika de medeltida bågarna för att det inte ska se fel ut och bli historieförfalskning. Tänk dig en marknad där en tiondel av alla medeltidsklädda bär glasögon av medeltida modell - någon besökare skulle garanterat gå ifrån den marknaden, övertygad om att medeltidens bönder och tiggare hade glasögon.

Göra på det medeltida viset

För de som under medeltiden inte hade möjlighet att använda glasögon fanns bara ett alternativ: att se dåligt. Det är kanske inte så lockande, och för dig som ser riktigt dåligt kan det vara direkt farligt. Det finns dock de som väljer att göra så hellre än att vara otidsenliga.

 Johan i Albrechts Bössor är enligt egen utsago vindögd och närsynt, 

men brukar ändå levandegöra medeltiden utan glasögon och linser.

Samma typ av resonemang kan som sagt föras om flera andra saker också. Fundera på vilket som passar dig som person, din situation och det du vill ha ut av medeltideriet. Olika personer kommer att fatta olika beslut, liksom vissa grupper och evenemang kommer att ha sina regler för hur sådant ska hanteras, medan andra grupper och evenemang kommer tänka på ett annat sätt. Det kan kännas för tufft ibland och för slappt andra gånger, men det är bara att acceptera att ”ditt” sätt inte alltid är det som gäller.

Om du måste fuska och någon frågar, så var ärlig och säg att ”nej, det var inte såhär, men…..”. De flesta har förståelse för att ditt barn måste ha nappen, eller att du inte tycker om att förlora den självständighet som rullstolen ger. Trots allt fuskar nästan alla dagens medeltidare på något plan, om det så bara gäller att ta bilen till marknaden eller att vid behov ta en huvudvärkstablett. Vi lever inte på medeltiden på riktigt och tur är väl det.

Referenser: 

http://en.wikipedia.org/wiki/Baby_transport

SENAST ÄNDRAD 14 MARS 2014

Att Ta Fina Medeltidsbilder

När du har fått ihop en snygg medeltidsdräkt och äntligen får använda den kan det vara roligt att dokumentera detta med fina bilder. Jag är ingen fotograf så jag kommer inte gå in på tekniska frågor, men några enkla saker att tänka på om du vill få en medeltida känsla i dina fotografier kan vara att:

Ta av/bort alltför uppenbart moderna saker, som glasögon, nappar, hand- och kameraväskor, läskburkar, vattenflaskor och kanske skor. Vissa av dem kan vara nödvändiga för komforten eller säkerheten annars, men de ser tråkiga ut på bild. Lägg undan dem tills fotograferingen är över.

 Har ditt sovande barn en napp i munnen så kan du 

enkelt dölja den vid fotografering. Bild (c) J. Wagner.

Försök hitta en så neutral bakgrund du kan, utan bilar, vägskyltar, stuprör, modernt klädda människor, papperskorgar och så vidare. Natur är bra (det går ofta att hitta en liten plätt även i stadsmiljö – se upp för importerade växter som inte fanns här under medeltiden), en gammal mur eller kyrkovägg likaså.  

 Frej. Bild av Karin.

Med lite ansträngning kan till och med ett hörn av det egna hemmet få en lätt medeltida, eller i alla fall en inte alltför uppebart modern, karaktär. Här en vanlig säng bäddad på medeltida sätt, med bokhyllan från IKEA maskerad till sängförhänge.

Även om du skulle vara så illa tvungen att ta en bild på dig själv så kan resultatet bli bra om du tänker på det ovanstående.

 Petra i Carnis med dotter.

Försök se naturlig ut. Det togs givetvis inga fotografier på medeltiden, så låtsa gärna att du inte vet om att kameran är där. Det ser trevligt ut om du hittar på något: gå längst en väg, kasta stenar i en sjö, krama din make/maka/barn/hund, rätta till din huvudduk, knyt dina skor, klappa en katt, sitt och sy, hugg ved. Undvik att se alltför ”nu ställer vi upp oss fint och ler stort”-poserande ut.

Battle of Wisby-bloggaren med vän.

Bild av Vix.

Låt någon ta bilder på dig när du inte vet om det, de blir ofta underbart spontana och levande. Observera att du enligt lag inte får lov att ta bilder på andra människor i privata miljöer, som i deras hem, i omklädningsrum och på toaletter. I medeltidssammanhang kan det vara klokt att tänka på att ett tält faktiskt är någons tillfälliga hem, och att det kan upplevas som kränkande att det fotograferas när man själv eller ens barn tar sin middagslur där. Det kan också kännas kränkande om någon tar bilder på en när man ammar sin bebis, eller byter om till medeltidskläder utanför sin bil. Respektera andra människors privata sfär, särskilt barns!

Peter i Albrechts Bössor med dotter.

Bild (c) J. Wagner. 

Tänk på detaljerna; en detaljbild har ofta en bättre stämning än en bild på en folkmassa.

Matlagning i Albrechts läger. Bild (c) J. Wagner.

Ibland lyckas man få bilder som ser ut som om de vore tagna av en tidsresenär och det är riktigt roligt.

SENAST UPPDATERAD 17 JUNI 2014

Att Sy Knapphål

Det finns några skillnader mellan våra dagars maskinsydda knapphål och de handsydda medeltida knapphålen. De moderna knapphålen klipps inte upp förrän de är sydda – de medeltida knapphålen klipptes först upp, för att sedan sys. Våra dagars knapphål har ofta flera stygn sydda på varandra i ändarna för att förhindra att de rivs upp (titta på knapphålen i en skjorta så förstår du vad jag menar) – medeltida knapphål syddes likadant hela vägen runt. Tänk på att använda rätt sorts tråd.

För att ge extra stadga kunde en remsa i linne eller siden sys fast på insidan av knäppkanten; så här ser det ut när knapphålen är färdiga. 

- Börja med att markera var du vill ha dina knapphål. Medeltida knappar satt oftast tätt, inte sällan så tätt att de rörde vid varandra. Vill du att det ska gå snabbt och enkelt att markera var dina knapphål ska vara så kan du använda till exempel tummen som mått, eller vika kanten som ska knäppas på mitten, markera med en nål, vika igen, markera och så vidare tills du är nöjd med hur det ser ut. Det behöver inte vara på millimetern lika.

- Klipp upp ett hål: det måste vara tillräckligt stort för att de knappar du har lätt ska gå igenom, men inte så stort att plagget knäpps upp av sig själv. Gör ett prov-knapphål på en bit överblivet tyg om du är osäker.

- Sy langettstygn runt hela knapphålet, se till att fånga upp tyget på baksidan också. På medeltida knapphål ser man ofta att ändarna lämnats osydda.

- Fäst tråden med ett extra stygn över det första. Färdigt!

- Klipp upp nästa knapphål. Använder du en lång tråd kan den användas till flera knapphål utan att klippas av. Dra tråden synlig på baksidan (finns exempel på detta bland Londonfynden) eller mellan tyglagren, från det gamla knapphålet till det nya och fäst tråden med ett langettstygn.

- Sy det nya knapphålet på samma sätt som det förra.

Detta är ett av de tillfällen då det inte gör något om du inte är lika bra på att sy som du skulle önska; det finns bevarade fragment av knäppta plagg med riktigt fult sydda knapphål. Är du ändå inte nöjd finns det bara ett sätt att bli bättre; sy fler plagg med knappar och knapphål.

Här kan du läsa om hur du gör medeltida tygknappar.

Länkar till andra återskapade knapphål:
Cotte Simple

Referenser:

Crowfoot, E., Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

SENAST UPPDATERAD 14 JULI 2014

Grunderna i Handsömnad Del 4 - Langettstygn

Från Grunderna i handsömnad del 2 - Förstygn och Efterstygn: ”Alla kläder på medeltiden syddes för hand, och även om du väljer att sy det mesta på maskin så kommer handsydda fållar, snör- och knapphål att förhöja utseendet på din dräkt. Att sy för hand är inte så svårt i sig, men kräver som allt annat lite övning för att du ska bli riktigt bra på det.” Tänk på att använda rätt sorts tråd. Här följer en beskrivning av hur du syr langettstygn. Langettstygn användes under medeltiden till att sy knapphål och snörhål med. 

- Fäst tråden genom att sy ett par stygn över varandra.

- Stick upp nålen genom tyget mot dig, lite till höger om de tidigare stygnen. 

- För nålen igenom öglan som bildas.

- Dra åt tråden.

- Upprepa. 

- Fäst tråden genom att sy några stygn över varandra. 

 Övriga delar i serien om handsömnad finns här:
Del 1 - Redskap

Del 2 - Förstygn och Efterstygn
Del 3 - Kaststygn och Fållstygn 

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Mäns Kläder

Har du inte läst Introduktion till Medeltidskläder så rekommenderar jag att du först gör det. Det här inlägget bygger på introduktionen och du kommer att missa en hel del mycket viktig information om du inte läser det.

Denna text kommer att handla om manskläder och det mesta av det som skrivs här gäller även pojkar över ungefär 5-7 års ålder. Vill du läsa mer om kläder till småbarn så gör du det här.

Skjorta, kjortlar och hosor - några av de plagg 

som presenteras, här i det sena 1300-talets stil.

Underkläder

Först satte medeltidsmänniskan, precis som vi gör idag, på sig underkläderna. Alla tidsperioder och moden har sin moderna siluett och den skapas till stor del av underkläderna. Hoppar man över dem kan det nästan kvitta hur fina de yttre kläderna är, det kommer ändå inte se riktigt rätt ut. Underkläder fyller ut, och får de andra kläderna att sitta fint. 

 Gideon kallas, Maciejowski-bibeln, mitten av 1200-talet. 

Ett par av männen arbetar i bara brokor och mössa - kveiv/coif. 

På mannen till vänster ser man brokorna under hosorna och kjorteln.

Under hela medeltiden bestod en mans underkläder av en rak skjorta, utan krage och manschetter. Han hade också brokor (medeltidens svar på kalsonger), som varierade i utseende beroende på modet. Då långa, vida kläder var i bruk var brokorna långa och pösiga. När modet föreskrev korta, tighta kläder krympte brokorna. 

 "Juni", Très Riches Heures du Duc de Berry, 1410-tal.

Mannen i mitten arbetar i skjorta och små brokor.

Underkläderna var som regel gjorda i linne eller hampa i olika kvalitéer; fint och blekt för de rika, grövre och i större utsträckning oblekt för vanligt folk. Linne har, med få undantag, svårt att behålla färgen när det växtfärgas och färgat linne var därför inte vanligt. För att inte använda färgat linne på fel sätt är det bäst att undvika det helt, om man inte studerat just medeltida färgat linne och har bra belägg för varför man tänker använda det på ett visst sätt. Anledningen till att linne och hampa användes till just underkläder är att det är lätt att tvätta. Man kan bearbeta det ordentligt med klappträ utan att det tar större skada, något som inte alls är bra för ylleplagg - det är ungefär jämförbart med att tvätta en linnehandduk och en yllekavaj i tvättmaskinen. 

För att undvika vanliga nybörjarfel

- Hoppa inte över underkläderna! De kommer att hålla dina andra kläder (och därmed dig själv) fräsch längre.

- Om du av någon anledning kommer att gå med bar överkropp så se till att dina moderna kalsonger – om du väljer att använda dem – inte sticker upp över kanten på brokorna. Det är inte snyggt. (Det enda egentligt giltiga skälet till att gå med bar överkropp är hårt kroppsarbete eller prygel, så för de flesta moderna medeltidare lär sådana tillfällen inte komma särskilt ofta.)

Skjorta och långa brokor av äldre modell i oblekt linne.

Hosor

Något att ha på ben och fötter kom sedan. Hosor sydda i tyg användes av både män och kvinnor. Mäns hosor varierade i utseende med tiden, men täckte i allmänhet större delen av benen och knöts fast i ett bälte eller i medeltidens slut i jackan. För att hosorna skulle sitta så tight som möjligt klipptes de ut på snedden (på skrå) av tyget. Hosor hade som regel fötter, men man kan ibland - på tiggare, lekare och andra på samhällets botten - se hosor med bara en stropp under foten. Om de gjorts så eller om fötterna slitits ut och detta är vad som fanns kvar är svårt att säga säkert. Stickning var inte i allmänt bruk i Skandinavien förrän långt efter medeltidens slut. Sockar i den uråldriga tekniken nålbindning kan användas.

 Voeux du paon (PML G.24, fol. 32r), ca 1350.  

Lekare (gycklare) med hosor fästa vid samma bälte brokorna 

sitter uppe med. Hosorna har stroppar under fötterna.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Hosor skulle sitta tight – vill du att dina kläder ska passera som medeltida får du lära dig att älska, eller i alla fall acceptera, det. Byxor användes som regel inte på medeltiden, så gör inte det du heller.

- Ylle är det mest korrekta materialet till hosor, eller kanske siden till fint om du ska föreställa rik. Köper du ylle av bra kvalitet är det inte vare sig varmt eller kliigt. Linne användes sällan i hosor, så undvik det.

Yllehosorna knyts med hjälp av yllesnoddar 

fast i bältet som håller brokorna uppe.

Skor

Det fanns en uppsjö av olika skomodeller under medeltiden; enklast kan de delas in i lågskor, kängor och stövlar. Det finns många skor bevarade så kunskapen om dem är förhållandevis stor. Skor syddes av läder, ut och in, och vändes sedan rätt. De var klacklösa och hade rundade eller spetsiga tår, kunde vara mycket enkla eller otroligt dekorerade, allt beroende på modet och pengapungen. Skor är rätt dyra och är kanske inte det första du väljer att investera i, men de förhöjer utseendet på din dräkt väldigt mycket. Till dess du kan köpa eller själv sy ett par skor efter medeltida förlagor; gå barfota, sy lädersulor på hosorna, eller använd i värsta fall ett par klacklösa skor som är så enkla att de nästan blir osynliga, helst i naturliga läderfärger. Som man kommer dina fötter med största sannolikhet att synas, så välj noga vad du har på dem. 

Medeltida sko på Historiska Museet.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Undvik gympaskor, sandaler och skor med skrikiga färger.

Vändsydda läderskor.

Kjortel

Över skjortan, brokorna och hosorna bars en kjortel, ett av många namn (ex. kyrtil, cotte, tunic, tunika) för plaggen som täckte överkroppen hos både män och kvinnor. Den var sydd i ylle eller, om man var rik, kanske siden till fint. Den hade långa ärmar och kunde beroende på modet och åldern hos bäraren vara allt mellan vristlång, knälång och höftlång. Generellt kan man säga att kläderna i början av medeltiden var ganska vida, långa och bylsiga, för att runt 1300-talets mitt bli allt snävare tills det inte gick att ta sig i dem utan knäppning eller snörning.

Tysk borgare, ca 1370.  Den figursydda kjorteln snörs fram. 
Den är ett exempel på mi-parti, det vill säga att höger och vänster
halva av plaggen har olika färg. I det här faller gäller det även 
hosorna; en är grön, den andra röd.

Över kjorteln bars ofta en kjortel till, en överkjortel (surcot). Den kunde variera otroligt mycket i utseende beroende på bärarens ålder och rådande mode; skuren på samma sätt som den undre kjorteln, eller helt annorlunda, med armbågskorta ärmar, långa ärmar, inga ärmar, snäva ärmar, vida ärmar…. För att få det rätt är det viktigt att titta på bilder från den specifika tid du är intresserad av. Det kan vara svårt att se vad som är en undre kjortel, och vad som är en övre. Man kan kanske säga att en övre kjortel var vanlig vid mer formella tillfällen, som fester och kyrkbesök och givetvis användes kjortlar i flera lager också om det var kallt.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Kjortlar och överkjortlar var hela, hopsydda plagg. De i sidorna helt öppna kreationer som består av ett avlångt stycke tyg med hål för huvudet som man ibland kan se på medeltidsmarknader har förvisso en medeltida anknytning, men är inte representativa för den stora massan av befolkningen, och bör därför undvikas i de flesta fall.

- Kjortlar syddes som regel i ylle eller kanske i siden. Undvik linne: det spelar ingen roll hur varmt eller kliigt du tror att ylle är, linne kommer i alla fall att vara fel i majoriteten av alla fall.

- Kjortlar ska vara sydda helt i samma tyg, eller - ett alternativ för dig som gör 1300-talskläder - ha höger halva (fram, bak och ärm) i en färg, och vänster halva i en annan. Kilar i avvikande färger är inte representativa för medeltida dräkt, så gör inga sådana!

Yllekjortel i kort, snäv modell enligt sent 1300-talsmode. 

Just denna snörs fram och har knäppta ärmar.

Hår och Skägg

Hur hår och ansiktsbehåring skulle se ut var naturligtvis en lika stor modefråga som kläderna. Kammar är vanliga fynd, så vi vet att medeltidens människor var måna om sitt utseende. Titta på bilder från den tid du valt för att få det rätt. Som man är det tyvärr ofta svårt att få till en snygg medeltida frisyr om du har en modern frisyr till vardags. Kvinnor kan alltid dölja en modern frisyr med huvuddukar, men mäns hår syns oftast.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Med lite tur kan du dölja det mesta av din moderna frisyr (och det inkluderar dreadlocks) under en coif/kveiv (tättslutande mössa i vitt linne) – men bara om du porträtterar en tid när den var i bruk. Att ha en eventuell struthätta uppfälld är också en idé, men kan vara varmt på sommaren. Annars kan du försöka undvika att ha en för uppenbart modern frisyr eller en väldigt omedeltida hårfärg. Hur fånig en medeltida frisyr än kan se ut i andra sammanhang, så ser den bra ut tillsammans med medeltidskläder. En väldigt modern frisyr förstör däremot allt man lyckats uppnå med en snygg dräkt. 

Struthätta i ylle, fodrad med tunnare ylle. 

Kan dölja en för uppenbart modern frisyr.

Huvudbonader

Under medeltiden hade vuxna oftast någon form av huvudbonad. De kanske vanligaste huvudbonaderna man tänker på för en medeltida man är struthättan och ”Robin Hoodmössan”. Båda dessa är medeltida, men som alltid gäller det att se till att de olika plaggen passar ihop tidsmässigt – de ovan nämnda exemplen är typiska 1300-talsplagg, även om struthättan förekom i lite olika varianter både tidigare och senare. Det fanns en mängd andra sorters hattar och mössor, även halmhattar. Som alltid: titta på bilder! Med undantag av den ovan nämnda coifen/kveiven och halmhatten var de flesta huvudbonader gjorda i ylle eller kanske siden. Barn ses ofta (men inte alltid) gå barhuvade på medeltida bilder.

Bodleian Library MS Bodl. 264, 1300-talets mitt. 

Påsmössa och knäppt överkjortel med korta ärmar.

 För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Håll dig till en tidsperiod och ha inte morfars fars (eller barnbarnsbarnets) hatt till ditt medeltida jags kläder.

- Fodra hellre en struthätta med ylle eller päls än med linne. Yllet och pälsen håller värmen även när de är fuktiga, men fuktigt linne blir kallt och otäckt att ha mot ansiktet.

Så kallad påsmössa, börjar dyka upp under 

1300-talets senare del och oftare på 1400-talet.

 

Ytterkläder

Mantlar var vanligt förekommande under den tidiga medeltiden, både som ytterkläder och som modedräkt, men efter hand användes de mindre ofta och då framför allt vid dåligt väder. Mantlar var oftast skurna som halvcirklar, eventuellt med ett uttag för halsen och under senare tid kanske med insnitt över axlarna. De hade inte huvor, utan bars i kombination med struthättor. Kommer du inte att ha händerna fria till att hålla ihop manteln är det dock varmare och mer praktiskt att ha en extra kjortel.

Pojke pallar körsbär, Luttrell-psaltaren, 1320-40. Det måste ha varit 

en kall sommar; mannen bär dubbla kjortlar, uppdragen struthätta och vantar.  

Pojken har också dubbla kjortlar och struthätta, men har lämnat sina skor på marken.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Överväg dina behov och bär inte mantel bara för att vara cool. Om det är varmt och klar himmel (dvs. du riskerar inte att frysa eller att bli blöt) så lämna den hemma – om du inte är klädd i kläder från tidig medeltid eller föreställer en man på resa.

 Överkjortel i ylle. Knäppt framtill och på ärmarna med många 

knappar, som modet föreskrev under 1300-talets andra hälft.

Det saknas bara vantar och ett par nålbundna sockar för 

att detta ska fungera som en varm vinterdräkt.

Accessoarer och Utsmyckning

Det är detaljerna som gör en outfit. Har du rätt sorts väska, smycken, bälte och så vidare så förhöjer det hela intrycket. Tyvärr är det så att dessa tillbehör ofta kostar en del pengar om de köps färdiga, men om detta är en hobby som du kommer att vilja lägga ner tid på så är det värt det. Om du däremot använder fel accessoarer så kan det dra ner en annars perfekt dräkt. Smycken och andra accessoarer ändrade sig en del med modet, så det är återigen viktigt att kontrollera dina källor, och inte blint tro på vad försäljare säger. Kom också ihåg att bara för att till exempel en väska är korrekt för sin tid, så behöver det inte betyda att den är rätt för dig – män och kvinnor hade ofta helt olika sorters väskor och pungar i sina bälten, och beroende på vilken samhällsklass du siktar på kan en väska vara för enkel eller för fin för dig.

För att undvika vanliga nybörjarfel:

- Ta av moderna smycken, som halsband, örhängen och armband – de var inte direkt populära under medeltiden. Ringar var däremot vanliga – se bara till att de är av rätt sort.

- Ta ut eller dölj piercingar och tatueringar.

- Gör inga broderier utan att först ha gjort noggranna undersökningar av källor från din tid för att se att sådana fanns, och i så fall hur de såg ut.

- Sy inte på band köpta i den lokala sybehörs- eller hobbyaffären. De är inte korrekta vare sig i mönster, teknik eller material.

- Motstå frestelsen att hänga alla dina ägodelar från bältet. På medeltida målningar ser man oftast bara en eller två saker (en väska, dolk eller kniv) hänga från bältet – om man ser ett bälte över huvud taget. Ofta bars det mellan de två kjortlarna.

Bälte med reproduktion av ett medeltida spänne och en enkel väska.

Länkar till återskapade plagg
Johans presentation av tio sätt att bära en struthätta

Rikus ländkläde/brokor

Referenser:

Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Egan, G. & Pritchard, F. (2008). Dress Accessories c.1150-c.1450. Great Britain: Boydell Press.

Nockert, M. (1985). Bockstensmannen och hans dräkt. Falkenberg: Stiftelsen Hallands Länsmuseer, Halmstad och Varberg. 

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.

SENAST UPPDATERAD 9 MARS 2015